John Ajvide Lindqvist: Människohamn

manniskohamnAnders och Cecilia drabbas av en stor tragedi då deras enda barn Maja försvinner under en familjeutflykt. Flickans försvinnande är ett mysterium då det helt enkelt inte fanns någonstans hon kunde försvinna. Traumat blir stort för föräldrarna och snart är skilsmässan ett faktum. Anders super ned sig och lever i någon form av limbo i saknaden efter sin dotter. I ett sista försök att få ordning på sitt liv tar Anders och flyttar ut till barndomshemmet som ligger på skärgårdsön Domarö, platsen där dottern försvann.Anders hyser ett litet hopp om att åtminstone lösa mysteriet med sin dotters försvinnande.  Han hinner knappt sätta sin fot på ön innan oförklarliga och mystiska saker sker. Det bankas på dörrar mitt i nätterna och del av öborna börjar agera märkligt och det verkar som att Maja försöker ta kontakt med Anders, . Att mysteriet med dotterns försvinnande bara är en liten del av en stor och gammal hemlighet som Domarö ruvar på står snart klart.

Jag ska erkänna att jag var lite tveksam till Människohamn då jag har hört av en del att boken var lite trist och långsam och inte speciellt spännande. Jag trodde att författaren skulle breda ut sig över Anders sorg efter dottern och att man nogsamt skulle få följa hans väg ned i alkoholismen men de känslorna och händelserna betar Lindqvist tacksamt nog av ganska snabbt.  Människohamn är kanske inte en fartfylld berättelse men storyn rör sig hela tiden framåt om än i maklig takt.  Det jag gillar är att författaren stoppar in historier om tidigare händelser och livet på ön, både i Anders barndom och längre bak i tiden. Valet av miljö med skärgården som är allt annat än idyllisk var också något jag uppskattade. Människohamn blir en sorts anti-Saltkråkan och visst får Astrid Lindgren en släng av sleven i boken av en grinig fiskare som mycket väl kunnat vara farbror Österman. Boken skulle säkerligen vara intressant även om man skippat de övernaturliga händelserna. Berättelsen har en närvaro som gör att jag sugs in i livet på öarna och trots att den aldrig blev riktigt spännande var det lite av en bladvändare för mig. Nu är det dock en skräckhistoria som levererar någolunda väl. Lyckas man med att göra GB-clownen ryslig är man åtminstone i min bok ganska skicklig som skräckförfattare. Det som inte funkade för mig var vålnaderna som citerade The Smiths texter. Det kändes ansträngt och lite löjligt istället för att bli en roande detalj som nog Ajvide Lindqvist tänkt. På det hela en positiv överraskning och klart läsvärd.

Annonser

7 thoughts on “John Ajvide Lindqvist: Människohamn

  1. Det är tre, fyra år sen jag läste Människohamn men jag känner igen mina minnen av den i din text. För min del hade Ajvide Lindkvist gärna kunnat slopa det övernaturliga helt (tyckte det var ganska påklistrat) och bara fokuserat på karaktärerna, tillbakablickarna och deras berättelser i ”nutiden”. Det var det som gjorde att jag inte ville att boken skulle ta slut. Sanslöst bra och levande porträtt helt enkelt.

  2. Jag tycker Människohamn var spännande rätt igenom. Det kändes som att man aldrig riktigt visste åt vilket håll historien skulle ta vägen. Lägstanivån för John Ajvide Lindqvist är märkvärdigt hög,

  3. Jag störde mig också på det där eviga citerandet, det funkade inte rikitgt i sammanhanget. En av Ajvides sämre för min del.

  4. Jag tycker att Människohamn var sådär i jämförelse med Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda, fast riktigt läskig på sina ställen. Jag ÄLSKADE moppekillarna, deras påverkan på Anders, GB-glassgubben och den obehagliga stämningen. (Fast Smiths-citaten sa mig ingenting, tycker citat från låtar ofta är överflödigt trams, ett uttryck av författarens nostalgi). Slutet däremot… kändes som ett Stephen King-slut, dvs man glömmer det eftersom det alltid är i slutet som den senare går över gränsen med det övernaturliga. Så även här, eller?

    • Håller med – det blev lite väl mycket effektsökeri en fälla den gode King alltför ofta faller i som du påpekade. Moppekillarna var bra så länge de höll tyst 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s