Stephen King: Rose Madder

10619”I’ve had bad books. I think Rose Madder fits in that category”  orden är Kings egna och kan nog stämma då boken Rose Madder inte hör  till författarens mest älskade verk. Jag går lite mot strömmen och anser att det är en bok som har sina förtjänster men visserligen dras med ett och annat problem.

Rose Daniels har blivit misshandlad av sin man Norman i 14 år och inser att han så småningom kommer att döda henne om hon inte gör något åt saken. Rose lämnar hemmet och tar en buss till en annan stad så långt bort från Norman som hon bara kan. Hon bygger upp ett nytt liv men lever hela tiden i skräck över att hennes man ska dyka upp. Norman som är polis vägrar att acceptera att hans fru försvunnit och börjar tålmodigt att spåra henne.

Rose Madder är en förhållandevis kort bok av King vilket kan vara till sin fördel då författaren av och till har en tendens att breda ut sig lite väl mycket. Berättelsen flyter på och rör sig hela tiden framåt och den Kingism som jag ibland har svårt för när författaren stannar upp sin berättelse och svävar ut i långa stycken om personer som inte driver handlingen framåt (The Tommyknockers) lyser här nästan helt med sin frånvaro. Storyn om Norman och Rose är spännande. Rose är en sympatisk människa som jag gillar på stört och Norman är (åtminstone i berättelsens början) ett as av rang. Så långt funkar berättelsen men…..

Roses nya liv är lite väl sockersött och nästan som i en saga. Alla hon möter är vänliga själar, hon får ett bra jobb i stort sett på stört och finner naturligtvis kärleken något jag ställer mig tveksam till då hon precis kommit undan en karl som misshandlat henne i 14 år. Jag skulle tro att man kanske drar sig för att starta ett nytt förhållande när man lämnat en hustrumisshandlare men där kan jag iofs ha fel.

Norman blir allt efter berättelsen lider för galen. Hans vansinne växer så jag till slut undrar hur han överhuvudtaget kan fungera. När detta sker slutar jag att bry mig och det spelar inte så stor roll om Norman dör eller lever då han blir mer av en naturkraft än en individ.

Slutligen och det är detta många irriterar sig på när det rör boken har King kastat in en magisk tavla som funkar som en deus ex machina i berättelsen. Jag finner den övernaturliga biten intressant men den passar inte riktigt in i storyn.

Även om man vet hur det kommer att sluta ungefär mitt i boken, King är mer än övertydlig med detta, tycker jag nog att Rose Madder håller hela vägen och har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte. Det finns en hel del spännande scener i berättelsen och med viss omarbetning skulle nog boken passa ypperligt som film och då naturligtvis med Tom Hardy i rollen som Norman. Inte en av toppböckerna av författaren med en stabil mellanbok som aldrig blir tråkig.

4 thoughts on “Stephen King: Rose Madder

  1. För oss som läst The Dark Tower så är den där tavlan en trevlig referens till den serien, så jag gillade därmed tavlan.

    Tycker den är bra Rose Madder, speciellt jämfört med Gerald’s Game som jag inte alls gillade (de är ju en sorts systerböcker).

    • Jag gillade också tavlan men den blev lite malplacerad i berättelsen – det skavde som sagt. The Dark tower? tids nog……..
      Denna är överlägsen Geralds game som jag fann vara mycket trist.

  2. Jaaa, Tom Hardy som Norman! Tycker som du, att upptakten är bättre än avslutet men jag tycker nog mindre om avslutet än du verkar göra. Däremot är mitt minne av Geralds Game bättre än denna. Kanske borde läsa om den också…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s