Jeruzalem (2015 Israel)

MV5BMTc2MjU2ODY3M15BMl5BanBnXkFtZTgwMTg5OTc3NTE@._V1__SX1857_SY903_Två amerikanskor, Rachel och Sarah har planerat att dra till Tel Aviv. När de träffar den unge antropologen Kevin på flyget bestämmer de sig hastigt för att hänga med honom till Jerusalem. I den heliga staden går livet på halvfart då det är den judiska högtiden Yom kippur, förlåtelsens högtid. Oturligt nog för Rachel och co är inte Gud speciellt förlåtande då han väljer att öppna portarna till underjorden som spyr ut massa oknytt som ska rensa upp bland syndarna. I stället för disko och paraplydrinkar i Tel Aviv blir det en flykt för livet när man försöker ta sig ut ur den hemsökta staden.

Om detta hade varit en vanlig spelfilm hade Jeruzalem troligtvis varit en riktigt rafflande historia men nu har man av outgrundlig anledning valt att göra den till en f/f film och då på ett osedvanligt krystat vis. Rachel har nämligen fått ett par hightech glasögon (google glasögon?) av sin pappa som hon har på sig och de filmar allt och funkar ungefär som att man skulle ha en i-phone intryckt i ögat. Krystat och trist och denna åsikt kommer från en man som vanligtvis inte har några större problem med s.k f/f filmer.

Jeruzalem följer f/f dramaturgin. Först ska tekniken som förklarar varför allt filmas live introduceras på detta följer en presentation av huvudpersonerna. Sedan är det dags för halvtimmen där det inte händer så mycket men man anar att det lurar ugglor i mossen. Detta moment följs av att nämnda ugglor gör entré och filmen tar fart för att avslutas med en sisådär tjugominuters flås och spring mao inget nytt under solen. Jag hävdar dock bestämt att det hade varit en bra film om den filmats normalt så man haft en chans till att bygga upp dramaturgin bättre. Jeruzalem passar helt enkelt inte att vara en f/f film. Däremot var två saker intressanta.

Filmen är israelisk och är den tredje jag ser från detta konfliktfyllda land. Det lustiga är att i de filmer jag sett har konflikten som existerar berörts men då behandlats med oväntad eftertanke och förståelse. Det är kanske fjantigt att påpeka men jag får trots allt en strimma av hopp då man faktiskt anstränger sig i filmens fiktiva värld att försöka visa att samförstånd och förståelse existerar. Det värmer lite för det hade varit lätt att skildra ena eller andra sidan som osympatiska stollar. Hollywood någon?

Personligen har jag aldrig varit speciellt intresserad av att åka till Jerusalem av flera skäl. Dels finner jag det inte så trevligt att åka till ett land där det kryllar av militärer i vart och vartannat gathörn. Jag hyser också en misstanke om att jag skulle drabbas av Jerusalemsyndromet och tror inte att min fru skulle uppskatta att få jaga rätt på mig medans jag invirad i hotellets lakan ska frälsa världen (fast jag ska erkänna att det hade varit roligt att ha episoden på film). Efter att ha sett dagens mediokra rulle blev jag mot all förmodan lite småsugen att dra till denna stad för det var trots allt riktigt fina bilder och vyer över Jerusalem.

Regi: Doron Paz, Yoav Paz

Betyg: 3/10

2 thoughts on “Jeruzalem (2015 Israel)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s