Filmitch filosoferar

filosofiTanken var att jag skulle skriva lite kort om Camerons The Abyss men istället blev det något helt annat. Det kan bero på två saker. En anledning är att det är januari och jag har två månader kvar i det här kalla snöiga mörka helvetet,  humöret är i bott och jag behöver avreagera mig på något vis. Det andra skälet är att jag träffade filmspanaren Sofia innan jul i Örebro för en filmtitt. Det föll sig naturligt att vi talade om film. Under en diskussion som rörde actionfilmer ansåg hon att jag var konsekvent i mitt tyckande om vilka filmer jag gillade och inte. Jag höll halvt om halvt med men samtidigt satte detta griller i huvudet på mig. Är jag verkligen konsekvent? Samtidigt som jag hyllar filmer som The Raid & Broken arrow spyr jag galla över Die hard och till viss del Aliens. Hur hänger detta ihop? Jag satte mig i min röda IKEA fåtölj och funderade mellan tupplurarna. Sista pusselbiten föll på plats när jag såg The Abyss som jag ogillade (vad annars ?) och polletten föll på plats. Resultatet blev ett helt oplanerat Filmitch filosoferar så ni som vill läsa om The Abyss får göra det annorstädes men bra var den i vart fall inte.

bd_aliens_08

Inte ok

Om jag ser en actionfilm vill jag ha fart och fläkt, lite wow-upplevelser, kanske skrocka lite förtjust och få en knivsudd spänning. Jag vill däremot inte få ängsliga amerikanska värderingar över en moral i förfall därför att folk lever tillsammans och inte är gifta (The Rock) eller att frun har en karriär där hon försummar sin man (The Abyss & Outbreak) nedkörd i halsen. Jag vill inte heller få banala psykologiska porträtt för att man ska känna mer med hjälten (den avskyvärda förbinda-blödande-fötter-på-toaletten-scenen-samtidigt-som-hjälten-talar-med-en-avdankad-snut-som-har-ett-hjärta-av-guld scenen i Die hard). Jag har också väldigt svårt för filmer där manusförfattaren fortfarande lever på gamla lumparminnen och tror att folk som springer runt, skriker och high-fivar varandra är det coolaste som finns trots att man passerat tonåren med råge (Aliens & Sabotage). Alla ovanstående exempel är lika irriterande att se i en film för mig som att få en köttslamsa mellan tänderna och inte ha någon tandpetare. Det skaver i mitt sinne. Rejält!

Inte ok

Inte ok

Nu kanske många menar att det inte är något att jaga upp sig för. Michael Bay ryckte lite på axlarna när han fick kritik för att hans filmer var simpla och menade att han gör film för tonårspojkar och visst jag förstår att man kanske inte kan ställa för stora krav på filmer om regissören/producenten har den inställningen till sitt skapande. Däremot blir jag bekymrad över att Bays tonårspublik som ser hans filmer får en ganska unken syn på hur kvinnor och män ska vara och många köper den – tro mig.

Inte ok

Inte ok

En annan invändning kan vara att filmer i genren inte ger så stor chans att presentera ett fördjupat porträtt av huvudrollsinnehavaren – det rör sig trots allt om action och inte något djuplodande drama. Filmer som Raiders of the lost ark, The Road warrior och First blood ger alla övertygande presentationer av sina huvudkaraktärer men de hör tyvärr till undantagen. Bara för att man ska presentera en rollfigur behöver det inte ske med en historia som påminner om ett skillingtryck.

Definitivt ok

Definitivt ok

Så för att sammanfatta mina tankar: Det man ska undvika är gråtmilda karaktärsporträtt, överspända och gapiga hjältar samt lämna moralkakorna i papperskorgen. I First blood är det ingen som springer runt och beter sig som en förvuxen tonåring, i The Road warrior har hjälten en enkel men effektiv bakgrundshistoria som inte smetas ned med simpel sentimentalitet och i Broken arrow ger man järnet och ödslar inte tid på moraliska pekpinnar. Kort och gott bra action.  63 dagar kvar till sommartid – Gud giv mig styrka!

 

Annonser

8 thoughts on “Filmitch filosoferar

  1. Fantastisk rant 🙂 Har inte så mycket att säga om action-genren, generellt tittar jag inte så mycket på action om det inte finns andra spännande element inblandade (sci-fi, thriller). Däremot vill jag skicka upp en high5 *hehe* på att vintermörkret suger. Det positiva är att man får en bra anledning att se mycket film. But I hear ya.

    • Vet inte riktigt om man ska tacka när man varit så grinig men jag kanske måste leva upp till att jag har Gimlis personlighet enl. Henke 😉
      62 dagar kvar 62……

  2. Javisst vintern suger som fan. Jag hatar vintern. Men ditt filosoferande piggade upp lite. Tack. En rar text med fina och sunda tankar. De är allt bra dåliga där borta i Hollywood. Vilka rövhål de är ändå! Tur att vi har våra bloggar så att vi kan kräkas på dem.

    Du har helt rätt i dina tankar i filosoferandet. Jag gillar. Hi5 på dem. Eller, var det fel med Hi5:ande om man inte är tonåring?

    Men du, mannen, du har valt så fel med dina exempel. (Vi har alla rätt till en åsikt! 🙂
    Aliens – helt rätt. Alltid.
    Die hard – helt rätt, kolla bara på en blogg nära dig imorgon.
    Transformers – inte ok, som film, men den där stillbilden är helt rätt.
    The road warrior – helt rätt. Bara för att.

    • Njae så illa är de inte det är nog bara det att man som stor filmkonsument glömmer bort varför de stora bolagen gör filmer – tjäna riktigt mycket stålar och för att göra detta måste man göra sina filmer så breda som möjligt ibland funkar det och ibland inte.
      Klart man kan Hi5 det är med hur och varför man gör det.
      Klart att jag enligt mångas smak valt fel men turligt nog har vi alla olika smak om inte vad skulle vi då ha kvar att diskutera 😉
      Skönt att vi åtminstone var 1.5 överens 🙂

  3. Ahh den hatiska vintern går in i sitt sämsta läge nu! Usch! Fram till jul och nyår är det ok med vinter…men sen fy farao! Tur att vi har våra filmer och serier att isolera oss med.
    KUL med filosoferande! Och lite piggt i bloggvärlden.

    Men..mjaaa… kan nog inte riktigt hålla med om dina exempel. Jag ger dig att jänkarna bra på att smeta in konstig dubbelmoral både här och där…men just i tunga actionrullar av de mått du beskriver ovan…har det faktumet aldrig känts störande direkt. Aliens och Die Hard är ju ikoniska helyllepärlor till Action! 😉

    Transformers har alltid haft en sirligt sliskig syn på genusbiten…men som visuell upplevelse har Bay både lyckats och misslyckats med sina olika filmer.

    Tror det ligger lite i sakens natur att en films protagonist ofta förses med viss problemfylld bakgrund eller olika egenskaper för att vi som tittar lättare ska kunna ta till oss hela personligheten. Att vurmen för honom/henne blir större om det finns ”mänskliga” sidor att väva in i det hela.

    Vi hade fö en mycket roande diskussion på jobbet om att det vore kul om några av de mest helylleansedda skådisarna idag tog en riktig…jag menar RIKTIG…svinroll!! Tex Tom Hanks eller George Clooney eller Julia Roberts. En sån där roll där man skulle hata dem och allt de stod för i filmen. Skulle det funka? Skulle DE våga!?

    Filmvärlden lever onekligen efter vissa oskrivna lagar……
    😉

    • Jo men det är just att man slarvar med det där mänskliga – det blir ngn schablon man har i byrålådan och när det blir dåligt gjort blir för mig resultatet precis tvärtom – jag finner få om ens några sympatier för vår hjälte då det märks hur dåliga personporträttet är gjort. Gör det bra blir filmen med ens bättre. Att sedan flera av filmerna jag nämnt har bra action är en annan sak – älskar t.ex slo-mo scenen i The Rock när Cage springer mot flygplanen och brandslangshoppet i Die hard är suveränt men filmerna misslyckas med att förmedla det mänskliga.
      Er jobb diskussion hade varit mycket intressant att skåda på vita duken, är skådisen tillräckligt bra och manuset starkt kan det nog funka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s