Shakespeare söndag: The Merchant of Venice (2004 USA)

MPW-15600När köpmannen Antonios nära vän Bassanio (hur nära de är undrar jag egentligen) ber honom om ett lån för att ska kunna finansiera ett frieri till den vackra (och rika) arvtagerskan Portia ställer Antinio mer än gärna upp. Problemet är bara det att hans kapital är bundet i ett antal handelsresor. Antonio finner dock råd och går, om än något motvilligt till ockraren Shylock som är jude. Att Shylock är jude är inte helt okomplicerat då dessa ses som parior i det venetianska samhället. Antonio har inte döljt sitt förakt för juden tidigare man nu ser han sig som sagt nödgad att låna pengar av Shylock. Ockraren beviljar lånet men en klausul i kontraktet gör att Shylock får ta ett skålpund kött ur Antonios kropp om denne inte betalar lånet i tid. Bassanio reser för att fria till Portia och under hans frånvaro har Antonuo maximalt med otur då alla hans skepp förliser. Även Skylock för sin beskärda del av olyckan då hans dotter rymmer och tar med sig sig en stor summa pengar. Shylock törstar efter hämnd då Antonio eventuellt kände till dotterns planer. Frågan om skålpundet med kött blir nu högst aktuell.

Jag har mycket motstridiga känslor kring den här filmen. The Merchant of Venice är en rasistisk historia, inget snack om den saken. Shylock framställs som en ond person som endast är ute efter hämnd och pengar. Nu skulle det kunna vara som så att det inte spelar någon roll att han just är jude. Den finns giriga och hämndlystna personer i alla kulturer och religioner men flera gånger påpekas det i filmen att Shylocks mindre smickrande egenskaper beror på hans härkomst. Berättelsen slår fast att judar verkar vara oförmögna att känna medkänsla och att kunna förlåta. Det är inte så konstigt att just denna pjäs av Shakespeare spelades konstant i Nazityskland. Nu får man lov att sätta in berättelsen i ett historiskt perspektiv. Den skrevs på 1600-talet i England då judar var förbjudna att vistas i landet och man var säkerligen övertygad om att de mördade kristna barn för att laga till sitt osyrade bröd och massa annat trams så de åsikter Shakespeare luftar är förståeliga i sitt sammanhang men inte försvarbara.

Shakespeare skapar dock en viss förvirring i berättelsen då han ger Shylock pjäsens och en av Shakespeares mest minnesvärda verser. De välbekanta:

”To bait fish withal; If it will feed nothing else, it will feed my revenge.
He had disgraced me and hindered me half a million
Laughed at my losses, mocked at my gains,
Scorned my nation, Thwarted my bargains,
And what’s his reason? I am a Jew!
Hath not a Jew eyes? Hath not a Jew hands, organs,
dimensions, senses, affections, passions; fed with
the same food, hurt with the same weapons, subject
to the same diseases, heal’d by the same means,
warm’d and cool’d by the same winter and summer
as a Christian is? If you prick us, do we not bleed?
If you tickle us, do we not laugh? If you poison us,
do we not die? And if you wrong us, shall we not revenge?
If we are like you in the rest, we will resemble you in that.
If a Jew wrong a Christian, what is his humility?
Revenge. If a Christian wrong a Jew, what should his
sufferance be by Christian example? Why, revenge.
The villainy you teach me, I will execute,
and it shall go hard but I will better the instruction.
(Act III, scene I)”

Att de lärde debatterar än i dag om The Merchant of Venice är antisemitisk eller inte är kanske inte så konstigt men personligen uppfattar jag pjäsen som sådan.

Mina sympatier ligger helt hos den judiske affärsmannen även om han kanske går lite väl hårt fram när han ska inkassera sin skuld. Det är just synen på judarna som gör att jag får svårt för filmen. I grund och botten är det en bra story som engagerar och underhåller. Shylock är en intressant karaktär och Portia har lite skinn på näsan, även om jag undrar vad hon ser hos den flåsige Bassanio. Vidare har filmen en bra rättegångsscen i finalen (inget går upp mot en bra rättegång på film) så storymässigt är det inga större problem. Den här versionen av The Merchant of Venice är lite av en lightversion då man nästan helt skippat  verserna, nu talar bara folk lite krångligt ungefär som kung Theoden i Lord of the rings vilket är på både gott och ont. Skådisarna är väl knappt ok.Joseph Fiennes ser mest valpig ut, Jeremy Irons ser mest sorgsen ut (iofs har han skäl till det då han spelar Antonio) och Lynn Collins i rollen som Portia är snygg men inte speciellt minnesvärd. Den som har flaggan i topp är Al Pacino som spelar Shylock mycket bra och han bevisar härmed att han kan skådespela bara han får knapra i sig lite valium innan han börjar agera.

Sofia har sett en av mina favoritpjäser av Shakespeare klicka vidare för att se vilken.

Regi:Michael Radford

250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare

Annonser

2 thoughts on “Shakespeare söndag: The Merchant of Venice (2004 USA)

  1. En Shakespeare som jag faktiskt saknar men som känns ännu mer intressant med din text i ryggen, särskilt dubbelheten i den. Man skulle ju eventuellt ha kunnat tänka sig att en så här pass modern film skulle ha jobbat hårdare på att tona ned de antisemitiska elementen. Annars upplever jag att Shylocks tal är ett utsnitt som i sig blivit betydligt mer känt än pjäsen i sig.

    • Skulle man tona ned det antisemitiska skulle det krävas en rejäl omarbetning men om man bortser från detta (vilket är svårt) var det en ovanligt lättsam Shakespeare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s