The Invisibles vol 2: Kissing Mr.Quimper

I väntan på att Takashi ska bli klar med tidsmaskinen slappar The Invisibles i New Orleans. Det verkar vara något fel med Robin och Lord Fanny inser att hon håller på att tas över av Mr.Quimper som sått ett mentalt frö av sig själv i hennes hjärna. Gruppen blir nödgad att återvända till Arizona och den hemliga basen för att möta Mr.Quimper än en gång. På plats i Arizona finns även djävulen själv, i form av Den Blinde schackspelaren som vi senast mötte i det första albumet.

Vol 2 slutar med att gruppen splittras. Robin reser tillbaka i framtiden, Boy har hoppar av och King Mob reser till Asien för att byta personlighet för att bli av med sina våldsamma tendenser.

King Mob, Mister Quimper och Jolly Roger

Kissing Mr.Quimper är en tillfredsställande finial även om den slutar med en mind fuck av guds nåde. Vi får nämligen reda på att Robin i framtiden har läst om The Invisibles äventyr och skrivit in sig själv i handlingen. Därav har hon blivit tvungen att resa bak i tiden så hon kan uppfylla sin egen berättelse. Jag har läst serien ett par gånger tidigare och det var första gången jag insåg dess betydelse för handlingen.

En ide som Morrison har är tanken om superkontext. Mycket förenklat betyder det att allt har samma ursprung och det rör även tankar, drömmar och idéer vilket gör att de är lika verkliga som allt annat. Mao i Morrisons värld är karaktärerna i The Invisibels lika verkliga som du och jag men när vi läser om de i serietidningen är de på ett annat dimensionellt plan. Når man superkontexten kan man vandra fritt mellan dessa dimensioner, tid och rum spelar inte längre någon roll. Jag känner att jag börjar ana vad serien egentligen handlar om men jag är inte riktigt där än. Kanhända att jag tolkat fel och upptäcker nya infallsvinklar vid en framtida omläsning.

Robin skriver in sig själv i berättelsen

Chris Weston har det otacksamma uppdraget att följa Phil Jimenez som tecknare. Han är helt ok men jag stör mig hur han tecknar ansikten och speciellt ögonen. Var och varannan ser mer eller mindre skogstokig ut och värst ser King Mob ut. Han verkar ha drabbats av anorexia och många gånger ser han sjukligt smal ut. Bortser jag från detta är Weston en duglig illustratör.

Avsnittet ”All tomorrows parties” (Morrison har en förkärlek att döpa avsnitten efter poplåtar) är en fin avslutning på King Mobs och Robins kärlekssaga och det blir nästan lite smådammigt i rummet samtidigt som jag än en gång drabbas av den där härliga ”sense of wonder” känslan.

Endast ett album kvar där allt får sin lösning: Sir Miles, en explosiv final i Westminster Abby och Division 6 gör comeback.

 

2 tankar på “The Invisibles vol 2: Kissing Mr.Quimper

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s