Persbrandt, Flink & Lundell (inte Ulf utan Joakim)

Det blir inte en bok utan tre böcker idag som har en hel del gemensamt: Alla är självbiografier spökskrivna av män som skapat en hel del skriverier för det de gjort utanför arbetstid eller ja Lundells arbetsbeskrivning är lite oklar, kanske var/är hans arbete att skapa skriverier om sin person? Nåväl böckerna är tematiskt ganska så lika så det får bli en comborecension.

Det finns en hel del gemensamma nämnare mellan dessa tre herrar. De har alla haft det lite besvärligt under sin barndom. Persbrandt saknar kontakten med sin far, Flink blev inte sedd som barn och Lundells (han kanske är mer känd under sitt smeknamn Jockiboi) mamma verkar vara galen. Alla halkar in på sitt framtida karriärval lite av en slump, slår igenom stort men lyckas ställa till det för sig genom att bete sig som svin aningens obalanserat.  Beteendet får sin förklaring urskuldas med att de har någon form av diagnos, det kan säkert förklara en del men hitintills har jag i mitt eget arbete inte kommit i kontakt med någon som tillsammans med sitt funktionshinder fått diagnosen dåligt beteende. Alla tre böckerna har dock ett lyckligt slut då de tre herrarna får en diagnos, insikt samt en kvinna vid sin sida.

Av de tre böckerna är Persbrandts bok intressantast, Flinks känns ärligast, i Lundells fall är det tveksamt om man ens kan kalla skräpet för litteratur.

Mikael Persbrandt är intressant dels för att han varit en rubrikernas man och dels för att han är en av våra större skådespelare som troligen träffat och spelat mot större delen av Sveriges skådespelarelit. Persbrandt är också ganska öppenhjärtig om vad han tycker om sina kollegor men kan skilja på person och kompetens t.ex är han inte speciellt förtjust i Peter Haber men anser att han är en duktig skådis. Boken har ett bra driv kanske beroende på att Persbrandt har varit med om ett och annat både på och utanför scenen och har då mycket att berätta. Om man ska tro honom så verkar hela Sveriges skådespelarensemble var en enda ormgrop, min misstanke är att genom att vara sparsam med namn har han räddat en hel del äktenskap.

Torstens Flinks har liknande upplevelser men han har klarat av motgångarna sämre än Persbrandt. Flink har jag inte lika starka kopplingar till som Persbrandt då han gjort en stor del av sitt arbete som regissör och teaterskådis och vad jag anser om teater torde de flesta läsare av denna blogg veta vid det här laget. De intressantaste avsnitten i Flinks bok är när han berättar hur han tacklar en ny roll och som läsare kommer jag honom här in på livet. Flink har även låtit personer i hans närhet skriva kapitel i boken och man kan lugnt påstå att de avsnitten inte alltid är speciellt smickrande. Ett ganska så modigt grepp.

Lundells bok hör till det sämsta jag läst, om det beror på inkompetenta spökskrivare eller att Lundell är en dålig berättare går inte att avgöra. Det är iofs en intressant berättelse om hur man genom att bryta normer faktiskt kan skapa sig en karriär i dagens digitaliserade värld. Detta gör att boken trots allt har ett visst värde men den säger mer om vår värld än Joakim Lundell för i ärlighetens namn är Lundell ganska så ointressant. Han är en av hundratals dokusåpakändisar men har lyckats bita sig kvar i rampljuset till skillnad mot t.ex Robinson Robban. Med bättre författare och en redaktör som hade kunnat styra upp det stundtals fragmentariska berättandet kanske boken hade varit läsvärd men ack vilket elände detta var.

 

Annonser

2 tankar om “Persbrandt, Flink & Lundell (inte Ulf utan Joakim)

  1. Intressant att kontrastera dessa tre biografier mot varandra. Problemet med den sista torde kanske vara att ”huvudpersonen” dels inte har hunnit vara med om så mycket, dels att förlaget satsar kallt på att unga fans köper vad som helst med ”Jockiboi” (stavade jag rätt nu…?) Och Flinks grepp är som du säger modigt, men karln är kanske masochist?

    • Jo du stavade nog rätt och jag fel – rättat. Det där med fansen stämmer nog hur man nu kan ha fans med den karriären då det tydligen kommit ut en uppföljare som jag inte tänker ta i ens med tång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s