För att spinna vidare på gårdagens tema med korkade filmer så kan jag lika gärna beta av en till när jag ändå har farten uppe. Intresset för den här rullen var iskallt men ödet kan ha en och annan överraskning i bagaget. Det var filmkväll med Lunkan och Mats och dagens film kan sägas vara en kompromiss. Jakten föll bort då Lunkan konsekvent vägrar se filmer där de inte talar engelska och Black rock föll bort då Mats vägrar se skräck kvar blev då Olympus has fallen. Så kan det gå.
Nordkoreanska terrorister tar över vita huset och kidnappar presidenten. De har inte räknat med den f.d secret service agenten Mike Banning som likt John McClane (minus usel dialog) plockar terroristerna en efter en. Så mycket mer behöver inte ordas om filmens handling.
Egentligen ska jag inte gnälla då jag visste vad det var jag skulle få se. Amerikanska flaggor i motljus, korkade beslut , en massa skjutande, en hedersknyffel till president, en i stort sett osårbar hjälte och allt ramas slutligen in av ett tal om USA:s förträfflighet. Mao precis som väntat. Jag kanske blivit härdad under årens lopp för jag störde mig inte speciellt mycket på allt patriotiskt dravel. Jag undrar bara om amerikanerna själva tror på skiten de vräker ut eller är det lite Jönssonligan stämpel över filmer av det här slaget i USA? Filmen rullar på och är vare sig spännande eller tråkig.
Skådisarna som hyrts in för att vifta med den amerikanska flaggan är inte fy skam. Angela Bassett, en kortisonstinn Gerad Butler, Aaron Eckhart som president och sist men inte minst Hollywoods alldeles egen Erland Josephson, Morgan Freeman.
Det jag däremot börjar finna lite lustigt med dessa patriotiska filmer är att ju fler filmer jag ser av denna sort desto mer ängslig verkar världens enda supermakt vara. Jag får intrycket av att man desperat försöker intyga sig själv om sin egna förträfflighet och jag börjar undra om inte de här filmerna är någon form av självterapi för ångestfyllda amerikaner som trånar efter fornstora dagar. Hur som helst jag har sett värre filmer men fasar redan inför nästa sittning då vi mycket väl kan komma att kompromissa fram en avsevärt värre film.
Regi: Antoine Fuqua
Betyg: 4/10
Ersätt Nordkorea med Kina och terrorism med politisk kraft och man har kanske åtminstone en anledning till USA:s ängslan?
Så sant så sant.
Fånigt, dålig dialog och överraskande dåligt skådespeleri, men mycket pang-pang och några coola scener under inledningen av filmen. När koreanerna tar över Vita Huset är bra, resten dalande. 2/5.
http://fripp21.blogspot.se/2013/07/olympus-has-fallen-2013.html
Såg just trailern till White House down häromdan. Verkar vara exakt samma handling, scen för scen. Men man kan hoppas på bättre skådespeleri och manus.
Just attacken var bra iscensatt om man bortser från korkade CIA agenter som tjurrusade rätt ut i kulregnet men i övrigt var det inte mycket. Risken är lite att jag ser den andra filmen på samma tema men å andra sidan blir det nog fler filmkvällar med Mats & Lunkan 😉