The Invisibles Vol 3: The Invisible Kingdom

Då har vi (äntligen?) kommit till vägs ände i Morrisons The Invisibles. The Invisible kingdom knyter ihop säcken ganska fint och innehåller tre berättelser och en epilog. Lösnummerna startade  på nummer tretton och räknade sedan för vart nummer nedåt.

I Satanstorm där vi får känna Sir Miles bättre då Division 6 utreder honom. Karamageddon rör Ediths sista dagar i livet och sedan har vi slutligen finalen The Invisible kingdom där The Outer church ska kröna The Moonchild i Westminster.

De tre delarna är väldigt olika i ton och tempo. Satanstorm är härligt tecknad av Philip Bond och påminner en hel del om en tv-serie typ Mission impossible. Division 6 består av ett gäng sköna typer som verkat fastnat i 60-talet och jag hade gärna läst en spinoff serie om dom.

Mr Six möter Barbelith

Karmageddon är desto lugnare i tempo och är en ganska så stillsam och filosofisk historia. I sista delen är det däremot full fart och finalen i Westminster är häftig. Tråkigt nog valde Morrison att blanda in en hel drös med tecknare. Resultatet blir bedrövligt och berättelsen tappar flow och känslan av sammanhang blir svår att få. Morrison har själv sagt att det var ett misslyckat experiment. Jag skulle önska att man någon gång i framtiden tecknade om denna sista del.

Lord Fanny vs den mexikanska demonen Orlando

Kvar är då prologen där man hoppar fram i tiden till 2012 och vad som kan verka vara världens undergång. Sista numret av The Invisibles är fullpackat med information, tankar och idéer men Morrison klarar av att gå ut med flaggan i topp. En stor del beror nog på att numret tecknas av den fantastiske Frank Quitely. Berättelsens två sista sidor när Jack Frost vänder sig direkt till oss läsare hör till det bättre jag läst och när berättelsen är slut är jag mer än tillfredsställd.

King Mob och Ragged Robins möts en sista gång

The Invisibles är kanske inte min favoritserie men det är definitivt en serie som efter jag läst den känner ett sug att läsa om igen. Det är en serie som väcker tankar och får åtminstone mig att se lite annorlunda och mer positivt på världen. Berättelsen har sina svackor och kan ibland kännas lite väl krånglig men det sistnämnda väcker min nyfikenhet på en omläsning då jag varje jag läst den upptäckt nya saker. Det kanske var Morrisons ambition redan från start då det allra första numret startar med orden ”here we go again”. Han anade kanske redan då att han skapade en serie som folk gärna återvände till.

Jack Frost talar till oss läsare

Frank Quitely troligen min favorittecknare

Omslaget till sista numret

2 tankar på “The Invisibles Vol 3: The Invisible Kingdom

    • Tack!
      Jag har försökt att redovisa handlingen utan för stora spoilar samtidigt som jag betonat att de är en serie som är svårläst. Man kan alltid trösta sig med att den bara blir bättre vid var genomläsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s