Emily Blunt spelar Lily Houghton som tillsammans med sin bror MacGregor beger sig till Amazonas för att hitta en blomma som sägs kunna bota alla sjukdomar. För att nå platsen hyr hon en båt där Frank Wolff (Dwayne Johnson) är kapten. En färd längs Amazonas där varje kvadratmeter är fylld med äckeldjur (inbillar jag mig) torde räcka för ett äventyr men insatserna höjs av Conquistadorer och då filmen utspelar sig 1916 även tyskar som alla jagar samma blomma.
Jungle Cruise var exakt det jag förväntat mig vare sig mer eller mindre. Småroliga skämt, en himla massa CGI och en handling som inte överraskande ett dyft. Det låter kanske inte så mycket men det var en trevlig film och trots en speltid på två timmar blev det aldrig tråkigt.
En stor anledning till gillandet är naturligtvis Blunt och Johnson som spelar huvudrollerna. Blunt är en förbaskat bra skådis, Johnson spelar inte riktigt i samma liga men den bristen tar han igen på sin charm som gör att de flesta filmer han är med i blir till en trevlig liten stund.
Jack Whitehall i rollen som Lilys bror funkade fint och för en gångs skull slapp man en vad jag kallar tröttsam Hollywoodbög dvs en rollfigur som springer runt och fjompar sig i falsettröst. MacGregor står bra på egna ben och funkar fint oavsett sexuell läggning. Han vill inte vara med på äventyret och är en snobb men vi slipper som sagt alla de där tröttsamma karaktärsdragen som även idag dyker upp på film för att befästa en persons sexuella preferenser. Bra jobbat Disney!
Skurkarna spelas b.la av Jesse Plemons och Paul Giamatti och det är par rejäla oprettskurkar. Båda spelar över å det grövsta och jag anar att en och annan tittare kan finna dem tröttsamma men jag vart underhållen. På minussidan är ovan nämnda förutsägbarhet, Jungle cruise är inte en film som är gjord för att skaka om tittaren det är ett väl beprövat koncept som funkar om man är på humör vilket jag var denna gång.
Regi: Jaume Collet-Serra
Betyg: 6/10
FILMITCH 
”men vi slipper som sagt alla de där tröttsamma karaktärsdragen som även idag dyker upp på film för att befästa en persons sexuella preferenser.”
Vad skönt att få läsa något annat än massmediernas recensioner som nivellerar sina recensionstexter med årets pridedag. Jag menar årets pridemånad. Årets prideår. Bara för att filmen är fri från sånt, kan jag tänka mig att låta hela familjen se den. Så kan de yngre titta på CGI:n. Fast jag har nog omedvetet indoktrinerat dem i att inte gilla CGI så mycket längre. De tycker det ska se äkta ut, och det gör CGI bara om man inte upptäcker att det är CGI.
CGI är ibland ett aber då filmmakarna kan frestas att fläska på allt för mycket men finns tekniken kommer den att användas ibland på gott och allt som oftast på ont
Får en sexa av mig också, inte så pjåkigt som jag trodde, men bara filmaffischen utstrålar ju så mycket b-film det bara går, hahaha
Jo filmaffischen är bedrövlig