Stephen King: Revival

53c7277dde6c36.75108813Kings senaste bok är svår att stoppa in i en specifik genre. Den huserar på skräck/thriller hyllan i bokhandeln och jag anar att man stoppat in boken i den hyllan av gammal vana då King är en skräckförfattare, åtminstone för de som läst författaren sporadiskt. Om man kollar över hans produktion så kan man nog säga att ungefär hälften av de böcker han skrivit kan kategoriseras som ren skräck och Revival  hamnar inte i den kategorin, åtminstone inte till en början.

Bokens huvudperson, Jamie, växer upp i en liten håla i Maine i början av 60 talet. Han träffar där den unga och nyanlände prästen Charles Jacobs som är en rekorderlig man. Prästen har en stor hobby utöver religion – elektricitet. Församlingens barn får i viss mån delta i Jacobs harmlösa experiment och allt är frid och fröjd. En tragedi gör dock att Jamie och Charles vägar skiljs åt. Innan Revival nått vägs ände femtio år senare kommer de två huvudpersonerna att träffas två gånger till och det är väl först vid det sista mötet som man kan säga att boken blir en ren skräckroman.

Till en början var jag tveksam till boken. Jag läste och läste och undrade när historien skulle starta, läsningen kändes som en enda lång prolog. Utan att jag riktigt förstått det hade redan berättelsen startat det var bara det att jag inte var beredd på vad för sorts historia King hade valt att  berätta. Revival är lite av en mycket långdragen coming of age historia där vår huvudperson är i femtioårsåldern när berättelsen slutar. Jag uppfattar det som att det är Jamies levnadsöde som är bokens huvudtema,  Charles och hans experiment med elektricitet får nog mer ses som en extra krydda även om hans skugga ligger över Jamies liv en stor del av berättelsen. Även om boken inte har många skräck eller spänningsmoment bär den på en ödesdiger stämning som jag gillar vilket gör att jag hela tiden vill läsa vidare om hur det går även när författaren grottar ned sig kanske lite för mycket i musikvärlden (det är där Jamie hamnar så småningom).

Den här mixen av skräck och drama stör mig inte alls och upplösningen är både gastkramande och mörk. Det var ett bra tag sedan King var så pass ryslig som han är i finalen av Revival. Jag trodde att jag hade räknat ut vad skulle komma att ske men King drog mig vid näsan inte bara en utan två gånger vilket var obehagligt angenämt. Ett extra plus för att författaren kastat in lite Lovecraft i handlingen, det är alltid trevligt när böcker som De Vermis Mysteriis slinker med av bara farten.

Revival är klart läsvärd och personligen gillar jag den lite vemodiga stil King ibland anammar och han är en hejare på sina coming of age historier vare sig de kryddas med monster eller inte.

Annonser

4 thoughts on “Stephen King: Revival

  1. King är ju i likhet med sina bidrag på skräckområdet aningens ojämn i sina icke-skräck-böcker. The Body — briljant, The Girl Who… — not so much…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s