Pang i bygget var det tredje och sista försöket att lansera en filmserie med Thore Skogman i huvudrollen. Tydligen hade man förhoppningar att Thore skulle bli en ny Åsa Nisse men trots att (eller kanske tack vare) regissörslegendaren Ragnar Frisk stod bakom kameran så blev det inte mer än en trio filmer.
Handelsmannen Skog har det bekymmersamt då de tre bröderna Grym gör allt för att konkurrera ut honom och därmed få monopol på stadens handel. Skogs räddning kommer i form av den unga tjejen Dockan (Lill Babs i mycket märklig peruk (?) ) som med sin outtröttliga energi lyckas få handlare Skog på fötter igen. Bröderna Grym byter nu måltavla och försöker ta över stadens folkpark som är Skogs ögonsten.
På DVD omslaget kan man läsa att detta var en publiksuccé och en av 60-talets största skrattfester som b.la möttes av applåder i Jönköping. Av dessa tre tre påståenden kan jag dra lika många slutsatser: Filmutbudet måste ha varit extremt magert 1965. 60-talet måste ha varit ett ovanligt tråkigt årtionde och slutligen måste livet i Jönköping på den här tiden ha varit oerhört torftigt. Inga större fel på filmen men speciellt rolig var den inte mest bara lite märklig och taffligt gjord. Då det är Frisk bakom kameran kommer den där känslan av att man filmar så länge pengarna räcker för att sedan se vad resultatet blir smygande. Desto roligare är filmens digra rollista: Thore Skogman, Lill-Babs, Åke Fridell, Gösta Krantz och Julia Cæsar för att nämna några.
Det blir aldrig tråkigt och filmen puttrar på maklig takt med en del käcka sångnummer som kastas in här och där. Den sångerna Jag längtar tillbaka till fornstora da’r (Skog sjunger om att han längtar tillbaka till den tid då kvinnan stod i köket) samt klassikern Pop opp i topp sticker ut lite extra. Den sistnämnda låten präglas roande nog av en hellre än bra koreografi. Slutligen berikas vi med med popbandet The Strolling stones och ett mindre tumult på dansbanan, så mycket mer har inte ”en av 60-talets största skrattfester” att erbjuda. Gåtan över Lill-babs rollfigurs namn kvarstår dock länge efter att musiken tystnat. Vem i hela fridens namn vill lystra till smeknamnet Dockan? Jag testade på min fru men det föll inte i god jord.
Avslutningsvis bör jag erkänna att jag trots allt blev lite sugen på att se de övriga två filmerna i Frisks Skomantrilogi.
Regi: Ragnar Frisk
Betyg: 5/10
Sofias val för dagen? Varsågoda.
FILMITCH 
Haha, jag läste ”trots det blev det inte mer än TIO filmer” och tyckte att det väl inte var så illa pinkat ändå 😀 Är detta filmen där Popp opp i topp lanserades eller var det en slagdänga vars dragningskraft som man utnyttjade för musikalen? Det låter otroligt spejsat vilket som…
Vilken kvinna skulle INTE vilja bli kallad för ”Dockan”?!
Tror att det var i denna den lanserades. Känns lite tryggt att jag har bara två filmer kvar att söka upp i serien.
Sångnumrerna känns mer odödliga än filmen dom var med i känns det som ja. Dock var ju faktiskt 60-talet ett magert filmårtionde på underhållningsfronten. Nog för att dom nya vågorna löpte fritt i filmvärlden under 60-talet, men publikfilmskapandet gick lite på tomgång känns det som. Lite som i dagens filmvärld – vilket får mig att drömma om att en ny ”ny våg” ska friska upp filmklimatet.
Tycker nog inte att det går på tomgång – kanske bland de s.k stora filmerna men i dag har man tillgång till mer filmer av både stora och små skapare. Känns som att filmvärlden idag både räcker och blir över. Skulle dock vilja att man satsade med på s.k mellanbudgetfilmer ngt jag saknar i biorepertoaren.
Instämmer. Färre storfilmer och fler mellanfilmer och smalfilmer behövs på bio helt klart.
Pingback: Pang I Bygget 1965 Logga In ❤️ {2023} – Sweden Logga In