The Last dragon (1985 USA)

last-dragon-posterDen unge kampsportaren Leroy har nått vägs ände i sin träning och sänds ut i N.Y.C av sin läromästare för hitta ”The Master” så han kan uppnå fulländning och finna den inre styrkan som kallas The Glow. En kraft som gör att händerna lyser när man fightas (om jag nu förstått det hela rätt). Under sitt sökande i New York stöter han på programledaren/artisten Laura. Hon jagas av en halvgalen manager som till varje pris vill ha med sin talanglösa flickvän i Lauras tv-show. Leroys problem slutar inte här. Han jagas i sin tur av Sho’nuff som kallar sig för The Shogun of Harlem även detta en halvgalen karaktär som vill besegra Leroy för att visa att han är stadens kampsportsmästare.

En del filmer vet man är dåliga innan man sett dem men av olika anledningar väljer man att se spektaklet trots allt. En skäl kan vara det olycksaliga mantrat ”det kan väl ändå inte vara så dåligt som det verkar” som lockat många aningslösa filmälskare i fördärvet men i fallet med The Last Dragon var skälet något helt annat. När jag läste om filmen på Movies-noirs blogg hade han kastat in några bilder från filmen i sitt inlägg. Nedanstående bild av karaktären Sho’nuff gjorde att jag fick ett ohälsosamt begär efter att se filmen. De lysande händerna i kombination med Karl-Alfred blicken drog mig in eländet.

shonuff

The Last dragon är ett mysterium för mig. Filmen spelade in åtskilliga miljoner och har ett förvånansvärt högt betyg på IMBD. Detta är mycket märkligt då filmen kort och gott verkligen inte är bra. Historien är märklig och i sina stunder något förvirrande, skådisarna är överlag skrattretande dåliga. Taimak som spelar Leroy agerar som att han är lätt förståndshandikappad men tanken var nog att han skulle verka oskuldsfull och lite naiv.  Vanity i rollen som artisten Laura bevisar att det inte räcker med att vara söt (som hon tydligen då ansågs vara innan drogerna tog ut sin rätt) för att kunna skådespela. Den slutgiltiga spiken i kistan är filmens final där en massa äckliga ungar fightas och vinner över skurkarna. Hemsk film men…….

Trots alla mina invändningar mot The Last dragon som är både plastig och doftar sötsliskigt tuggummi så har filmen faktiskt både själ och hjärta samt en gnutta charm vilket gör att den har lite att ge. Man får heller inte glömma bort att en film med en karaktär som aspirerar på titeln The Shogun of Harlem kan inte vara helt fel.

Regi:  Michael Schultz

Betyg: 3/10

Annonser

4 thoughts on “The Last dragon (1985 USA)

  1. Jag fann den skönt underhållande och den gav mig många skratt. Ser den mer som en kultfilm än något att se om varje år 😉

    Kul att du gav den en chans, även om jag inte är direkt förvånad att den inte värmde ditt filmhjärta lika mycket som mitt. Jag är ju lite svag för filmer som dessa som har en hel del hjärta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s