Neil Gaiman: The Ocean at the end of the lane.

15783514Bokens huvudperson (vars namn vi inte får reda på men han är misstänkt likt författaren även om Gaiman i intervjuer förnekar detta) är ett ensamt barn. Han har inga vänner utan klarar sig på egen hand. En dag blir hans fars bil stulen. Far och son letar tillsammans efter bilen i närområdet och hittar den parkerad nära familjen Hempstocks hus som ligger vid slutet av en väg. I bilen finns familjens hyresgäst som begått självmord pga finansiella problem. Under tiden som polisen undersöker bilen och liket får vår huvudperson stanna hos familjen Hempstock som består av tre kvinnor, dotter, mor och mormor. Till det yttre verkar det vara en vanlig familj men de tre kvinnorna är allt annat än vanliga.

Som jag har väntat! Det var ett bra tag sedan Gaiman gav ut en bok som inte riktade sig till ungdomar, Anansi Boys 2005. Nu blev det lite av ett antiklimax men det kan lätt ske när man väntar på något gott för länge och man skapar sig orimliga förväntningar. Det är absolut inte något fel på The Ocean at the end of the lane. Gaiman leverarar det han ska men det är bara det att det är inget nytt, välbekanta teman dyker upp, fruktan för vuxenvärlden, de tre kvinnorna och katter. Inget fel i det då boken är bra, jag hade bara väntat mig något mer med tanke på att det är nästan tio år sedan förra boken.

Gaiman är en mästare på att blanda fantasi och verklighet och historien känns aldrig krystad. Jag accepterar allt det otroliga som händer i boken. Författaren har en fantasi av sällan skådat slag och ofta använder han sig av tricket att inte berätta alla detaljer utan portionerar ut antydningar hur saker och ting förhåller sig. Vi får inte svar på allt som sker utan man får som läsare ana sig till hur saker och ting hänger samman. I den förhållandevis tunna boken (knappt 200s) finns det stoff för åtskilliga romaner och jag kan ibland känna att Gaiman slösar lite med sin idérikedom. Det dubbeltydiga slutet är mästerligt och hör till de starkare i Gaimans författarskap i övrigt är det lite ”the same procedure as normal” men i Gaimans fall betyder det en mycket hög standard.

Jag har numera börjat nosa lite på ljudböcker och The Ocean at the end of the lane var inläst av författaren själv. Då Gaiman har en mycket behaglig och sammetsmjuk röst slocknade jag många gånger under mina lyssningar. Hans röst vyssade mig så sakteliga till söms men inläsningen var mycket bra.

Annonser

2 thoughts on “Neil Gaiman: The Ocean at the end of the lane.

  1. Farligt det där med allt för bra inläsningar… Av någon anledning har jag varit väldigt nyfiken på just Anansi Boys, men jag kan inte förklara varför. Presenter har dock resulterat i att de två novellsamlingarna står och lockar i bokhyllan just nu 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s