Gone girl (2014 USA)

gonegirl2Berömmet har haglat över både filmen och boken Gone girl  och med några få undantag får filmen ganska högt betyg och jag undrar om det är jag eller världen som blivit galen.

I Gone Girl stiftar vi bekantskap med paret Nick och Amy Dunne. När mannen en dag kommer hem är hustrun spårlöst försvunnen och det ser ut som att Amy blivit kidnappad kanske t.o.m mördad. Som brukligt i fall av detta slag faller misstankarna på äkta maken och ju längre historien framskrider desto skyldigare verkar Nick vara. Frågan man som tittare ställer sig är nu är mannen skyldig eller inte?

Gone girl är gjord av regissören David Fincher och det var ett bra tag sedan han gjorde en riktigt bra film (Zodiac 2007) och den här filmen ändrar tyvärr inte hans track-record. Hantverket är det inga större fel på. Foto, musik, regi etc är bra. Skådisarna duger men gör inte några minnsesvärda porträtt. Affleck är Affleck (går på vissa bloggar under täcknamnet gösen – så dålig är han inte) och Rosamund Pike visar här att hon är duktig på att stirra intensivt, tydligen så intensivt att hon hypnotiserat hela Oscarsjuryn att nominera henne. Filmen är lång ca två och en halv timme men blir aldrig tråkig. I två timmar är det ett ganska klurigt kriminaldrama men i upplösningen totalhavererar hela historien. Skurkens plan är alldeles för osannolik för att överhuvudtaget kunna lyckas och då det är ett kriminaldrama ställer åtminstone jag vissa krav på trovärdigheten. Lägg sedan till att varenda rollfigur förutom Nicks syster drabbas av mental härdsmälta i filmens upplösning och jag undrar överhuvudtaget hur och varför folk köper detta? Min fru gjorde det inte. Hon blev så förbannad att hon lämnade filmen när det var fem minuter kvar. Jag blev vare sig upprörd eller förbannad utan mest förbryllad.

Nu menar många att filmen är en satir och jag undrar då vad filmen är satir över? Media? Människors syn på det perfekta äktenskapet? Polisens usla arbete? Jag vet inte om man måste göra sig besväret att skriva en bok och göra en film över något som är ganska självklart i vårt samhälle. Det är bara att lyfta blicken för att inse att media har släpt alla hämningar, folk har en vriden syn på vad lycka är och att polisen av och till gör usla utredningar så att Gone girl skulle vara en speciellt lyckad satir ställer jag mig tveksam till.

Fram till slutet är det som sagt ett småspännande kriminaldrama men sedan blir det kackamoja av hela inrättningen. Betyget blir trots allt högt för filmen var helt ok de första två timmarna. Kvar är frågan: Är det jag eller världen som blivit galen eller så kanske det är jag som ställer alldeles för höga krav på en historia?

Regi: David Fincher

Betyg: 4/10

Många har sett denna film och här är några:

Fiffi

The Nerd bird

FLMR

Fripp

Jojjenito

Movies noir

Rörliga bilder och tryckta ord

Annonser

10 thoughts on “Gone girl (2014 USA)

  1. Haha, jag gav också Gone Girl en fyra! 4/5 alltså. 😉

    Mediesatir, medieskildring. Sak samma, jag hade i alla fall roligt när jag såg den.

    Förresten, påminn mig, vad gjorde Nicks syster i slutet som fick din fru att lämna filmen? Aha, läste en gång till vad du skrev och såg nu att du menade att alla UTOM Nicks syster blev som galna. Ja, kanske var det så. Det var främst polisen som betedde sig lite slapphänt, tyckte jag.

    Tack för ping. 🙂

  2. Hehe. Två blogginlägg om denna film idag. Du och framför allt din fru som sågar den (sort of) och Surskägget som tokhyllar den.

    Jag håller med om att filmen är osannolik i slutet och alla rimliga poliser hade sytt in Amy fort som attans. Men av någon konstig anledning brydde jag mig inte så mycket om det. Tycker filmen var suverän. Stämningen, mediesatiren, synen på kändisskapet och allt det där. Framför allt gillade jag hur man hade inkorporerat skådespelarnas publika persona i karaktärerna i filmen. Ben Affleck som den helyllekille han är i media spelar killen som hatas av alla i medierna. Neil Patrick Harris, gay-ikonen, som den kontrollerande mannen som älskar Amy platoniskt och bara vill äga henne. Tja mycket intressant under ytan i denna film. Slutet med polisernas slapphet har ingen betydelse.

    Jag gav den också en fyra! 4/5

    Tack för pingen.

  3. Jag tycker filmen var osannolik från första början med polisutredningen. Men så trodde jag att jag skulle få se en realistisk film och inget annat. Filmen funkade helt enkelt inte och det var främst för att det fanns för många detaljer som bara kändes fel. Ska dock ge den en ny chans någon gång och se vad jag tycker när jag vet vad som väntar. Men en sån här film tycker jag måste vara trovärdig, och det är den inte.

    • Filmen och boken saluförs som en en deckare/thriller och då anser åtminstone jag att vissa krav bör uppnås. Det kommer ta lång tid innan jag ger den här filmen en ny chans.

  4. Jag hör till ja-sägarna (4/5), men jag förstår verkligen att man har svårt att köpa Gone Girl (filmen) om man inte har värmt upp med boken först (jag hade förmodligen tillhört den skaran, då jag egentligen inte är så förtjust i sådana här ”thrillers with a twist”). Filmen lyckas inte riktigt fånga det djup som fanns i Flynns bok – men jag gillade den ändå, kanske för att jag hade så mycket förhandsinfo som tillät mig att bara luta mig tillbaka och njuta.

    I boken är det verkligen Amy och Nick som har huvudrollerna, inte media, som överdimensioneras i filmen, åtminstone är upplevelsen av medias inflytande starkare i Flynn-Finchers version. Amys föräldrar porträtteras också en smula mer sympatiskt i boken. Nej, det som fångade mig i Gone Girl (boken) var inte mediasatiren, eller ens satiren över äktenskapet, utan den faktiska kärleksrelationen mellan Amy och Nick och utforskandet av vad det var som gick fel. Det är en berättelse om två människor vars drömmar och förhoppningar går saftigt i kras när de flyttar från New York till Missouri. Satiren tror jag att Flynn lade på som ett extra lager, ungefär som om hon tänkte: tänk om en av de där anklagade äkta männen på (amerikansk) tv vars fru är försvunnen/död, vore oskyldig till själva mordet/försvinnandet? Det behöver dock inte betyda att han är moraliskt oskyldig – om du förstår vad jag menar 😉 Och samma sak med bilden av ”den oskyldiga frun”, att hon faktiskt inte heller är genom-god eller genom-ond (nåja, i Gone Girl är väl det senare en tvistefråga).

    Jag gillar Gillian Flynn som författare och har även läst hennes andra bok (som kom före Gine Girl) som heter Dark Places (Mörka Platser) – som också ska bli film ( i år enligt IMDB) med Charlize Theron, Christina Hendricks från Mad Men, Nicholas Hoult och Corey Stoll i huvudrollerna.

    • Oj en riktig bauta kommentar 🙂 Det kanske är som så att jag i stället ska ta och läsa boken. Det kan då hända att jag får mer kött på benen och kanske förstår allas märkliga agerande i finalen – för det var just det som gjorde filmen sämre – grundstoryn som så var helt ok. Jag brukar förorda film först bok sedan och detta verkar vara ett ypperligt tillfälle.

  5. Tack för ping! Då är det inte heller någon större hemlighet att jag tillhörde de något mer svårflörtade, om än inte i lika stor utsträckning som du. Instämmer till fullo att slutet (eg sista fjärdedelen kanske?) fallerade totalt. Det kändes som att filmen fick ta lite för många historiemässiga genvägar för att få det att gå ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s