The Graduate (1967 USA)

22aJag hade faktiskt inte sett denna klassiker tidigare men påhejad av Jojjenito och Henke kände jag att det var hög tid. The Graduate eller Mandomsprovet som den heter på svenska handlar om den något förvirrade unge mannen Ben Braddock. Han har precis slutat college och hans föräldrar anser att hans framtid nu är utstakad. Ben har däremot drabbats av existentiell ångest och vet inte vad han ska göra med sitt liv. I samma veva blir han förförd av frun till en av sina föräldrars vänner, Mrs Robinson. De inleder en kärleksaffär men när Ben blir kär i Mrs Robinsons dotter blir situationen ganska komplicerat.

Problemet med filmer som alla säger är fantastiskt bra är att förväntningarna stegras alltför mycket. Ibland uppfyller filmerna dessa förväntningar ibland inte. The Graduate gjorde detta till en början. Filmen första halva fram tills att dottern introduceras är bra. Samspelet mellan Hoffman som spelar Ben och Anne Bancroft som spelar Mrs Robinson är otroligt bra. Filmen är även riktigt rolig i sina stunder. När dottern kommer in i leken förvandlas Ben från en förvirrad ung man till en obehaglig och otrevlig stalker. Jag irriterar mig på Ben och känner att hans personlighetsförändring inte övertygar. Helst skulle jag vilja ge honom ett rejält kok med stryk. Det går möjligtvis att förklara hans beteende på det psykologiska planet men det berättas inte väl i filmen och manuset skaver rejält den sista halvan. Den allra sista scenen är dock briljant och jag fick äntligen min förklaring till Toms (huvudpersonen i 500 days of Summer) missförstånd över detta slut.

Trots mina invändningar är The Graduate en sevärd film. Härliga 60-tals färger, fint skådespeleri, ett bra soundtrack från Simon & Garfunkel och en mycket bra första halva hör till filmens fördelar. Sevärd men inte mer.

Regi: Mike Nichols

Betyg: 5/10

Annonser

4 thoughts on “The Graduate (1967 USA)

  1. Mja, jag tyckte knappt att den var sevärd. Historien fångade mig inte alls och jag vill minnas att jag reagerade ungefär som du på Ben. Plus att jag inte ens brydde mig om hans existentiella ångest 🙂

  2. Asch då. trist att den inte föll dig på läppen hela vägen. och jag kan helt klart hålla med om att andra halvan är svagare än första. Men för mig föll den inte lika mycket på grund av det. Helguten 4/5 från mig. Slutscenen för sablans bra ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s