Temat för den här gången hos Filmspanarna var att man skulle föreslå en film till en bloggkollega som man gillade och kanske anade att kollegan inte skulle välja att se i första taget. Jag ska erkänna att jag var lite darrig till en början. Skulle jag få en romcom med Seth Rogen eller ett ”drama” med Sandra Bullock? När Rebecca på Mode + Film föreslog den danska filmen Älskar dig för evigt kunde jag pusta ut. Jag brukar gilla dansk film och det var ett dogmadrama med bra skådisar b.la Mads Mikkelsen och Paprika Steen. Trots dessa goda förutsättningar var det en pärs att se filmen.
Joachim och Cæcilie planerar att gifta sig men så en dag blir Joachim påkörd av en bil. Olyckan gör att han blir totalförlamad från nacken och nedåt. Cæcilie är förkrossad och hennes liv blir inte lättare då Joachim fjärmar sig från henne. Kort och gott så ber han henne att dra åt helvete. Mannen till kvinnan som körde på Joachim är läkare och Cæcilie vänder sig till honom för stöd. Det slutar naturligtvis med att de båda hamnar i säng och en redan eländig och ångestfylld berättelse blir än värre.
Älskar dig för evigt är en s.k ”ont i magen film”. Från första rutan känner jag hur det kryper i kroppen på mig. Inte för att filmen är dålig eller tråkig utan därför att den fullkomligen spyr ut ångest över mig. Jag klarar inte av sådana här relationsdramer med otrohet, gråtande hustrur, villrådiga män och som lök på laxen en förlamad kille med en krossad framtid. Likt en ynklig liten mask vrider jag mig i soffan och måste ta ett flertal pauser för att orka med ångesten som sköljer över mig från tv-rutan. Jag får helt enkelt inte ro att njuta av filmen då jag upplever den för starkt. En anledning till att berättelsen påverkar mig är nog att regissören Bier valt att filma efter Dogma principerna. Filmen upplevs som mer realistisk i och med detta. Det känns som att jag är på plats likt en osynlig åskådare och deltar om än passivt i dramat som spelas upp inför mina ögon. Replikerna känns äkta, kameran är närgången och ljudet i filmen liksom klibbar sig fast på mig. Jag tackar Rebecca för tipset på en bra men ångestfylld film. Vad övriga filmspanare sett för filmer? Klicka på länkarna nedan.
Regi: Susanne Bier
Betyg: 7/10
FILMITCH 
Varsågod för ångesten! 🙂 Jag kanske (såhär i efterhand) skulle valt en Seth Rogen-komedi eller ett Sandra Bullock-”drama” (för att det skulle bli en riktig utmaning för dig) men jag valde en film som jag själv älskar och som jag tycker är värd en recension + att jag tror att de flesta tycker att den är FÖR jobbig. Tack för en fin recension!
Ångesten tackar jag för – gillar feelbadfilmer men här var jag inte beredd då jag inte läst ngt om filmen. Trodde det skulle vara ett lättare relationsdrama men tji fick jag 😉 Bra film men inte så förvånande då danskarna har en mycket hög lägsta nivå – åtminstone på de filmer som går på export.
Det blev en onsdag med Mads härinne, vad kul! 🙂 Och du fick lite mer att bita i än du först trodde. Kul det med! Och du gav utmanarfilmen ett bra betyg, härligt! Det här var verkligen ett superkul tema tycker jag. Vilken bloggonsdag! 😀
Jo här är det tvära kast! I går feelgood och idag nattsvart ångest. Mkt roligt tema med ett o annat tips.
Blev lite överraskad av ditt höga betyg när jag läste din text. Men jag förstår att det var det ångestladdade som var jobbigt, men att filmen i sig var ganska bra. Precis som de flesta känner jag också att dansk film brukar leverera, men har sett för lite. Denna kanske inte hamnar överst på min lista över danska filmer att se, men inte helt omöjligt att det blir så en dag.
Förresten, temat påminner lite om en annan dansk, nämligen Lars von Triers Breaking the Waves som jag fann som både ångestladdad och lite av en pärs att ta sig igenom. Den gillade jag inte, så tveksamt om denna skulle funka bättre…
Filmen var som sagt bra men jobbig att se då det kändes så äkta – i en svensk film med motsvarande handling hade the Dramaten feeling slagit igenom och det hade som brukligt blivit filmad teater.
Breaking the Waves var inte dålig men lite väl lång och jag har lite svårt att finna mig bekväm med Triers kvinnoporträtt. Den här är bättre – och kortare 🙂
Låter som du fick något rejält att bita i, kul att den jobbiga filmupplevelsen ändå gav en hyfsad payoff.
Payoffen var ångestont i magen men vad offrar man inte för konsten 😉
Låter ändå som filmen fyllde sitt syfte ändå.
Du reagerade. Och det är väl det som är tanken i dessa hysteriskt molande dramer från de glada (?) danskarna…?
🙂
Jo men danska dramer är ofta bra så även denna ta och se den 🙂
Grymt bra jobbat Filmitch. Du får min respekt för att du satt igenom hela filmen. Själv känner jag mig helt osugen på den. Tack för varningen.
Ta en titt vet jag. Det är den värd men var i rätt stämning.
Tack, men nej tack. 🙂
Oj, upplevelse du fick. 🙂 Ångesten rinner fram genom din text. Bier brukar vara bra på att dra på med känslorna. Jag rekommenderar Hämnden om du inte sett den!
Jag har både Hämnden och Jakten (iofs inte Bier men väl dansk) liggandes men känner att jag måste ladda om 😉