New Order – Stockholm

Det här blir första konsertrecensionen på den här bloggen och premiärbandet blir New order. Spelningen var tydligen utsåld så jag är nöjd med att jag köpte min biljett på stört i somras. Spelningen var på Annexet vilket hade både sina för och nackdelar. Inga sittplatser gjorde att det kändes i både ryggen och fötterna efter en stund å andra sidan var konserthallen såpass liten att en närhet till bandet uppstod. Utan att trängas kunde jag traska fram så jag var ett femtontal meter från scenen vilket räckte mer än väl.

new order 613

Publiken var en timid skara. Inte ett spår av brölande alfahannar eller gråtande kvinnor (vanligt förekommande på många konserter) utan bara en skock till största delen 40+ som gått ut i höstmörkret får att få sig en svettblandad doft av nostalgi. Har Annexet överhuvudtaget ett fläktsystem? Någorlunda stillsam publik som tar ett par försynta danssteg när pulsen ökar, inte mer, ingen trängsel att nämna och ett bra band är en kombination som gör att tom en stofil som jag fann arrangemanget tillfredsställande.

new order 604

New order är inte ett liveband som springer runt på scen och drar upp fans för allmän beskådan i tid och otid och det tackar jag för. När sångaren Bernard Summer dansar lite försynt påminner det mest om George McFlys tafatta danssteg i Tillbaka till framtiden. Turligt nog inser bandet sina begränsningar och man satsar istället på ljusshowen samt videos som spelas upp på skärmar bakom gruppen. New orders styrka ligger i musiken och där har de alltid levererat som liveband (så länge de hållit sig nyktra på scen). Peter Hook har som bekant hoppat av/blivit kickad (beroende på vem man frågar) och hans karakteristiska bas saknas. Det ska erkännas.

new order 619

Detta är en av de bättre konserter jag sett, det är definitivt den första där jag inte väntat på att en trist låt ska ta slut, något som alltid skett tidigare. Bandet ger publiken vad den vill ha. Kanske hade man kunnat gjort ett lite mer spännande val av låtar men jag anar att många hade gått hem besvikna om man inte fått höra Blue Monday för femtielfte gången. Sammanfattningsvis var jag mycket nöjd och det gjorde inget att jag var ett levande lik dagen efter på jobbet efter 2 timmars sömn.

Nu blir det kvalificerat nörderi då jag kommer gå igenom spelningen låt för låt – troligen en sektion som uppskattas endast för de invigda men jag tvingar ingen att läsa.

Singularity: Starkt öppningsnummer. Först trodde jag att man inledde konserten med Joy divisions Shadowplay som låten till en början påminde om. Tungt och bra.

Ceremony: New orders första släpp som grupp. Bra driv.

Crystal: Favorit från Get ready plattan. Tycker dock man kunde kostat på sig att släpa med en körsångerska på turnen. Avsaknaden av denna gör att låten blir lite fattigare.

Age of Consent: Underbar sång och melodi. Gillians synthslinga tillsammans med Summers kulsprutegittarr har alltid lyft denna låt.

5 8 6: Härlig syntdänga från Power corruption & Lies skivan.

Restless: Mjae ingen favorit från nya skivan känns lite malande.

Lonesome Tonight: Oväntat låtval – B-sidan från Thieves like us singeln. Vacker liten bagatell med mäktigt slut.

Your Silent Face: Tackar som bjuder. En av gruppens bästa låtar. Magiskt.

Tutti Frutti: Från nya plattan och de professionella kritikernas hatobjekt. Oklart varför. Trevlig melodi men avsaknaden av Elly Jackson märks verkligen.

People on the High Line: House eller inte. Jag gillar det. En skön upptempo låt.

Bizarre Love Triangle: En extra allt version där gruppen öser på för fullt. Videon som rullar i bakgrunden är klipp från The Trip med Peter Fonda. Märkligt.

Waiting for the Sirens’ Call: Fin låt men i sämre version än på skivan men denna upphottade version passar visserligen bättre live.

Plastic: Nu bränner gruppen av låt efter låt den ena bättre än den andra. Plastic troligen bästa låten på nya plattan.

The Perfect Kiss: Slamrig version av låten.Har hört bättre versioner men ett mästerverk är alltid ett mästerverk.

True Faith: Bra låt inga större överraskningar.

Temptation: Mixningen med Lou Reeds Street Hassle lyfter denna redan fulländande låt till än högre höjder. Tröttnar aldrig på att höra denna underbara melodi.

Atmosphere: Startar med introt av Cat people för att sedan gå över till en av Joy divisions finare låtar.

Love Will Tear Us Apart: Givet nummer om man nu väljer att spela Joy division men personligen hade jag hellre hört Transmission eller New dawn fades.

Blue Monday: Pliktskyldig låt för att göra publiken helt nöjd. I ärlighetens namn ser gruppen ganska loj ut på scen under framförandet. Vanishing point, Confusion eller varför inte Every little counts hade varit ett mer spännande avslut.

Annonser

4 thoughts on “New Order – Stockholm

  1. Kul att läsa. Klart det ska skrivas om konserter på bloggen också. Jag såg bandet på Cirkus 2001 om jag minns rätt.

    Jättekul att showen blev lyckad då du bytte bort den nattliga sömnen för den! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s