The Tree of life (2011 USA)

TheTreeOfLife_Poster-644x1024The Tree of Life är filmen som fått en i stort sett samlad kritikerkår att gå upp i brygga av upphetsning. Det regnade plus och getingar över filmen och filmkritikerna fann knapp ord över hur bra filmen var. Handlingen i The Tree of Life skulle kunna sammanfattas med en mening: En arkitekt ältar sin barndom och förhållandet till sina föräldrar. En på pappret kort story men regissören Malick har skapat en otroligt vacker film fylld av symbolik, fullproppad med visdomsord och existentiella frågor och som sagt kritikerna jublade. Själv gäspade jag nästan käken ur led.

Troligtvis är The Tree of Life den i särklass tråkigaste film jag sett. Ja söte gud så trist den var. Jag har ingenting emot stillsamma filmer men i det här fallet är det två saker gör The Tree of Life till en medioker upplevelse. Den saknar helt känsla, hela filmen känns paradoxalt nog artificiell trots att den ska handa om livet och viktiga frågor som rör moral och annat som spelar stor roll för oss människor. Skådisarna upplevs som statister i Malicks utsökt komponerade scener och om han bytt ut dem mot skyltdockor hade jag knappt märkt någon skillnad. Nu snackar vi inte om några okända skådisar i huvudrollerna utan Jessica Chastain, Brad Pitt och Sean Penn. Om jag skulle jämföra den valiumindränkta tv-serien Brideshead revisited med The Tree of Life framstår den förstnämnda som ett fartfyllt drama i jämförelse. Filmen berör mig  inte och det är nog förklaringen till att den är så tråkig.

Det andra problemet är att filmen känns så, i brist på bättre ord, skitnödig. Det är viskande röster som ställer existentiella frågor till tittaren och ett tag undrar jag om det inte är en nyandlig produktion av Agneta Sjödin jag tittar på. Mitt intryck av filmen blir att det är uppblåst rapparkalja och uttrycket ”göra en höna av fjäder” har nog aldrig känts mer rätt. Detta tillsammans med att filmen känns så tom på äkta känslor gör att The Tree of life blir till ytlig fernissa. Skrapar man på ytan finns det egentligen ingenting att relatera till mer än vackert filmade scener. Det är synd för jag tror att det skulle kunnat bli en gripande film där huvudpersonens slitning mellan sin mors och fars olika livsfilosofier hade kunnat väcka mitt engagemang. Istället så kväver jag en gäspning och känner en befrielse när eftertexterna börjar rulla.

Gåtan som då kvarstår är: Varför blev just den här filmen så hyllad? Jag har inga svar att ge men det vackra fotot kan säkerligen bländat en och annan kritiker. Det kan också vara så att man som officiell filmälskare ska gilla regissören Malick, det verkar liksom höra till. Hur som helst tråkigare än så här kan det knappast bli eller…….?

Regi:Terrence Malick

Betyg: 3/10

Annonser

10 thoughts on “The Tree of life (2011 USA)

  1. Hehe, jag har alltid haft en smygande misstanke att detta också skulle vara min reaktion inför Tree of Life. Förr eller senare borde jag väl kanske avgöra saken själv, men så länge tror jag att jag nöjer mig med ditt nyktra omdöme 😀 Malick verkar dela filmvärlden — existensialismbra eller prettoanus?

  2. Har alltid haft lite svårt för Malick´s skitnödighet. Gör att jag tvekar enormt här.
    Men å andra sidan…har sett GÅTAN Turinhästen borde man väl klara den här!??! 😉

    • Efter att jag läste ditt inlägg om Turinhästen har min nyfikenhet över denna film växt på både gott och ont. Har iofs bara sett tre filmer av Malick och två var skitnödiga den här och Thin red line.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s