Filmspanarna: Skurkar

tumblr_m7qu588gsi1r1ult6o1_400En av de mest fascinerade skurkarna jag stött på under alla år av filmtittande är Hugo Drax. Han är huvudskurken i magplasket Moonraker och är den största (enda?) anledningen till att man bör se och se om denna bedrövliga historia. Drax spelas av skådisen Michael Lonsdale som verkar ha byggt sin karriär på att vara så low key som möjligt. Han dyker upp i Agora där han mumlar lite, han har ett par scener i den knepiga filmen The Holcroft Covenant där han f.ö har begåvats med en mycket märklig replik som i och för sig följer den skådespelarstil Lonsdale inmutat: Aldrig gå till överdrift, visa så få känslor som möjligt samt finslipa den redan obefintliga mimiken till det yttersta.

Moonraker-1979-2

James Bond. You appear with the tedious inevitability of an unloved season

Lonsdale/Hugo Drax verkar kanske inte vara speciellt upphetsande vid den första bekantskapen men han vinner i längden med sin minimalism. Härom veckan hyllade jag aktrisen Béatrice Dalle för sin karisma, Lonsdale är hennes totala motsats. Trots detta så sätter han sig i tittarnas sinne, kanske beroende på att han är så självutplånande i sin skådespelarstil och detta i en tid där narcissism tagits bort som diagnos av den anledning att det numera är så vanligt att det anses som normalt. I tider som dessa behövs skådisar som Lonsdale för att påminna oss vanliga dödliga att man inte alltid måste märkas i det offentliga rummet för att hävda sin existens.

Michael Lonsdale plays Sir Hugo Drax in

Look after Mr. Bond. See that some harm comes to him.

Denne osannolike skådespelare och karaktär sätts då som motståndare mot den skrockande gabardincharmören Roger Moore i filmen Moonraker och kontrasten mellan de två blir närapå brutal. Roger Moore glider runt i filmen som brukligt, sveper drinkar, sätter på fruntimmer och fightas alltid med en one-liner redo i mungipan. Drax däremot rör sig i slowmotion i dubbelknäppt kostym, har samma ansiktsuttryck filmen igenom. Bonds möten med Drax ger mig en smått surrealistisk känsla och det känns som att karaktärerna kommer från två helt olika dimensioner. Mest påtagligt blir det i 007:s första möte med skurken. För de som sett en och annan Bondfilm är scenariot välbekant: Bond dyker upp med ett halvtaskigt alias och avslöjar direkt att han vet vad filmens skurk sysslar med. Skurken låtsas vara oberörd men vill samtidigt visa sin makt genom någon form av extravagans. Det är i den sista detaljen där Drax bryter mot det förväntade mönstret. Han erbjuder Bond en gurksmörgås. Här har vi en man som i stort sett har råd att köpa vad han vill, han bor i ett slott fyllt av tjänare och skulle kunna flyga in både kockar och festmåltider från jordens alla hörn men väljer att servera en smörgås med troligen världens tråkigaste pålägg. Gurka. Är det en förolämpning eller är Drax verkligen så tråkig som han verkar?

moonraker

May I press you to a cucumber sandwich?

Drax besitter även en förmåga som inte ens självaste 007 rår på. Karln formligen sjuder av repliker och one-liners. Dessa innehar en poetisk ådra som gör att Bonds one-liners faller likt döda fåglar till marken vid en jämförelse. Detta i kombination med den likstels benägna skådespelarstilen gör Hugo Drax till en av de mest minnesvärda skurkarna åtminstone på min filmhimmel. Det enda som jag undrar över är varför han vill ta över världen? Drax verkar vara så otroligt tråkig och inbunden så vad ska han med världsherravälde till?

Klicka vidare och se vad övriga filmspanare har att säga angående dagens tema.

filmspanarna-bred

Movies noir 1

Movies noir 2

Fripps filmrevyer

Fiffis filmtajm

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

Advertisements

14 thoughts on “Filmspanarna: Skurkar

  1. Damn, du och jag har nån sorts gemensam svaghet för denne lirare till filmskurk!!!
    Och gurkmackan!!! Wohooo! En klassiker! Jag lovar; ibland när man ska droppa några oneliners från Bondrullar, i bättre sällskap,…så finns denna odödliga replik med på min repertoar!! Hahahaha!

    Drax är troligen en av de bästa filmskurkarna i Bond-världen. Mest på grund av sin sävliga stil och till synes totala ointresse för vad som sker runt honom. Vilken pajas! Men en farlig sådan förstås!
    Bra val 🙂

  2. Suverän text om en underbar skurk. Damn, vad det känns som att jag underskattade Drax i min topplista på skurkarna i mitt Bond-projekt. Måste genast uppdateras! Femma… Femma? Femma! Oh no…

    Men du… Citaten, minspelet, avsaknaden av överspel, gurkmackorna… ”Look after Mr Bond, see that some harm comes to him” var ett av Mr Magic och mina favoritcitat. Det var tider det.

    Störtskönt inlägg.

    • Tack Henke orden värmer 🙂
      Jag fick upp ögonen för denne filur när jag såg om alla Bondfilmerna till mitt numera gamla tema (dags för en uppdatering?) Han smyger in bakvägen sas.

  3. Är inte Lonsdale lite lik Peter Dinkelage med skägg? Och en välgjord cucumbersandwich är inte att förakta…

    Bra val och bra text — aldrig trodde jag att det fanns så mycket att gilla hos Hugo Drax 🙂

    • Visst är de två skådisarna lika, hade tänkt svamla lite om detta men inlägget växte och blev för otympligt.

      Det finns som du ser mycket att gilla hos Drax och Lonsdale.
      Ang gurksmörgås – naturligtvis är det en grönsak som har sin plats i vår kultur men när Goldfinger låter Oddjob kasta hatten, Stromberg visa upp sin Atlantisanläggning så blir ett erbjudande om en gurkmacka lite väl försynt i sammanhanget.

  4. Mycket underhållande text, Mr. Filmitch! Glad att du gillar Drax så pass mycket. Håller med i allt du skriver om honom, en av de mer underskattade Bond-skurkarna.

    Dock håller jag inte med om en sak du skriver. Jag tycker inte det är en bedrövlig film. Klart underhållande och sevärd. Visst finns det en och annan scen som man kunde varit utan, men överlag en klart trevlig Bond-film. Definitivt inte bland de sämsta i mina ögon.

    • tackar Herr Noir!
      När jag kollar in min lista så hamnar Moonraker ungefär i mitten vilket skulle tala emot att filmen är bedrövlig. Fram till att Bond hamnar i Venedig är filmen ganska bra men sedan skenar filmen iväg likt ett urspårat tåg. Att den hamnar så högt är att filmen är underhållande och tangerar uttrycket så ”dåligt att det blir bra”. Sedan är det som alltid en smaksak men Drax är vi i alla fall överens om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s