1738 föds pojken Grenouille i staden Paris. Han visar sig ha ha ett extraordinärt känsligt luktsinne. Efter en eländig uppväxt på både barnhem och som garvarlärling hamnar så småningom Grenouille hos en avdankad parfymerare. Då man nu fått en medarbetare som kan det här med dofter går företaget exceptionellt bra och Grenouille lär sig allt om konsten att framställa parfymer. Han blir besatt av att skapa den perfekta parfymen och är lösningen på spåren. Besvärligt nog innehåller parfymen ingredienser som gör att Grenouille måste utföra ett och annat som inte är helt ok.
Parfymen är baserad på boken med samma namn, en bok som tydligen var en sådan där bok som ”alla” skulle läsa. Jag har inte gjort det och kan därför inte göra några jämförelser men efter att ha sett filmen har boken av Patrick Süskind hamnat på min läslista. Filmen är lite märklig då jag inte riktigt vet hur jag ska tackla den. Är det en svart komedi, drama med skräckinslag eller ren fantasy? Troligtvis är det lite av varje men den bästa beskrivningen är nog att kalla den för en mörk saga.
Jag blev positivt överraskad då filmen dels hade en historia som jag inte hade en aning över åt vilket håll den skulle ta. Grenouille är en karaktär som väcker motstridiga känslor. Han är inte sympatisk och saknar moral men samtidigt är han ömkansvärd då han står utanför den sociala gemenskapen och han är målmedveten som få. Scenografin är otroligt bra och aldrig har väl 1700 talet sett så skitigt ut, det är nästan som att man känner dofterna som är i bild. Parfymen är över två timmar lång men filmen rör sig framåt och har inga döda punkter och jag undrar hela tiden över vad som ska hända härnäst.
Grenouille spelas av Ben Whishaw, Q i de senaste Bondfilmerna och likt Elijah Wood verkar han vara en människa som inte åldras, han ser likadan ut 2006 som 2016. Vidare dyker både Alan Rickman och Dustin Hoffman upp i filmen men föreställningen är Ben Whishaw som ger ett bra porträtt av en obehaglig individ som man trots allt (fråga mig inte varför) hyser viss sympati för. Klart sevärd film som är både vacker, äcklig och lite märklig.
Regi: Tom Tykwer
Betyg: 8/10
FILMITCH 
Hmm, det var kanske bättre att inte känna till historien i förväg. Jag har läst boken ett antal gånger under åren (vet iofs inte hur bra den skulle hålla nu för tiden…) och blev mest irriterad över den där genremässiga ambivalensen som du nämner. Mest en axelryckning för min del om jag minns rätt.
Som jag brukar säga filmen först sedan boken, men vad jag förstått är du inte ensam i ditt tyckande bland de som läst boken.
Gillade den skarpt. Lite Tim Burton, fast bättre än hans flesta. Men logiken funkar inte. (OBS: spoiler = ) Han dödar för att få doften från människor. Kroppen börjar utsöndra illaluktande substanser så snart man dör, så den doft mördaren är ute efter finns inte eller börjar förändras medan han utvinner doften. Författaren har gjort dålig research och det finns många saker i både boken och filmen som man gör bäst i att inte fundera över så att man inte bara går omkring och irriterar sig över allt som är dåligt, riktigt kasst faktiskt. Slutet fungerade inte heller i filmen. 7+/10
Parfymen hör inte till den genre av filmer som jag direkt funderar över det logiska men visst stämmer din iakttagelse. Jag tyckte nog att slutet funkade men har å andra sidan inte läst boken.