Calvaire (2004 Belgien)

Sångaren Marc har bråttom iväg efter ett gig på ett ålderdomshem. Dels har han ett nytt uppträdande om några dagar och dels har han fått skamliga förslag från både personal och boende. Man kan förstå att han är stressad och vill iväg trots att det är sen eftermiddag. Med mörkret kommer dimman och Marc kör vilse och naturligtvis går bilen sönder. Han han dock tur och lyckas finna ett värdshus där han övernattar. Värdshusvärden är en äldre man som lovar att ta ett titt på Marcs bil nästa dag men tyvärr visar det sig att man måste ringa efter en reparatör som lovar att komma nästföljande dag. Under det extra dygnet inser både Marc och vi tittare att värdshusvärden kanske inte har alla hästar hemma men hur galen denne är kan vare sig han eller jag som aningslös tittare ana, ja det kommer visa sig att hela grannskapet bebos av galningar.

Calvaire har jag hört talas om i många år men aldrig riktigt kommit till skott för att se och ska jag var ärlig så här i efterhand blir det nog mest en film att lägga till handlingarna. Storyn ger inget nytt. Det är den vanliga konflikten mellan land och stad.  Det tar lång stund innan historien tar fart och inte ens då blir det speciellt spännande. Det hettar aldrig till. Det filmen har på pluskontot är en otrevlig miljö med snö, klafs, skitigt folk och redan från start bär filmen på en odefinierbar obehagskänsla som gör att man aldrig riktigt kan slappna av under titten. En annan sak filmen har är en mycket märklig dansscen. Jag lägger upp klippet som inte avslöjar något om handlingen men det ger en fingervisning om filmens känsla: Konstig och obehaglig.

Så vad har vi när eftertexterna rullar? Obehagliga människor, skitig och grådaskig landbygd och en märklig dansscen. Nåväl nu är filmen åtminstone sedd.

Sofia besöker en bar och i Fiffis filmval råder det också brist på tvål och vatten.

Regi: Fabrice Du Welz

Betyg: 4/10