To be twenty (1978 Italien)

ToBeTwenty_Oring.inddDe två tjejerna Lia och Tina finner varandra på ett beachparty vid Rivieran och bestämmer sig för att slå följe. Målet för resan är ett kollektiv i Rom och de två hoppas att få ligga så mycket som möjligt. Då de inte har några pengar hankar de sig fram med hjälp av sexuella anspelningar och snatteri men de ursäktar sig med att de är ”unga, heta och förbannade” (ett mantra man kommer få höra ett antal gånger innan eftertexterna rullar). Väl framme i Rom visar sig kollektivet vara en besvikelse då det består av gubbar som är med i ett kollektiv i förhoppning att få ligga med yngre tjejer som gått på hippietramset. De yngre männen är ständigt påtända och är inte speciellt intresserade av sex. Trots detta stannar Lia och Tina kvar och får trots allt ganska trevligt i Rom. Så rullar filmen på med huvudpersonerna i shorts så tighta att tjejerna troligtvis har ett ständigt behov av att gå på toa, knasiga hippies, lite sång, lite dans en hel del naket (tack och lov slapp man se lönnfeta hippiegubbar i bara mässingen) och dråpliga scener (läs skämt på en lägre nivå än buskis). När det är ca femton minuter kvar av filmen sker något som måste vara en av filmhistoriens mest brutala vändningar och jag sitter som en gädda med öppen mun under eftertexterna.

To be twenty eller Avere vent’anni som den heter på italienska är en film som väckte uppståndelse i Italien när den kom. Folk invaggades i att de skulle få se en lättsam och kanske främst naken komedi om ett par hippietjejer. Till en början fick man också det förväntade men slutet är en rejäl käftsmäll. Upprördheten var så stor att man drog in filmen och klippte om den rejält vilket gav en helt annorlunda filmupplevelse än vad regissören Fernando Di Leo avsett. Det är först på senare år filmen dykt upp i sin originalform.

Detta är inte en bra film, skådisarna är hellre än bra även om de har en viss charm. Mina tankar vandrar till gamla pilsnerfilmer om man tänker på de inblandades insatser. Men det var just det där slutet som satte griller i huvudet på mig vad regissören menade med sin film. Jag hade ett par tre teorier och turligt bekräftades en av dessa i en intervju jag såg med regissören då han talade om filmen. Det är ett budskap som inte är speciellt subtilt men det kände skönt att regissören åtminstone hade en lite djupare tanke med sin film än bara ren buskis. Det bästa med filmen är nog den somriga känslan och den sköna 70-talsmusiken annars vart det inte mycket att hurra för.

Regi:Fernando Di Leo

Betyg: 2/10

4 thoughts on “To be twenty (1978 Italien)

  1. Hmm, låter som en ganska typisk sliskig italiensk bagatell från 70-talet. Det intressanta är att dessa regissörer blandade hårdkokta polisfilmer med lättsammare komedier. Jag har sett två filmer av regissören Fernando Di Leo. Milano calibro 9 (1972) och La mala ordina (1972), två hårdkokta filmer som nog skiljer sig en hel del från denna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s