Ghost in the shell bygger på en en japansk anime med samma namn som tydligen är/var mycket populär så det var nog bara en tidsfråga innan den storyn blev whitewashad av amerikanerna. Scarlett Johansen spelar här Major en cyborg som är den första av sitt slag. När hennes familj utplånades i terrorattack lyckades man rädda hennes hjärna och har stoppat in den i en robotkropp och Major arbetar nu som någon sorts supercybersnut. När någon börjar mörda ledande vetenskapsmän i företaget som skapade henne leder utredningen till obesvarade frågor om Majors förflutna och det börjar bli svårt för cyborgen att veta vad som sant eller inte.
Första halvan av filmen satt jag som förtrollad. Musiken var fantastisk och den futuristiska världen med stora reklamskyltar i 3D, trånga gränder och polerade ytor var riktigt häftig att se. Storyn var medryckande och det var ett gäng bra actionscener som satte lite fart på storyn. Ungefär någonstans i mitten av filmen hade jag dock sett mig mätt på allt visuellt lulllull och berättelsen om Majors identitet och vem som egentligen är skurk i filmen blev allt mer ointressant. När jag då riktade min uppmärksamhet mot annat än den futuristiska världen lade jag märke till en detalj som blev förödande för resten av titten, nämligen Johansens mycket märkliga gångstil. Hon liksom lufsar fram, här har vi en cyborg som studsar mot väggar, slår frivolter i luften och kan en himla massa akrobatiska trick och så går hon som björnen Baloo? Ett mysterium som allteftersom filmen rullade på gäckade mig mer än Majors identitet.
Omdömet blir en snygg film som blir lite tjatig i längden men som en ofrivillig (?) bonus bjuds man på en av filmhistoriens märkligaste gångstilar.
Regi: Rupert Sanders
Betyg: 4/10
Andra filmspanare åsikter om filmen
Hehe, hennes gångstil! Jag den var helt galet bananas. Men som sagt en riktigt snygg film och fantasieggande värld de skapat. Handling och karaktärer inte lika framstående. Jag var trots det lite mer förlåtande med betyget. Blev kanske inte lika fokuserad på Scarletts gångstil… 😉
Som sagt snygg film men den blev allt lite trist sista halvan
Ouch, den verkar ju ha tappat rejält om man ser till betyget. Alla verkar mer eller mindre ha fastnat i Scarletts gång, den var verkligen rätt märklig. Jag måste hålla med dig om att själva backstoryn inte gjorde något för mit intresse av Major som protagonist.
Nä ju längre filmen höll på desto ointressante blev den
Pingback: Ghost in the Shell (2017) | Mackans Film
Som jag fruktade, snyggt yttre men tomt inre
Men ganska så underhållande