I källaren (2015 Österrike)

Im-Keller2Österrikare och källare visade sig vara en vansklig kombination när Josef Fritzl aktiviteter uppdagades 2008. Efter att ha sett Ulrich Seidl film om detta folks förhållande till sina utrymmen i nedre plan blir man lite lätt konfunderad över människor överlag. Regissören har kort och gott filmat ett antal personer och vad de sysslar med i sina källare. Några filmas bara rakt upp och ned när de poserar i sina källare, andra utför ett och annat, spelar musik, hamrar på trummor osv. En handfull personer studeras lite mer ingående och de berättar om sina liv och det är här stollarna kommer in i bilden eller stollar och stollar. Det är folk som bryter en aning mot gängse normer.

Vi träffar bla annat på en beundrare av Hitler som inrett ett rum fullt med nazistreliker. Enligt egen utsago var det finaste han fick i bröllopspresent (jodå han är gift) ett porträtt på Hitler. Kanske en hobby man inte direkt ska skylta med. Vidare har vi en kvinna som går omkring med en docka och talar till den som att den är ett levande barn (mycket obehagligt) och slutligen finns där en handfull män och kvinnor vars redskap är piskor, dildos, gynekologstolar och burar. Vad de sysslar med behöver jag inte berätta men de demonstrerar villigt sina aktiviteter framför kameran. Hå hå ja ja.

När jag ser filmen får jag en känsla av att jag snokar i människors privatliv I källaren, eller Im keller (tyska är ett coolt språk) som den heter i original, upplevs av mig som väldigt inträngande samtidigt som personerna framstår som objekt. Det ges inga djupare bakgrundshistorier utan man ramlar så att säga in i handlingen och får se valda delar av folks källarvanor. Det är en lite annorlunda filmupplevelse och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det enda jag är säker på är att det inte var en ointressant film.

Ett tag tvivlar jag lite på dokumentärens äkthet för inte vill väl folk skylta så öppet med sina privatliv och drifter?  Efter en snabb titt i kvällens tv-tablå inser jag att det nog är jag som inte hänger med i tidens tempo.

Regi: Ulrich Seidl

Betyg: 6/10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s