Veckans låt

Veckans låt är en melodi som gått mig helt förbi men när jag satt och Youtubade häromveckan hamnade den i mitt blickfång. När jag ser något som får mig att tänka ”Vad faen är det här !?!” måste jag naturligtvis undersöka saken närmare. Jag kunde aldrig ana att jag skulle kastas in i en malström som innehöll mellanmjölkssång, en fransk DJ,  exmannen till en Hollywoodfru, ofrivilliga erektioner, för trånga träningskläder och bisarra ”live” uppträdanden. Det hela utmynnade i, för att citera NME ”lots of arses in lycra” och (enligt samma tidning) världens femte sämsta musikvideo. Jag talar naturligtvis om Eric Prydz megahit Call on me. Men vi tar det från början.

1982 släppte britten Steve Winwood låten Valerie som rör saknad kärlek. När låten mixades om på en Best of skiva fick den större genomslag och hamnade på hitlistan.

Den franske producenten DJ Falcon som b.la jobbat med Daft Punk samplade refrängen mest för skojs skull och använde den när han jobbade som diskjockey.

2004 samplade även svensken Eric Prydz låten. I Sverige torde hans ex-fru Sofie vara mer känd då hon deltagit i den märkliga långköraren Svenska Hollywoodfruar på TV3. Winwood blev imponerad och la på lite sång. När sången skulle marknadsföras gjorde den det med en video som fick självaste Tony Blair att trilla av roddmaskinen enligt egen utsago.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om videon är en parodi går poängen mig helt förbi. Jag har i ärlighetens namn aldrig orkat kolla in hela eländet trots en modest speltid på ca 3 minuter. Kring 00:42 kastar jag in handduken. Den känns bara pinsam. Vad jag förstår finns det en mer vågad version med b.la bröstgnuggning och rumpsmiskning.

Det jag undrade över härnäst var hur låten skulle gestaltas i div tv-program där artisterna framträder med sina hits. Inte kunde man väl visa detta spektakel på tv? Men då hade jag inte sett nedanstående klipp när självaste JCVD får ribba i tv – inte en utan två gånger till allas förtjusning.  JCVD inkluderad.

Efter de klippen insåg jag att dessa vilt juckande damer hade en solklar plats på världens tv-scener. Nedan dyker juckgänget upp i Top of the pops. Vilket blir än värre än musikvideon då man nu har en publik som skriker ut sitt gillande. I takt med publikens vrål sjunker mitt hopp till mänskligheten mot den yttersta nollpunkten.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta inlägg men som Jeffrey Beaumont säger i Blue Velvet: ”It’s a strange world.”

Ha en go vecka. Nästa gång blir det ett mer sansat musikval kanske månne en stillsam samba?

2 tankar på “Veckans låt

  1. Mmmm, I’ll take your word for it. Dvs jag nöjer mig med att läsa dina beskrivningar och besparar mig lycra, juckanden och ribbor 🙂

    Aldrig har väl kanske Nietzsche varit mer lämplig ”om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig”

    Ha en bra kortvecka

    • Tack det samma
      Nietzsche är mycket gångbar till detta inlägg. Du gör nog rätt men JCVD – klippet är ändå lite väl speciellt för att skippas helt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s