Fraction/Aja: Hawkeye

2506842-hawkeye_2_cover_640Ibland kanske man undrar vad superhjältar sysslar med till vardags när de inte räddar världen?  Svaret finner man i Matt Fraction (manus) och David Ajas (bild)  Hawkeye. Clint Barton (Hawkeye) är medlem i The Avengers. Hans ”superkraft” är att han är en otroligt bra bågskytt samt att han har en osviklig förmåga att klanta till det för sig. Clint har hjärtat på rätta stället men är stönig som få t.ex vägrar han låta Tony Stark köpa en ny mediaanläggning till honom. Han ska prompt själv reda ut härvan av kablar och vill inte ha några allmosor.  Då han allt för ofta tänker med det han har mellan benen lyckas Clint komma i konflikt med den ryska maffian vars medlemmar lätt känns igen då alla bär träningsoveraller. Det bör påpekas att maffian har ett stort tålamod med Barton. Det är först efter att han har tagit över gängets hyreshus, gått till sängs med ex flickvännen till bossens son samt hjälpt henne att stjäla ett kassaskåp från ryssarna (en handling som f.ö får Captain America att gå i taket) som  gör att de tröttnar och hyr in lönnmördaren The Clown. Värst är nog att Hawkeye överges av sin protegé Kate Bishop då hon inte står ut med Bartons uppförande. Då det är Kate som har det sunda förnuftet av de två undrar man hur det ska gå för Clint i den fjärde och sista delen som kommer under våren. Det kanske inte låter så värst spännande men Fraction lyckas med att göra en historia där man bryr sig om karaktärerna och den känns realistisk åtminstone för att vara en superhjälte serie. 

hawkeye3

Fraction och Aja leker med mediet. Visuellt är serien spännande uppbyggd. Ajas bilder beskriver handlingar och känslor tex hur tiden för Barton saktar ned innan han ska avfyra en pil. Det beskrivs med en massa smårutor insprängda i serien där Kate talar i slowmotion. Färgläggningen är otroligt snygg trots att den inte sprudlar av regnbågens alla färger jobbar bild och färg i harmoni med varandra och skapar en känsla av realism.

pizza-dog-hawkeye

Fractions manus är lekfullt och känns fräscht. I ett avsnitt berättas historien helt ur Hawkeyes hund Luckys perspektiv och vad jag förstår kommer det ett avsnitt där teckenspråk ska spela stor roll. Ofta är inte berättelsen linjär och av och till får vi läsa om samma händelser men då hur en annan karaktär upplever det hela. Dessa små trick tillsammans med en suverän dialog och berättarglädje av sällan skådat slag, det verkar som att Fraction och Aja fått helt fria händer, gör Hawkeye till en av de bästa serierna jag läst på senare tid. Positivt är också att serien avslutas efter ca 20 nummer så det blir ingen evighetsberättelse utan en liten historia om en superhjältes vardagsmödor i all enkelhet.

hawkeye_best_superhero_header

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s