Raggargänget (1962 Sverige)

De hade ungdomens heta begär på livet och fartens extas i blodet!!!! är filmens tagline. Raggargänget är vare sig het eller fartfylld men relativt underhållande.

Det börjar med en ”rafflande” biljakt där regissören (Ragnar ”Åsa Nisse” Frisk – vem annars?) har svårt att bestämma sig om det ska vara dag ellet natt då tiden på dygnet verkar variera mellan klippen. Bilen kraschar och filmens två skurkar Berra och Kritan smiter iväg i sommarnatten (dagen?). Men filmen handlar egentligen om kärlekshistorien mellan Kristina och Svenne. Kristinas pappa har förbjudit henne att träffa Svenne då han är en raggare. En ungdomsgrupp pappan (som en gång i tiden varit mästare i mellanvikt) inte tål. Det Kristinas pappa inte vet är att Svenne ligger i hårdträning inför JVM i boxning så vi tittare kan ana hur kärlekshistorien kommer att sluta. Men säg den sol som inte har sina fläckar. Berra och Kritan hänger på samma hak som de övriga raggarna och ställer till med problem som till slut kommer att få dödlig utgång.

Ragnar Frisks Raggargänget är en märklig film. Jag tror regissörens ambitioner varit att göra en generationsöverskridande film där tonåringar och föräldrar kan mötas för att få förståelse för varandra och visst är det en fin ambition. Nu är det som så att under den här tiden i Sverige var det mycket skriverier om just raggare och raggarproblemet. Raggarna ansågs som farliga och visst förkom det bråk och problem i samband med fester och tveksamma bilaffärer men företelsen är inte ny. Man har t.ex hittat antika skrifter där författaren beklagar sig över ungdomen. Äldre generationer har tydligen i alla tider förfasat sig över ungdomen. Lyckas då Frisk med sina ambitioner? Oh nej filmen är en sorg för ögat. Det är en töntig historia och ungdomarna är rena svärmorsdrömmen även om de av och till beter sig lite märkligt. När Berra & Kritan har slagit sönder ett vardagsrum samt eventuellt våldtagit Kristina (det är lite oklart som så mycket annat i filmen om det skett eller inte) möts den gråtandes Kristina och förödelsen i vardagsrummet med repliken: ”Vi skiter i det här och sticker och badar!” Filmen är fullproppad med liknande situationer där jag blir förvirrad över hur karaktärerna beter sig. Frisk har ingen pejls på vare sig ungdomar eller hur man förvaltar en historia. Det folkhemstönterier av värsta slag.

Mest spännande i filmen är karaktären Berra spelad av den famöse Ernst Hugo Järegård i sin första långfilmsroll. Han är verkligen en udda fågel i sammanhanget. Järegård går all in i rollen som Berra och jag blir inte klok på karaktären. Han mumlar viskar, skrattar och väser ”sssssstick”. Järegård spelar ut hela sitt register och han rolltolkning skaver verkligen med de andra ungdomarna då han mest ger intryck av att vara en grinig gubbe och inte en farlig ungdom. Hans kläder är ett kapitel för sig med en märklig hatt och glänsande jacka. Järegård ger allt men passar inte in i det mediokra sällskapet. Ett rykte säger att skådespelaren reste sig och gick när han under en intervju fick en fråga om sin medverkan i filmen så Raggargänget måste ha varit en kvarnsten om halsen för Ernst-Hugo.

För att få till spelfilmslängd har Frisk stoppat in en handfull låtar och naturligtivis bjuder jag på Hårda bud som har en skön blåssektion. Även Sofia har sett denna legendar till film.

Regi: Ragnar Frisk

Betyg: 3/10