Höstsonaten (1978 Sverige m.fl)

Autumn_sonata_dvdJag har numera insett att jag och Ingmar Bergman inte rört oss i samma kretsar. Om jag är på fest och någon blir för full brukar det sluta med att de går hem eller somnar. I Bergmans värld sätter man sig istället och börjar spela Bach maniskt på sin cello inför gästerna. Nu handlar inte Höstsonaten om maniska cellospelare men just den scenen fick mig att inse att jag och Bergman inte spelar i samma intellektuella liga (tolka det som ni vill).

Eva (Liv Ullman här utan huckle men väl med flätor) som lever ett stillsamt liv på en prästgård tillsammans med sin man bjuder in sin mor som hon inte träffat på sju år för en längre vistelse. Mamman (Ingrid Bergman) är en världsberömd konserpianist och har, åtminstone enligt Eva, alltid satt sin familj i andra hand, något som gjort dottern olycklig. Ja Eva är så sanslöst olycklig över att moders bristande omsorg att hon låtit denna sorg förtärt hela hennes liv. Efter ett par glas vin lossnar tungan på Eva och det med besked. Filmens ”final” är en ca 30 minuter lång monolog där hon spyr ut sitt hat över modern. Som om att detta inte skulle räcka för att väcka tittarens ångest här även  Bergman kryddat tillställningen med ett dött barn, en funktionshindrad syster (Lena Nyman) och (trumvirvel) en abort.

Det tog ett par filmer av Bergman innan jag lade märke till att regissören egentligen inte har några dialoger i sina filmer. Visst,  folk talar med varandra men merpaten av filmerna är uppbyggda på så sätt att någon sitter och mal på om sin ångest eller gudstro för en till synes stum åhörare. Kanske kan det vara så att Bergman levde sitt liv efter devisen ”det viktigaste är att jag talar oavsett om någon lyssnar” och detta har färgat av sig på hans filmer?

Redan i första scenen går filmen på overkill. Den startar med att Evas man håller en monolog till oss tittare om hur olycklig hon är. Jag kan bara inte ta denna uppblåsta och pretentiösa scen på allvar och börjar faktiskt skrocka i soffan. Lägg sedan till Evas självömkade monologer och vi har en film som till handling är bra men är så tyngd av sitt eget allvar att den slår över och blir komiskt. Nu är Höstsonaten inte någon dålig film, karaktärerna är intressanta i allt sitt elände och Ingrid Bergman är tom mycket bra som den självcentrerade modern. Ullman är ok men hon ser så erbarmligt olycklig och bekymrad ut att jag till slut blir irriterad på hennes fokusering av sitt eget elände. Jag skulle villa traska in i prästgården och säga åt henne att sluta älta sin barndom, någon måtta på självömkan får det lov att vara. Jag ställer mig också tvekande till om mamman är så hemsk som Eva vill göra gällande. Modern är egocentrisk och inte speciellt sympatisk men är det så illa att man måste älta detta hela livet? Jag är skeptisk. Frågan är om det hade blivit någon film överhuvudtaget om det varit en man som varit konserpianist och rest världen runt. Ska kanske också tillägga att filmen går i brunt men då heter den som bekant också Höstsonaten.

Sofia har också sett filmen.

Regi: Ingmar Bergman

Betyg:

Annonser

2 thoughts on “Höstsonaten (1978 Sverige m.fl)

  1. Haha, jag saknar också de fulla cellisterna. Eller kanske inte… Tack för ping, jag blev ändå positivt överraskad av Höstsonaten. Tror att det främst var tack vare dynamiken mellan Bergman och Ullman, den var skönt giftig. Men samtidigt finns ju alla de problem du räknar upp, med styltig mono-dialog som främsta kännetecknet.

    Så ska vi nu förvänta oss en ny Åsa-Nisse-text? Jag håller tummarna 🙂

    • Det var en helt ok Bergman – inte en favorit men som sagt ok. Upptäcker att jag uppskattar hans filmer mer o mer men kanske riktigt på det vis regissören tänkt 😉
      Din ”önskan” uppfylls på torsdag,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s