The hateful eight (2015 USA)

tarasJag torde vara sist på bollen när det gäller att se Tarantinos senaste rulle. Lång speltid i kombination med ganska usla visningstider (till en början) på filmen gjorde att besöket fick vänta. Handlingen är inte så mycket att orda om. Åtta män och en kvinna blir isolerade på en vägkrog under en snöstorm. Om någon av en händelse inte sett filmen ska jag inte berätta mer då The Hateful eight vinner på att man vet så lite som möjligt om handlingen. De som läser detta och har sett filmen vet redan hur det går.

Allt som oftast när det rör Tarantino är mina känslor motstridiga. Oftast är filmerna för långa, för dialogtyngda och har en aura av självgodhet över sig. Samtidigt är filmerna tekniskt välgjorda och är oftast intressanta. Jag hade nog inte haft några större problem om dagens film kortats med en sisådär 45 minuter. När det rör dialogen är den välskriven men av och till går den på tomgång och är alldeles för omständlig för min smak. Jag kan bli en anings rastlös när jag anar vart konversationen ska ta vägen redan efter ett par repliker och vet att jag kommer få vänta lång tid på slutklämmen. I Tarantinos värld verkar alla bära på samma talträngda gen som Björn Ranelid.

Det som är positivt med filmen är tursamt desto fler saker. Skådisarna är top notch och regissören har som vanligt samlat ihop en intressant skara. Extra kul att få se Walton Goggins i en roll då jag tillbringade hela sommaren 2015 med honom i tv-serien The Shield. Ljud, ljus och foto är av högsta kvalite och på köpet är det en snöfilm en subgenre jag gillar. Filmens handling är iofs ganska simpel men den är klurigt gjord och trots prat i kvadrat och lång speltid blir det aldrig tråkigt. Summa summarium så blir det en mellanfilm i Tarantinos produktion

Regi: Quentin Tarantino

Betyg: 6/10

8 thoughts on “The hateful eight (2015 USA)

  1. Fördelen med filmen torde vara att när alla väl är framme i stugan är det riktigt tajt. Fram tills dess kan det dock bli lite utdraget. Självgod? Kan inte påstå att jag tänkt på QT i de termerna…

    • Jag får bara en känsla av att QT är en sådan där person som övar sig på coola poser framför spegeln när han är ensam hemma men det är jag det😉
      Filmen lyfter ett snäpp när de väl hamnat i stugan men som sagt den kunde kortats en del.

  2. Kom ihåg att det är vägen som är målet, inte målet. Du får öva mer på att vara i nuet så att du inte skyndar dig till punkten innan den är är satt.🙂 Men jag kan känna likadant – dock när det pratas i verkliga livet, inte när det pratas i film. Jag har lättare att slappna av framför en film än i verkliga livet, är förklaringen.

    Har du något exempel eller två på en lång, lång film som ändå inte känns utdragen, enligt ditt personliga tycke? Är det berättigat att skildra en långfilm längre än strax över normallängd utan att den kan kallas för lång och i behov av att trimmas och effektiviseras? För tålamodet tror jag är en stor del av ens smak och det är alltid intressant att veta hur långt personers tålamod kan sträcka sig.😀

    • Jag har inga som helst problem med långa eller långsamma filmer: Den stora skönheten, Dr Zjivago, Jessie James för att nämna några få som inte känns för långa. Nummer ett och tre är ganska långsamma filmer i berättartempo också med långa tysta scener där det inte händer så mycket men de är inte tråkiga för det. Det beror som alltid på humör och stämning om jag faller för en film men när jag kollar på mina ”topplistor” är det oftast de stillsammare filmerna jag fastnar för.

  3. Ok, ja det brukar vara lika för mig. Tänkte just att du var kluven till The Hateful Eight eftersom du skrev att att den är för långsam och kunde kortats ner, men samtidigt aldrig blir tråkig, vilket gör det svårare att veta varför det ska kortas ner. Såklart vill du att det ska vara mer effektivt och att saker som inte nödvändigtvis måste finnas med kan skäras bort och effektiviseras ner till det absolut nödvändigaste, men jag utifrån min smak blir istället nästan lite rädd för sådana upplevelser när jag själv upplever dem, då jag i värsta fall skulle bli stressad och känna att atmosfär/stämning och tempo blir lidande av en sådan sak snarare än givande. Kanske inte rädd, men risken är att jag istället känner allt som skulle kunna tilläggas för mer upplevelsekött och metaboliserat till stämning jag tar med mig, snarare än skelett. Och det i sin tur gör att jag fastnar vid bearbetningstänk istället för att vara i nuet av upplevelsen.

    Så det är en form utav vår olika smak för takt i stunden, där min teori är att du ”lider” (kanske lite hårt ord i det på sätt och vis triviala sammanhanget men ändå) av stress och otålighet då din målmedvetenhet siktar framför nuet. Du ser vad som ska ske längre fram och sätter fokuset längre fram än du kan kontrollera (eftersom du i filmsituationen är utelämnad åt filmens regler för upplevelsen), vilket sätter en stress och otålighet som hämmar upplevelsen i nuet. Vilket hämmar upplevelsen av en sån här film, trots att du inte känner att det blir tråkigt. Plus nackdelarna att du känner vibbar av annan negativitet i sammanhanget (Tarantions självgodhet) vilket späder på det negativa i nuet.

    En väldigt personligt riktad, psykologisk snabbanalys av vad jag tror är förklaringen till varför du inte uppskattar den här upplevelsen (The Hateful Eight i det här sammanhanget) lika mycket som dom flesta. Och jag som uppskattar den vill förstås få dig att uppskatta den mer då jag tror att det är bättre att uppskatta saker mer i nuet, oftare, för välmåendets skull.😀

    • Det går att tolka allt som att jag försöker berättiga filmens kvaliteteter eftersom jag själv tycker mig se dem, men jag ser det mer som att jag ser ett skiftande perspektiv som lider mer än mig och jag ser därför en lösning på hur lidandet ska minska och njutningen som jag mår bra av kan öka även för andra, så ta det inte som ren filmkritisk debatt om filmen utan mer som konstruktiv psykologiskt utbenande från min sida, utifrån mina perspektiv på saken. Är lätt att mina långdragna teorier ser ut som ”mitt försök att ha rätt när andra har fel, så att jag kan gå och lägga mig med känslan att jag fick sista ordet” vilket verkligen inte är syftet med att jag börjar spekulera i folks personliga psyken när jag ser skiftande upplevelser av filmer.🙂

  4. Kanske du har rätt kanske inte – jag funderar inte så noga om jag gillar eller inte gillar en film är den bra så är den och tvärtom men jag kan kanske tycka att det blir för mycket av det goda på samma sätt som att när det är för mycket explosioner i en actionfilm så blir det bara tröttande. Blir det för mycket dialog för min smak blir det för mycket av det goda – speciellt om dialogen inte innehåller någon spänning utan är mer av en jaha – aktig sort. Ibland gör QT bättre filmer Kill Bill Inglorious B, ibland sämre filmer Death Proof, Jackie Brown och ibland filmer som duger för stunden Pulp Fiction och dagens film: har man en trevlig stund är det en bonus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s