Jörgen Ovesen: Pojken med de stora ögonen

pojken_med_de_stora_o%e2%95%a0egonen_omslagsoriginal_page_1Jag är inte överförtjust i Stanley Kubricks filmer med The Shining som det stora undantaget. Jag upplever de jag sett som kalla, lite sega och påfallande ofta – lite löjliga. Därför kan det verka konstigt att jag tar och plöjer en bok om regissörens alla filmer. Det enda förklaring jag har att ge är att jag är intresserad av film, har sett flera av Kubricks filmer (dock inte alla) och tyckte det vore intressant att se om Ovesen kanske kunde förklara och möjligtvis övertyga mig om regissörens omtalde briljans.

Boken är klart läsvärd och mycket intressant. Ovesen betar av alla Kubricks filmer, även hans kortfilmer, och förklarar väl olika teman som går igenom regissörens filmer. Vi får ta del i förarbetet med filmerna, anekdoter från inspelningarna och hur filmerna mottogs av publik och recensenter. Jag har inga som helst invändningar till denna del av boken som ger åtminstone i mina ögon en genomarbetad genomgång av hans filmer. Texterna är lagom långa och de känns vare sig snuttifierade eller för långa utan alldeles lagom.

Där jag kan finna att Ovesen brister i sin bok har nog mer med hur jag själv är som människa än författaren. Jag har mycket svårt att att ta emot en konstnärs hela livsverk helt okritiskt. Neil Gaiman, Grant Morrison, The Beatles och Stephen King hör till mina favoriter i olika konstarter men de är inte helt utan fläckar utan har släppt ett och annat som verkligen inte håller måttet. När jag då stöter på någon som hyllar någon utan att ha några som helst invändningar får jag svårt att lita på dennes åsikter. Jag får en känsla av att beundran har ersatt det sunda förnuftet. Det är just denna känsla som jag får under läsningen av Ovesens bok. Kubrick verkar i stort sett inte ha gjort några större fel i sin karriär och författaren använder ofta det i mina ögon tunna försvaret att om man inte gillar regissören har man inte förstått honom. Tanken att man kanske förstår men ändå inte gillar det man ser verkar inte föresväva Ovesen.

Trots denna invändning är Pojken med de stora ögonen en klart läsvärd bok som ger en god inblick i hur dessa filmer skapades. Rekommenderas varmt och jag blev trots allt lite sugen på att se och se om några av Kubricks filmer. Så i viss mån kan man säga att Ovesson lyckats med sin mission.

Annonser

10 thoughts on “Jörgen Ovesen: Pojken med de stora ögonen

  1. Nu gör jag nåt kanske ovanligt – jag kommenterar min egen bok, som kommenterats av andra i bloggen. (Vanligen kritiserar man ju inte en kritiker.)
    När det gäller ”oreserverad beundran” vill jag försvara mig: vid läsning av min egen bok tycker jag mig finna många kritiska synpunkter, och jag låter andra kritiska personer komma till tals och få ganska stort utrymme. Förlaget kallar ju också boken ”en kritisk kärleksförklaring”.
    När det gäller upplevelsen av att jag inte respekterar andras åsikter känns det värre. Att ”tanken inte föresvävar mig” att andra kanske faktiskt förstår Kubricks filmer och ändå inte gillar dem. Att detta inte är sant förändrar ju ändå inte faktum: folk upplever uppenbart det som om jag inte respekterar andras syn på hans filmer. Och för det kan jag bara ur djupet be om ursäkt och hoppas att det inte hindrar nya läsare att komma i kontakt med boken.

    • Kul att du hittade hit. Klart att man kan kritisera en kritiker – tycker jag att du gör helt rätt i.
      1. Det finns kritiska synpunkter i din bok men de kom s.a.s från andra personer som t.ex filmkritiker och hur andra upplevt Kubrick som person och hans verk När jag läste den upplevde jag som att du tyckte filmerna var i stort sett oklanderliga vilket jag verkligen inte gör – därmed är det inte sagt att de är ointressanta. Att det finns kritik i boken mot Kubrik stämmer men det är från andra därav min upplevelse att det var oreserverad beundran.
      2 Här får JAG be om ursäkt då jag kan verkligen inte veta vad du tänker. Nu är det som så att när man tar del av böcker film och musik får man en känsla. Den känslan jag fick när jag läste din bok speciellt när du svarade på en del av kritiken mot regissörens filmer och ”förklarade” dessa var just en känsla av att det var jag (eller kritikern) som inte förstod dem.

      Till syvende och sist måste jag framhålla att jag skriver : ”Boken är klart läsvärd och mycket intressant. ” samt ”Rekommenderas varmt och jag blev trots allt lite sugen på att se och se om några av Kubricks filmer.” så jag hoppas boken får många läsare.
      Tack för input

  2. Hej igen! En sista (?) kommentar i ”ärendet”. Den dröjde för jag ville så gärna finna kritik av ämnet i min bok, men du vinner: jag har möjligen en reserverad hållning gentemot PERSONEN Kubrick i vissa avseenden, men inte gentemot filmerna. Bortsett från de tidigaste ungdomssynderna TYCKER jag nämligen att de är … nå, inte ”oklanderliga” så åtminstone fantastiska. Allihop, haha. Det kan jag, som sagt, inte göra något åt. Men jag önskar att jag kunde be alla de läsare ödmjukast om ursäkt, som upplevt det som att jag menat att de inte förstått Kubrick om de inte uppskattar hans filmer. Det är ju en förfärlig inställning gentemot sina medmänniskor – sån vill jag inte vara.

    Ett exempel jag kastade mig över för att bevisa att du hade fel, var Robert Duvall. En extremt duktig filmpersonlighet som är ytterligt kritisk mot Kubricks filmer, och jag skulle aldrig våga säga till honom att ”det beror på att du inte har förstått dem”. Men när jag letade upp passagen blev jag pinsamt nog tvungen att ge dig rätt igen. jag åtminstone ANTYDER att han inte förstått – jag skriver nämligen att han inte klarat att sätta in A Clockwork Orange i sin (bl.a.) popkonst-kontext, där skådespeleriet i filmen blir begripligt.

    Jag får helt enkelt ta en dusch ödmjukhet. Och, jo: jag noterade med mycket stor tacksamhet det varma du skrev om boken trots dina kritiska synpunkter. Det gladde mig och jag ska i fortsättningen med glädje följa din blogg.

    • Personligen tycker jag inte att det är något fel med att gilla allt av en konstnär – även om jag själv hitintills inte stött på någon kanske beroende på att jag är lite väl kritisk, mest på ont för mig själv.

      Jag kan ge dig rätt med det här att sätta en film i sin kontext vilket kan öka förståelsen för en film och om man anammar detta kan filmen växa. Jag gör det inte, något som jag ”grälar” om med min bror som är filmvetare. När jag ser en film försöker jag se filmen som ett enskilt verk och inte titta allt för mycket på den historiska betydelsen utan mer på vad filmen som upplevelse ger mig här och nu. Om detta är rätt eller inte kan diskuteras men med den inställningen blir det lätt att man kan krocka åsiktsmässigt när en film diskuteras. Kan tilläggas att jag och min bror har en hel del vattendelare ang filmer och filmskapare men å andra sidan finns det en hel del som vi är överens om så det är inga skarpa linjer som dragits i sanden.

      Hur som helst tycker jag inte att du behöver vara speciellt ödmjuk. Du har skrivit en intressant bok om en intressant filmskapare även om jag inte håller med om hans förträfflighet (bortsett från The Shining som ligger på plats två i min lista över de 100 bästa filmerna).
      Trevligt med en diskussion om filmskapande och hoppas på fler böcker om film från din penna.

      • Tack för de varma orden. Men tipsa mig gärna om vem/vad som ska bli mitt nästa projekt, haha. Men om The Shining är din nummer tvåa måste du avslöja vilken som är din etta. Jag brinner av nyfikenhet!

      • Bra val. Både av regissörstips och favoritfilm. Tyckte som du tidigare om att ettan och tvåan hör ihop, men inkluderar numer också trean. Tycker den växer med varje titt. Sista tagningen är oumbärlig för serien: Pacino totalt ensam i ett sol-sönderbränt Sicilien, sittande på en pinnstol och dör. Blir som ett moraliskt utropstecken i en filmserie som ju ibland anklagades för maffiaromantik.

        Vad gäller Herzog så säger bokförlagen att filmböcker inte längre lönar sig. Kubrickboken klarade sig för att hans filmer ofta handlar om, typ, ”en värld utan Gud” och det temat intresserar förlaget Fri Tanke.

    • Tråkigt att höra att filmböcker inte lönar sig.
      Trean gillade jag inte alls när den kom men den växer för varje omtitt och har gått från totalt fiasko till helt ok för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s