Bengt Ohlsson: Swing

Ångest kan komma i många olika former t.ex när två elever går upp i rök under en skolresa eller varför inte när man läser en nätt liten bok som heter Swing av författaren Bengt Ohlsson.

Åke och Hanna lever i en stad i Mellansverige (av någon anledning för jag för mig att det är Skövde). Åke är den mer passive av de två i förhållandet så när Hanna föreslår att de två ska gå på en swingerklubb sätter han nästan fredagsmysvinet i halsen. Hur som helst så hamnar de två på klubben och ett par som de träffar där bjuder in Hanna och Åke till middag och eventuellt något mer.

Swing skildras ur de båda huvudpersonernas perspektiv vi får ta del av deras tankar var för sig i vartannat kapitel. Varför Hanna vill dra till swingerklubben är lite oklart likaså att Åke går med på det eller åtminstone vet de det inte själva. Båda är har en känsla av att deras liv gått i stå. Rutinerna är de samma och åtminstone Hanna vill att det ska hända något. Åkes skäl är mer att han vill förvåna sina fru och för en gångs skull göra något oväntat. Personligen vet jag inte om man ska satsa på att gå till en swingerklubb om livet känns lite enahanda. Själv hade jag nog badat i havet det blir spänning så det räcker och blir över, åtminstone för mig.

Jag gillade boken  och den satte i gång en del tankar över varför folk (och jag själv i svaga ögonblick) aldrig riktigt är nöjda med vad man har. Vart kommer dessa krav från på att det hela tiden ska hända något och varför bär så många på en rädsla över att vara nöjd med livet? Måste man hela tiden sträva efter att något nytt ska hända? Hanna och Åke får vad de förtjänar och när boken är slut är paret tillbaka i samma vardagslunk men nu med en erfarenhet som man nog helst hade velat vara utan med facit i hand.

Det är en roande och samtidigt lite sorgsen bok om människor som har det man behöver men vill ha mer utan att det egentligen är nödvändigt. Om jag skulle ha några invändningar skulle de möjligtvis vara att Åke och Hanna känner sig själva allt för väl. Deras inre monologer är överdrivet analyserande och stundtals tänker de allt för objektivt över sina reaktioner och känslor och berättelsen liknar ibland en terapisession men iofs en underhållande sådan. Boken hade också blivit lite mer intressant om Ohlsson valt att kasta om parets roller men då hade kanske historien blivit för otrevlig och inte funkat lika bra. Jag kommer med säkerhet läsa fler av författarens böcker.