Beck 1 – 38 (1997 – ????)

Under det senaste halvåret har jag haft en mycket låg tröskel när det rör film. Jag har inte orkat med några större utmaningar. Det kan möjligtvis vara en förklaring till att jag betat av alla filmerna med Beck (dvs de som rör Peter Haber i huvudrollen). Det här inlägget har inte ambitionen att behandla alla filmerna i serien utan det blir en och annan tanke om denna långa och troligtvis inte än avslutande filmserie.

Beck är både populär men samtidigt lite utskälld. Ofta bemöts filmerna lite med ett ”hå hå ja ja nu är det dags för ännu en Beckfilm”. Detta kan bero på att filmerna mer eller mindre massproducerats och man anar att kvalitén blir därefter men jag är inte värre än att jag kan ändra inställning.

Under januari till april har jag som sagt sett alla filmerna i kronologisk ordning och just nu så passade denna filmserie mig perfekt. Den mentala utmaningen att se filmserien var obefintlig vilket inte behöver betyda att filmerna är dåliga. Man vet vad man får, det är inga större överraskningar men heller aldrig tråkigt. Det är underhållning för stunden.

Klart att serien periodvis lider av en ganska så usel dialog och stundtals går skådisarna på autopilot. Detta är ganska tydligt kring film ca 10 tom 20. En förklaring kan vara att man då formligen spottade ut filmer, rekordet är åtta filmer på raken, och det skulle inte förvåna mig om Haber (som spelar Beck) och co inte alltid hade koll på vilket mord de höll på att lösa för dagen. Det är också i de här filmerna man har med en tysk skådis som dubbas vilket ger ett amatörmässigt intryck.

Filmernas förtjänst är att det är ganska underhållande att se kända skådisar passera i revy och märka hur tiderna förändras genom att huvudrollsinnehavarna åldras, ny teknik förs in och olika samhällsproblem tas upp. Berättelserna som sådana är kanske inte speciellt spännande oftast är det mordmysterier där man knyter an till något aktuellt samhällsämne/problem. Spelmissbruk, kvinnomisshandel, knark, smuggling, trafficking m.m.

Det är som sagt inte dåliga filmer men å andra sidan får man inte en wow-upplevelse. Det är mer av en trevlig stund i igenkänningens tecken. De senare episoderna har dock hållit en något högre kvalitet tycker jag iom norrmannen Kristofer Hivjus medverkan. Det är lite snårigare mysterier och ensemblen verkar trots stigande ålder blivit lite piggare. Vad jag förstått så var inte Persbrandt som spelade Gunvald Larsson den lättaste att jobba med. Det är kanske så enkelt att man fått en trevligare arbetsmiljö efter att Persbrandt fick kicken, vilket då visar sig i filmerna.

En sista sak som vill jag lyfta fram:  Becks granne Valdemar. Han har egentligen inte någon större betydelse för handlingen utan är med mer som en rolig figur. Grannen spelas av Ingvar Hirdvall med bravur. Det är en mycket märklig figur som ofta har absurda idéer och kommer med knepiga upptåg vidare är han både pratglad och påträngande och bara….konstig. Personligen hade jag älskat att ha en granne av detta slag.

Slutomdömet om Beck blir sevärt men inte omistligt.

 

Annonser

3 tankar om “Beck 1 – 38 (1997 – ????)

  1. Håhåjaja. Tyvärr, trots dina och Fiffis garantier måste jag erkänna att suget för den här typen av filmserier är noll. Ge mig lite hjärndöd megarobotaction alla dagar i vecka istället 😉

    • Garanti och garanti – det är vad det är – relativt god underhållning för stunden. Megarobotaction om du med det syftar på Pacific rim eller Transformers – sorry där är MITT intresse noll.

  2. Samhällsproblemen blandat med lite lagom socialrealism är vad jag alltid har gillat med Beck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s