En Boeing B-17 ”Flying Fortress” gör sig redo att lyfta. I sista minuten får man motvilligt ta sig an en ny passagerare som ska transportera en väska med hemligt innehåll. Innehållet i väskan är tydligen så hemligt att man riskerar krigsrätt om man öppnar denna. Besättningen är inte förtjusta över sin nya passagerare då ett redan trångt plan blir trängre och att det är en kvinna. Då det är 40-tal, krig och ett plan fullt med testosteronstinna män är det ingen trevlig tur som väntar henne. I brist på plats dumpas hon i skyttetornet och av olika omständigheter blir hon fast där. Väl fast därinne upptäcker hon att man inte är helt ensamma på planet.
Shadow in the cloud påminner till en början om ett avsnitt ur den härliga tv-serien The Twilight zone. Det borde funka bra för mig men trots att huvudrollen görs av Chloë Grace Moretz blir det pannkaka av det hela.
Första halvan rullar på bra även om man spoilar vad det rör sig om redan i förtexterna – hur tänkte man där? Under filmens andra halva ändrar filmen karaktär och går från övernaturligt småruggigt krigsdrama till en actionrulle där man verkligen utmanar fysikens lagar. Ok jag vet att man kan tänja en hel del på trovärdigheten i filmens värld men här bryter man alla gränser för vad som kan vara det minsta trovärdigt. Jag köper det inte alls och filmen går från att vara en mysruggig historia till att bli larvig. Det är synd för iden var riktigt bra.
Regi: Roseanne Liang
Betyg: 3/10
FILMITCH 
Jag håller helt med. Bra idé som är hämtad från John Landis prolog i biofilmen Twilight Zone 1983. Bortom det förstörs alltihop. Och man kan inte blåsa upp den idén till långfilmsformat om filmen inte får fler teman. Det blir tråkigt. Liksom sexismen och de kontrande Girl Power-urladdningarna. Chloë G Moretz såg jag också som en biljett till något sevärt men hon visar att ingen skådis kan rädda ett filmprojekt som är genomuselt byggt.
Du kan ha en poäng där filmen hade nog passat bättre om den varit en lång kortfilm. Även om jag inte skrev det håller jag med att både sexismen och Girl power kändes konstlad
Ajdå, jag som blev lite pepp av Steffo och Fiffis prat om den
Så även jag men betänk att jag är avsevärt tjurigare än vad de två är när det rör film så denna kanske passar trots allt