Seven brides for seven brothers (1954 USA)

2078691020ADet är i mitten på 1800 talet och nybyggaren Adam Pontipee är i stan för att handla och hitta hitta en fru. Efter att sjungit sig igenom en truddelutt om vilken kvinna han vill ha faller blicken på servitrisen Milly. Adam är en man som går rakt på sak och Milly faller för hans framfusighet Innan dagen är slut är de två gifta och på väg hem till Pontipees stuga. De tar en paus för att vattna hästarna och Milly passar på att brista ut i en sång över hur lycklig hon är att det bara är de två. Den sången kunde Milly gott ha skippat ty Adam lever inte ensam, han delar stugan med sina sex yngre bröder något som lägger lite sordin på den kommande bröllopsnatten. Då Adam inte känner för att dela sin fru med sina bröder (jag vill här påpeka att detta inte antyds i filmen som är av den rekorderliga sorten där bibel och bordsbön är rättesnörena) försöker man nu fixa fruar till bröderna. Milly tar sig an uppgiften att få fason på de sex bröderna. Till sin hjälp har hon bibelord, rakning och skjortor i pastellfärger. Hur det går får ni själva se.

Seven brides for seven brothers är en sådan där musikal där karlarna tar i ända från magen när de sjunger och kvinnorna har ett ett vibrato som inte direkt förknippas med skönsång. Två saker observerade jag snabbt: Dels att den manliga huvudrollen Adam Pontipee spelas av Howard Keel. Howard vem kanske någon säger? Vänner av Dallas minns Keel som  Miss Ellies ligg Clayton dvs den något rundlagde mannen med mustasch som kom efter den väderbitne Jock. Synd att Keel aldrig brast ut i sång när han spelade Clayton – det hade kunnat bli ett intressant avsnitt. Min andra observation är av själva karaktären Adam. Han måste stått som modell till Disneyskurken Gaston, just öppningsscenen påminner lite om presentationssången av Gaston i The Beaty and the beast.

Filmen är färgglad alla dansar och ler men historien lär inte vinna några poäng i jämställdhetskretsar  trots att den nätt och jämt passerar ett bechdeltest. Men vad gör det när filmaffischen meddelar att Seven brides for seven brothers är gjord i gayest color (vill här tillägga att filmen gjordes på den tiden ordet gay troligen hade en helt annan innebörd än idag). Filmaffisch löftet infrias med råge för alla kulisser (och det är det gott om) och kläder sprakar i regnbågens alla färger så troligen var livet i vildmarken en dans på rosor (släng dig i väggen Villhem Moberg) och jag blir lite eskapistiskt glad när jag ser filmen. Kanske inga minnesvärda sånger men öppningslåten av Keel tog mig på sängen – jag var inte beredd på vare sig ”Clayton” eller att han skulle ta i för kung och fosterland när han letar efter en kvinna.

Jag har mina förhoppningar över att Sofia gillar sitt filmval idag för det är en mycket rolig och trevlig musikal trots sitt allvarliga tema.

Regi: Stanley Donen

Betyg: 6/10

Annonser

6 thoughts on “Seven brides for seven brothers (1954 USA)

    • Tack 🙂 Nej här går det undan i en rasande fart. Läste om Jane Powell det visar sig att hon kanske försöker uppleva sina fornstora dagar. Hon är inne på sin femte man men hon är över åttio så hon får raska på om hon ska nå siffran sju 😉

    • Oj tackar för berömmet 😀
      Det är väl inget mästerverk men jag tycker nog att man åtminstone en gång i livet ska se en film i gayest color 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s