The Invisibles vol 2: Bloody hell in America

En amerikansk Invisible grupp har infiltrerat en hemlig bas i Arizona. Endast deras ledare Jolly Roger undkommer och söker upp King Mobs grupp för hjälp. Dels vill hon befria sin vänner och dels upptäckte Roger att botemedlet för HIV förvaras i basen. The Invisibles som tagit ett års ledigt hos den rike James Mason känner att det är dags att avsluta semestern. Klart att det en fälla och innan äventyret är slut har man stiftat bekantskap med två nya medlemmar av The Outer church,  Colonel Friday samt den otäcke dvärgen Mr.Quimper.

Morrison menade att då gruppen hamnade i USA skulle de och serien spegla samhället de verkade i. Följaktligen är volym 2 av The Invisibles mer våldsam och fartfylld. Medlemmarna har även fått coolare kläder och agerar mer som superhjältar. De har helt enkelt bytt fiction suits.

Detta märks mest på Ragged Robin som tidigare varit den mest anonyma i gruppen. Utseendemässigt går hon från en lite virrig kvinna i rosa klänningar till gruppens ledare klädd i tight läder. Vi får även hennes bakgrundshistoria till livs. Robin är född 1988 (serien utspelar sig i mitten av 90-talet) och har åkt bakåt i tiden för att hjälpa The Invisibles i kampen mot The Outer church.

Brian Bolland står för numera för seriens omslag, något han är en mästare på. I volym två poserar medlemmarna i gruppen likt filmstjärnor på omslagen. En hint om att de förändrats mellan de två volymerna.

Under året som gått mellan Entropy i Uk och Bloody hell in America har Robin även inlett ett förhållande med King Mob. Detta togs inte så väl emot av tecknaren Jill Thompsons man då Ragged Robbin är baserad på henne. Kort och gott fick han en tecknad version av hur hans fru och Grant Morrison hade sex i serien. Ouch! Jag tänker inte fördjupa mig mer i Morrison och Ragged Robin men den som är hågad kan läsa mer här.

Phil Jiminez står för teckningarna i detta album

Historien är som sagt fartfylld och det tar bara ett nummer innan man fått de nya förutsättningarna klart för sig. De nya skurkarna är bra speciellt Mr.Quimper och i Arizona får man som läsare den där goa ”sense of wonder” känslan för Morrison har inte sparat på fantasin. Om jag inte missminner mig är detta album som hör till mångas favoriter i serien.

Mr.Quimper

Nästa gång blir det tidsresor och annat smått och gott.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s