Eldflugornas grav (1988 Japan)

Tredje filmen från Studio Ghibli har helt annan ton än de tidigare filmerna. Eldflugornas grav är en sorgsen berättelse helt fri från humor och fantasyinslag. Syskonparet Seita och Setsuko växer upp i Japan under andra världskriget. Trots detta lever de ganska gott, familjen får extra ransoner då pappan tjänstgör som militär. Situationen ändras till det sämre när deras mor dör under ett flyganfall och de får flytta till en släkting. Syskonen drar inte jämnt med släktingen så storebror Seita beslutar att han och systern ska klara sig själva. De flyttar ut i en grotta i skogen vilket år ett illa genomtänkt beslut.

Nu kommer många att anse att jag har ett hjärta av sten men filmen berörde mig inte ett dyft. Många anser detta vara en snyftfest deluxe kanske främst därför att barn är inblandade. Tyvärr har jag inte den där genen som gör att det blir extra sorgligt bara därför att barn råkar illa ut. Sorry.

Det är två ganska bortskämda ungar som vantrivs då det ställs krav på dem. Det är krig banne mig och då kan man inte gnälla att man inte gillar gröt. Istället för att hjälpa till i hemmet hänger de på stranden och leker dagarna i ända. Klart att släktingen lessnar men det är inte hon som kastar ut dem (DÅ hade filmen troligen berört mig mer). De väljer själva sitt öde. Detta gjorde att jag under den andra delen av filmen satt mest och störde mig på storbrors val (hans syster kan inte lastas då hon bara är fyra år).

När denna del av storyn inte funkar för mig blir det naturligtvis till en kvarnsten om halsen som tynger ned berättelsen. Jag ska dock inte gå så långt att säga att de fick vad de förtjänar men jag satt och suckade över Seitas idioti. Seitas rollfigur har samma drag som Christopher McCandless (Into the wild) eller Timothy Treadwell (Grizzly man) dvs folk som av ganska korkade anledningar självvalt går rak i ryggen mot sin egen undergång.

Till filmens fördel kan man lägga snygg animation, en i sina stunder gripande berättelse som fint skildrar syskonkärlek samt vacker musik. Det var en helt ok film men så där speciell som många hävdar att den är var den inte, för mig, bör tilläggas. Jag anar dock att jag är lite väl kallhamrad och andra filmtittare uppskattar nog denna rulle avsevärt mer.

Regi: Isao Takahata

Betyg: 5/10

11 tankar på “Eldflugornas grav (1988 Japan)

  1. HI5 på den 🙂 Kanske inte lika tjurig i mitt betyg eftersom jag uppskattade att den var välgjord och ändå berättade en WWII-historia som jag inte hört/sett tusen gånger förut. Det kan nog ha spelat in att jag trodde det skulle bli en atombombshistoria

    • Jag trodde oxå först att det skulle vara atombomben som skulle vara det utlösande faktorn. Helt tjurig är jag inte – filmen är inte dålig bara inte någon höjdare.
      Betyg:
      1 – 3: Inte bra
      4 – 6: Värd att se underhållning för stunden
      7 – 10: Klart sevärd
      Kanske inte ska kalla rullen för underhållning för stunden men den är värd att se trots allt

  2. Mycket bra film.
    Hur var det nu egentligen , filmen bygger väll på verkliga upplevelser av Nosaka? Sen hur mycket som är egen upplevda händelser och vad som tillkommit vet jag ej.

  3. Oj då det var lite överraskande. Tycker filmen är otroligt stark. Det är som en saga som ”tvingats” tillbaka till verkligheten. Jag tolkar det som en barnsaga likt sådana man ser från Astrid Lindgren om två ensamma syskon på drift/äventyr, men där författaren har adderat den hemska verkligheten av krig (tydligen självupplevd). Resultatet blir en stark antikrigsfilm. Det viktiga i filmen är inte vilka misstag den unga tonåringen gör utan vad kriget gör med samhället och människorna däri.

    • Håller med om vad du säger men för mig fanns inte den där känslan av tragedi då brodern på alldeles egen hand ordnade sitt öde. Har svårt att bli riktigt berörd om någon agerar så pass korkat samt att de var lite bortskämda vilket iofs kan förklara deras val.

  4. Ja filmen är mycket stark. Jag var inte särskilt kaxig när filmen var slut. Jag skulle inte vilja påstå att jag sett särskilt många animerade filmer. Men en jag tyckte var väldigt bra var Flykten mot verkligheten / The plague dogs . 1982.
    https://www.imdb.com/title/tt0084509/

    • Ah Adams Pesthundarna visste inte att man gjort film på den boken. Den långa flykten är desto mer känd av författaren.
      Animerat gillar jag – oftast men ser oftast ”vanlig” film.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s