A Day at the races (1937 USA)

5172XE5AMFLMina filmspanarkollegor Fripp och Movies-noir har ett intressant tema, Decades, som dyker upp vid varje veckoslut. De spanar in några filmer från vart och ett av filmhistoriens årtionden och har nu kommit till 30-talet. Förra veckan såg Henke filmen Duck soup med Bröderna Marx. Han var inte speciellt nöjd. Då jag inte sett just den filmen med brödraskapet Marx kan jag inte uttala mig om Dock soups kvalite däremot är jag övertygad om att Henke varit desto mer positiv om han sett den bästa filmen med Bröderna Marx nämligen A day at the races. Ja ni läste rätt. De flesta gafflar om A night at the Opera som den bästa filmen med Bröderna Marx och oftast brukar man då lyfta fram en scen i den filmen som är mycket rolig. Jag tror att det är den scenen alla minns och slentrianmässigt sedan hävdar att A night at the Opera är den bästa filmen. Så är icke fallet då dagens film är vida överlägsen vid en jämförelse.

Här är storyn förlagd till ett vilohem på dekis. Då Mrs. Upjohn är på väg att lämna intuitionen pga av att hon mot sin vilja blivit friskförklarad riskerar hela företaget gå i konkurs då det är Upjohns räkningar som håller vilohemmet igång. Man telegraferar efter den ende läkare Upjohn har förtroende för, Dr. Hackenbush. Det ingen vet är att Hackenbush egentligen är veterinär. Risken att förlora hemmet är överhängande och hoppet står nu till en häst som ägarinnans tvålfagre pojkvän köpt in. Kan hästen bara vinna ett lopp är allt frid och fröjd.

Jag tror jag sett filmen minst fyra gånger de senaste åren och tröttnar aldrig. Den är full med bisarra scener, roliga skämt och märkliga beteenden. Till mina favoriter hör scenerna bla där Grucho som spelar Dr. Hackenbush ska undersöka Mrs. Upjohn assisterad av Chico och Harpo samt en helt underbar scen där Groucho driver en man till vanvett genom ett förvirrat telefonsamtal. Replikerna är rappa, det händer hela tiden någonting och det är tacksamt nog bara ett smetigt sångnummer som framförs av den tvålfagre pojkvännen. Visst Chico ska spela piano och Harpo harpa men jag finner inte dessa obligatoriska moment speciellt trista. Chicos pianospel är underhållande – så lättroad är jag. Harpos ”sångnummer” är en bra upptempolåt men här visar sig filmens ålder då synen på färgade kanske inte är riktigt rumsren men det är mer en fråga om sterotyper än rasism och då finns det värre filmer som görs i dag om t.ex araber och romer.

A day at the races är en finfin film som känns pigg och alert trots att den är över 70 år gammal. Det görs avsevärt mossigare filmer numera som kallar sig för komedier.

Regi: Sam Wood

Betyg: 8/10

Annonser

4 thoughts on “A Day at the races (1937 USA)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s