Handlingen i Porco Rosso är förlagd till Adriatiska havet under sent 20 eller möjligtvis tidigt 30-tal. Piloten Porco Rosso bekämpar mot betalning flygpirater som härjar runt i luften. När Porcos plan kraschar bygger han ett splitternytt i Milano med hjälp av den unga tjejen Fio. Så långt är väl allt ok men filmen har en tvist nämligen att Proco Rosso har ett grisansikte, ett resultat av en förbannelse. Något som skavde ganska rejält för mig när jag såg filmen.
Då Porco Rosso är relativt realistisk och skulle kunna klara sig fint på egna vingar utan grisförbannelser blir jag lite konfunderad varför man valt denna tvist på berättelsen. Ingen i filmen verkar bry sig speciellt mycket över att en grisman flyger ett plan. Ok man kommenterar det men speciellt sensationellt verkar det inte vara. Jag vet att det är en saga men det känns som ett så ganska onödigt tilltag som inte direkt tillför något till berättelsen.
Filmen känns även stundtals lite gubbsjuk då tjejen Fio får en hel del kommentarer om sitt utseende av gubbar som torde vara dubbelt så gamla och det är en del tjat om att hennes röv är för trång i flygplansstolen. Kanske ska man inte inte lägga för stor vikt vid dessa kommentarer men det känns lite unket.
Positivt med filmen är som vanligt animationerna och de härliga medelhavsmiljöerna. Ge mig en internetuppkoppling och jag skulle alla dagar i veckan bosätta mig på Porcos ö. Filmen är i sina stunder smårolig och den har en riktigt snygg scen som visar vart alla piloter hamnar i livet efter detta. Slutligen är det en ganska så fartfylld berättelse som slank ned ganska så lätt men filmen slutar väldigt abrupt. Känslan av att man plötsligt fick slut på pengarna och knöt snabbt ihop säcken (med eller utan gris?) fanns där.
Regi: Hayao Miyazaki
Betyg: 5/10
Det verkar helt uppenbart att mycket hänger på om man accepterar grisansiktet rakt av eller inte eftersom vi i övrigt verkar hag uppfattat filmen ganska lika
Men det var då… hag=ha förstås
Jo det är nog det som skiljer oss åt i övrigt en film som slank ned väldigt lätt – kanske tom den mest lättsamma av Ghibli filmerna hitintills
Ja, det kan du nog ha rätt i. Ingen existentiell ångest som hos Kiki eller sjuka mammor