Stephen King: The Tommyknockers

5247bae2aa19bfa43b468c97e7bcd7f6Jag ska börja med att erkänna att jag inte var speciellt hågad att ta mig an denna bok Jag hade bara läst den en gång tidigare och mindes den som en ganska medioker historia och en av Kings sämsta böcker. Det sistnämda verkar många tycka då den ofta hamnar långt ned på många listor. De få som har ansett boken vara bra hör ofta till den kategori av läsare som anser att det räcker med författarens namn på en publikation för att det ska räknas som ett mästerverk. De diskvalificeras omgående då jag föredrar sansade diskussioner om kultur. Döm då om min förvåning när det visade sig att boken åtminstone inte var så dålig som mitt minne gjort gällande.

Historien utspelar sig i den lilla staden Haven i delstaten Maine. Under en skogspromenad snubblar författarinnan Roberta Anderson på ett föremål. Hon blir nyfiken och börjar att gräva för att se vad som döljer sig. Föremålet visar sig vara avsevärt större än vad hon kunnat föreställa sig. Turligt nog får Roberta hjälp av Stephen King (förlåt den alkoholiserade poeten James Gardener) och tillsammans börjar de två att frilägga artefakten i skogen. I takt med att mer av föremålet som visar sig var ett kraschat UFO grävs fram börjar stadens invånare att förändras. De börjar uppfinna allsköns ting, telepati utvecklas och folk tappar tänderna. Haven blir allt mer isolerat från omvärlden och jorden står inför en något annorlunda invasion från yttre rymden.

King har lånat friskt till sin historia som är en mix av Invasion of the body snatchers, The Colour out of space samt Quatermass and the pit. Inget fel i att låna och King sätter sin egen prägel på historien som av och till är riktigt bra. Jag gillade för en gångs skull berättelsen final trots de obligatoriska explosionera. Beskrivningen av Gards och Robertas förhållande/vänskap är fint skildrat och han lyckas väl med sin beskrivning av utomjordingarna som är både skrämmande men samtidigt lite löjeväckande. Detta skulle kunnat vara en av författarens bättre böcker om en redaktör hade fått sätta tänderna i materialet. King har helt enkelt ingen broms i sitt berättande och The Tommyknockers fullkomligt svämmar över av Kingismer och då menar jag inte på ett bra vis.

Ett av författarens kännetecken är att han gärna introducerar en karaktär för att sedan ta denna av daga. Ett ok grepp som funkar ibland som en liten paus från huvudpersonerna och en chans att få andra perspektiv på berättelsen. I The Tommyknockers introduceras vi för sju karaktärer av detta slag (och då har jag bara räknat med de som fått någolunda stort utrymme i berättelsen). Storyn stoppar upp efter ca 200 sidor och King börjar med en sällan skådad frenesi kasta in folk till höger och vänster i historien bara för ta död på dem några sidor senare. Närapå hälften av The Tommyknockers längd används till dessa karaktärer. En eller två hade fyllt sin funktion men nu började jag undra över hur det var ställt med författaren.

Vidare är King i det närmaste manisk i oväsentliga detaljer. Vi får beskrivningar på hur man putsar och viker i ihop solglasögon, varför ett räcke går sönder, etc etc. Författaren har ingen urskiljning i vad som är väsentligt för historien eller inte. En annan sak som präglar Kings karaktärer är att de ofta har drag av Hamlet dvs de går ofta och drar på nödvändiga beslut tills det är för sent. Jim Gardener och en hel den andra karaktärer i denna bok får Hamlets obeslutsamhet att blekna vid en jämförelse. Det blir helt enkelt irriterande att läsa när varenda karaktär i romanen har svårt att komma till skott.

The Tommyknockers är en bra story om en utomjordisk invasion med en hel del minnesvärda karaktärer men boken faller på att författaren totalt tappar greppet hur en historia bäst berättas. Det bör tilläggas att King hävdar att han skrev boken hög på kokain – kanske en förklaring men verkligen ingen ursäkt.

Annonser

2 thoughts on “Stephen King: The Tommyknockers

  1. Nä, nog finns det sämre King. Eller i alla fall tristare — mitt bottennapp är nog The Girl Who… Den här är som du säger underhållande i bitar men lite fånig av och till.

    • Jag har som sagt inte läst allt av King än och The Girl har jag aldrig lyckats slutföra. Jag får se vart denna bok hamnar på listan fann den vara väldigt lik Under the dome i stil, karaktärer och utdragenhet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s