Guy Delisle: Pyongyang

205737_1729449602.jpg_150Pyongyang handlar om Guy Delisle som ska vistas i Nordkorea i några månader för att leda ett animationsprojekt. Globaliseringen har trots allt även nått detta isolerade land. För att få in pengar så tillåter man olika företag att etablera sig i landet. Delisle blir ganska snart frustrerad på både sitt jobb och omgivning. Landet är ett enda goddag yxskaft. Var och varannan person verkar vara hjärntvättad och normal konversation mellan vår huvudperson och hans medarbetare verkar inte existera. Det tar inte lång tid innan Delisle börjar räkna ned dagarna till sin hemfärd. Då kan man tycka desto mer synd om diplomaten från ett land i Mellanöstern som har några år kvar av sin tjänstgöring i huvudstaden Pyongyang. En bit in i berättelsen berör vår huvudperson den fråga som jag finner mest intressant när det rör befolkningen i Nordkorea nämligen om de själva tror på alla lögner som hamras in eller om de spelar med i en nationell charader. Svaret ges aldrig men ibland krackelerar fasaden och man kan ana de nordkoreanska medborgarnas fasa över att bli misstänkta för subversiv verksamhet.

Om man inte orkar läsa en bok om landet Nordkorea och har tröttnat på svensk medias skojfriska reportage om detta märkliga land är Pyongyang ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med denna diktatur. Det är uppochnedvända världen och hela samhället verkar vara ett enda skådespel för utlänningarnas ögon. Frågan är om detta skådespel gått så långt att aktörerna inte längre kan skilja på fakta och fiktion. Jag blir fascinerad och ibland ter sig det hela så overkligt att jag korta stunder glömmer bort att det är ett verkligt land där miljoner svälter och hundratusentals är fängslade. Det bisarra blir mer påtagligt då samhället filtreras genom huvudpersonens glasögon, många märkliga episoder sker utan att han får någon egentlig förklaring. T.ex är ett besök till en tågstation helt omöjligt och att låna en cykel otänkbart varför det är så ges inga svar. Man anar hela tiden förtrycket i kulisserna men ser det aldrig. Bokens värsta scen är författarens besök på en skola för begåvade barn, en episod som i sin enkelhet är mycket obehaglig.  En mycket tänkvärd och läsvärd serie som jag rekommenderar varmt.

Annonser

4 thoughts on “Guy Delisle: Pyongyang

  1. En svår balansgång det där att få fram det surrealistiska utan att det samtidigt bara blir en rolig framställning. Tycker nog att Caroline Salzinger lyckades rätt bra också i Hälsningar från ondskans axelmakter.

    • Den boken tror jag du tipsat om tidigare – när jag kollade upp den på biblioteket gav sökmotorn tips på liknande böcker – ett av tipsen var ”Vårt bröllop” med Daniel & Victoria 🙂 Vilka slutsatser man nu kan dra av det…….
      De flesta böcker jag läst om landet klarar balansgången väl, dags och speciellt kvällstidningarna gör det inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s