Deadpool (2016 USA)

Deadpool-Phantom-City-Creative-Mondo-Deadpool eller ”The Merc with a mouth” som han också kallas dök upp första gången i den ofta utskällda filmen X-men origins:  Wolverine. Bortsett från att det är samma skådis, Ryan Reynolds, som porträtterar Deadpool finns det inga likheter mellan rollfigurerna. Den här gången har emellertid filmbolaget gjort om och gjort rätt.

Wade Wilson är en något instabil hitman som finner kärleken. Lyckan blir inte långvarig då han drabbas av cancer. Desperat i att finna ett botemedel anmäler han sig till ett forskningsprogram där man hävdar att man kan bota sjukdomen och på köpet ge honom superkrafter. Cancern botas och han blir på köpet närapå oförstörbar men behandlingen har vissa oönskade bieffekter. Wilson drar på sig en röd spandexdräkt i jakten på de skyldiga och ett botemedel.

Filmen har slagit rekord i USA trots att den är barnförbjuden. R-stämpeln på filmen medför att blodet skvätter, folk svär som borstbindare och Deadpool är fullproppad med skämt som rör de nedre regionerna. Gör detta Deadpool automatiskt till en bättre film? Troligen inte men man slipper i alla fall den ängslighet som av och till präglar amerikanska storfilmer. Till en början är filmen ganska rolig och det känns befriande att slippa den amerikanska moralkakekänslan som allt för ofta serveras. Efter ett tag blir jag dock mätt på alla skämt som rör genitalier och i grund och botten är det inte mycket som skiljer denna film från andra barntillåtna filmer i superhjältefranchisen. Möjligtvis att filmen har en hel del roliga skämt som kanske inte hör till vanligheten i filmer av detta slag men på det stora hela är det yttre fernissa om än underhållande.

Det jag gillade var att man nu gjort sig omaket och läst serien Deadpool och har verkligen ansträngt sig för att transferera karaktären från seriesidorna till vita duken. Man har inte tagit steget fullt ut då serievärldens Deadpool är helt galen och skulle troligtvis inte funka på film åtminstone inte i en huvudroll. Summa summarum blir det  ca två timmars lättsam underhållning. Jag går inte upp i brygga men känner mig relativt nöjd med årets första superhjältefilm fler lär följa på gott och ont.

Regi: Tim Miller

Betyg: 6/10

6 thoughts on “Deadpool (2016 USA)

  1. Känns som om vi tycker lika här — sexskämten blev lite tröttsamma efter ett tag. Men rätt underhållande på det hela taget med en oväntat lyckad metanivå.

    • Jo lite befriande film på sina ställen – problemet blir när man ska göra en tvåa – kommer som ett brev på posten – jag är redan mätt.

  2. Men underhållningsvärdet var i toppen och då blir det ett bra betyg från mig.

    Känns som att du både vill ha kakan och äta den min käre filmitch… Eller?🙂

      • Jo, jag förstår nog hur du menar, lättsam underhållning osv.

        Min ”tongue in cheek”-kommentar om att både äta kakan och ha den gällde att det verkar som att du gillar att den är barnförbjuden, inte så ängslig och dess skämt under bältet. Sedan verkar det som att samma saker gör dig trött och du finner det mindre roligt…

        Men jag förstår, skämten är fräscha först men sedan blir det tradigt? Jag tyckte dock inte att det blev tradigt eller för mycket. Jag gillade stilen och att de höll den filmen igenom.

      • Ah då förstår jag kan hålla med om att jag resonerar lite motstridigt men ibland när det blir barnförbjudet sas så verkar man ibland släppa alla hämningar bara därför man kan och kanske inte alltid därför att det blir bättre eller som du påpekade det blir lite tradigt i längden – tyckte jag. Deadpool är dock en frisk fläkt och med lite tur en dörröppnare till än bättre filmer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s