Ibland kan Filmstaden överraska rejält, man köper biljett för en föreställning men det visar sig att man får två för priset av en. I detta fall kan nog extraföreställningen bäst beskrivas som en performance inom den socialrealistiska genren.
Jag och mina två vänner Kent och Göran hade precis satt oss tillrätta när dörrarna till salongen slogs upp med buller och bång. In stapplar två gentlemän från samhällets slagsida. Just denna afton hade de bestämt sig för att ett biobesök skulle hamna på agendan. Herrarna satte sig på främsta raden och man hörde direkt det klassiska pyssh-ljudet som uppkommer när man öppnar en öl. Cirka 30 minuter in i filmen bestämmer sig en av herrarna för att förflytta sig, han tyckte nog att duken var för nära. Med stånk och stön som överträffade soldaternas umbärande på den vika duken tar han sig sakta upp i biosalongen med hjälp av sin rullator. Jag är mycket bekymrad över att han ska falla ned för trappen och hjälp ville han inte ha. Han stannar till vid vår rad och ett kort ögonblick stelnar jag till av fasa då min översociale vän Kent mycket väl kan få för sig att vinka till sig mannen i fråga. Turligt nog sker ej detta utan han tar sig med stora våndor upp till rad åtta eller nio.
Väl på plats med duken på avstånd börjar han uppskatta och engagera sig i filmen och börjar då skrika råd och tips på engelska till rollfigurerna – hans kompis på första raden är märkligt tyst – efter en stund tystnar även vår engagerande vän. När ljuset slås på i lokalen efter filmens slut får detta sin förklaring då de två sussar sött på sina platser omgivna av spritflaskor och ölburkar. Personalen såg måttligt roade ut när de insåg att deras arbetspass troligen blev förlängt med en halvtimme då jag misstänker att det tar längre tid att väcka och få ut slutkörda performanceartister än att sopa golv.
Filmen ja, den höll jag på att glömma i upphetsningen. En helt ok krigsfilm med en hel del maffiga scener, bra skådisar och flyt men den var helt chanslös mot extraföreställningen som bjöds.
Regi: Film Sam Mendes, Performance troligen improvisation
Betyg: Film 6/10, Performance 8/10
FILMITCH 
Hoppsan. Ja det var banne mig en upplevelse.
😀
Oj då, vilken historia. Rolig läsning men jag tror knappast att jag hade tagit en sådan situation lika bra som du verkar ha gjort. Synd om performance artisterna störde din upplevelse av filmen…
Klart att de störde men jag blev faktiskt inte så värst irriterad – de var inte där för att störa och i mina ögon så gjorde de inte medvetet. Värre med normalt funtade människor som tror de är hemma och sitter och kacklar filmen igenom.
😀 😀 😀
Förstår att Sam inte hade så mycket att sätta emot i det läget
När han var ganska chanslös men jag uppskattade filmen trots allt. Hoppas det är lite lugnare imorgon när det blir dags för Richies senaste
Du får hoppas på gentlemen i salongen under Ritchies senaste.
Lite synd ändå med en sån visning. Filmens stil går ju liksom ut på att man ska dras in och liksom vara med våra soldater under deras färd i ingenmansland. Jag gillade 1917. Visningen var 4/5 men efteråt har den bleknat lite.
https://jojjenito.wordpress.com/2020/01/29/1917-2019/
Jo det blev en splittrad men ändå på sitt eget lilla vis spännande visning