Minnen av igår (1991 Japan)

Den 27-åriga Taeko tar ett par dagar ledigt från sitt jobb i Tokyo för att besök släktingar på landet. Resan sätter igång en massa minnen från hennes barndom specifikt från året 1966 då hon började i femte klass. Minnena gör att Taeko börjar fundera över de val hon gjort i livet.

En och annan tittare skulle nog anse att detta är kontemplativ film där man kan sitta och bergrunda livet självt och de val man gjort. Jag däremot anser att den här filmen var ungefär lika rolig som att sätta sig tillrätta i en fåtölj och glo på färg som torkar.

Om man gillar att se någon mala på om sitt liv för folk samtidigt som man jobbar på åkern så är detta en kanonfilm. Jag fann som ni förstått vid det här laget filmen vara bedövande tråkig. När Taeko minns tillbaka på sin barndom blir berättelsen lite mer intressant men bara lite. Evighetsscener med en familj som äter ananas för första gången ligger inte riktigt för mig. Men ok jag kan ge rullen att den har ett fint slut samt att Taeko verkade vara en trevlig tjej som kanske funderar lite väl mycket. Det är inte som så att jag måste ha bikinibrudar och biljakter för att en film ska vara bra. Av och till kan jag uppskatta filmer som är lite långsamma där det inte händer så värst mycket. Problemet med Minnen av igår är att jag klickar aldrig med Taeko och därav bryr jag mig inte så värst mycket. En anledning kan vara att hon i mina ögon är för ung (27 år) och har enligt mig större delen av livet kvar att göra sin val.

Det som gör filmen värd att trots att se är de snygga animationerna. Skuggor och speglingar i regnvåt asfalt var riktigt snyggt gjort och den Japanska landsbygden filtrerad genom Studio Ghibli är en fröjd för ögat men annars fanns det inte mycket för mig att hämta. Filmjäveln är även riktigt lång så jag fick ta den i två sittningar för att överhuvudtaget orka med den.

Regi: Isao Takahata

Betyg: 3/10

4 tankar på “Minnen av igår (1991 Japan)

  1. Ouch, det var inte nådigt. Jag klickade uppenbarligen betydligt mer med Taeko även om jag kan hålla med om att just ananas-scenen inte var filmens höjdpunkt 🙂 Jag har iofs överraskat mig själv genom att gilla oväntat många av de mer realistiska Ghibli-filmerna. Nu börjar det kännas som om det kanske bara är Monoke och Spirited Away som vi kommer att tycka om bägge två?

    • Ananas-scenen var ett exempel. En sådan scen hade funkat men det kändes för mig att de bara radade upp dessa på löpande band så att filmen till slut närapå blev helt stillastående.

      Monoke har jag inte sett tidigare så vi får välan se – till skillnad mot dig har jag inte sett alla filmerna – kollar in ca en i veckan. Spirited har jag sett tidigare och skulle bli förvånad om jag plötsligt ogillade den.

      • Kanske blir ”Om du lyssnar noga” som sammanför er? Den är ju bra.

        Denna har jag inte sett. Sorry kan inte kommentera mer än så.

      • Har inte kommit till den än Har precis sett klart Jag kan höra havet så det är ett par filmer kvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s