Som vissa av oss har väntat, först konstrade Daniel Craig och sa att han hellre skulle skära upp handlederna än att spela Bond igen innan han efter ett par lockmiljoner hoppade på tåget. Sedan hoppade regissören Boyle av filmen och man var även tvungen att sy ihop ett nytt distributionsavtal. Än var det inte slut på eländet, Craig skadade sig under inspelningen och när äntligen allt var klart för premiär blev det pandemi men förra torsdagen fick jag äntligen se filmen.
Spectre avslutades med en high note där Bond och Madeleine åkte iväg som ett nyförälskat par. Säg den lycka som varar snart är 007 singel igen och har ett behagligt liv på Jamaica. Felix Leiter söker upp honom och ber Bond att hitta en rysk forskare i Havanna ett till synes enkelt uppdrag men det sätter igång en händelsekedja som utmynnar i troligen Bondvärldens största WTF. Kanske tom ett så stort WTF att jag får ställa mig frågan om No time to die är en Bondfilm. Den diskussionen får dock vänta till ett senare inlägg.
En av mina favoritscener i filmen där 007 faktiskt en kort stund funderar på att kasta in handsken för gott. Craigs blick och minspel är här top-notch
När eftertexterna rullade på Dune som hade ungefär samma speltid som No time to die skänkte jag ett tack till högre makter att den sega föreställningen var slut. I No time to die blev min spontana tanke istället ”Va är det redan slut”. No time to die är en underhållande film som trots sin speltid innehåller få döda punkter och har en historia som hela tiden rör sig framåt.
Öppningsscenen är den längsta bland filmerna om 007.
Filmen innehåller en hel del bra actionscener b.la är öppningsscenen magnifik och en jakt på Bond i en dimmig norsk skog är väl iscensatt. Överlag är filmen otroligt snygg. Finalen i skurknästet beträdde närapå klassisk mark då dess scenografi påminde en hel del om Ken Adams skapelser i de tidiga Bondfilmerna. Vill också ge ett plus till dialogen som var ovanligt välskriven för att vara en Bondfilm.
Man får faktiskt två ”gunbarrel” sekvenser” i filmen. Först den vanliga och en senare i filmen.
Skådisarna är ett kapitel för sig och jag undrar om inte detta är den Bondfilm som har de bästa skådisarna och prestationerna i hela serien möjligen i konkurrens med OHMSS. Craig tangerar Connery i rollen som Bond och jag har numera svårt att säga vem jag gillar bästa av de två. Ana de Armas är inte annat än fantastisk som CIA-agenten Paloma som bara haft tre veckors (?) utbildning. Bara hennes medverkan och scenerna i Havanna är värd biobiljetten. Léa Seydoux var ett av de svagare korten i Spectre men i No time to die har hon växt in i rollen och var oväntat bra. Även Waltz som är med i en kort scen som Blofeld är avsevärt ruggigare än den uppsluppne filur han var i Spectre. Den nya 007 var en frisk fläkt men lite underutnyttjad och som vanligt var Bonds kollegor som hängt med i de senaste filmerna stabila.
Bäst i filmen Ana de Armas som Paloma.
Kvar är då skurkgalleriet som jag fann bra men kanske lite hafsigt skriva. David Dencik är iofs mest en comic relief som gränsar till överspel men han störde inte. Dali Benssalah med sitt bioiska öga var en duglig henchman och Billy Magnussen i rollen som den flinande Logan Ash var så pass sliskig att jag gottade mig när han till sist mötte sitt öde. Huvudskurken Lyutsifer Safin spelas av Rami Malek och vad jag förstått tycker många att han är lite trist. Jag fann honom däremot riktigt creepy med sin entoniga röst. Däremot var hans agenda något oklar. Finalen i skurknästet känns lite svajig där manusförfattarna mest verkat koncentrerat sig på finalscenen än vägen dit.
Lyutsifer Safin. De senaste filmerna med Craig har skurkarnas drivkraft varit hämnd. Bra tema men det känns lite repetitivt när man nu kör det för tredje gången på rad.
När det rör manus dras Craigs senare filmer med ett problem nämligen att de är en sammanhängande historia. Detta var inte tänkt från början vilket har gjort att man får ta till en del lösningar som inte alltid är eleganta speciellt i Spectre blev det lite väl mycket av den varan. I No time to die märks denna retroaktiva manuslappning av men inte så det stör nämnvärt. Tanken med ett storyarc över flera filmer har i vart fall varit ett intressant grepp men som dock kunde ha gjorts bättre. Får se hur väl det funkar när jag ser filmerna i ett svep i framtiden.
De stora problemen jag har med filmen kommer jag inte att ta upp här de kommer i en framtida Filmitch filosiferar och har mer med de val man gjort med karaktären Bond än själva filmen. Vill man se en actionfilm som berör (filmens absolut sista scen var dammig) är No time to die definitivt en film som rekommenderas. Om man däremot är aningens Bondkonservativ är risken att man promenerar hemåt efter biobesöket både skakad och rörd men kanske inte av den anledning filmens skapare tänkt sig.
Regi: Cary Joji Fukunaga
Betyg (som actionfilm): 8/10
som Bondfilm har jag inte bestämt mig än.
Henke har skrivit om filmen. Läs vad han anser här
FILMITCH 
Bra text och jag håller med om mycket. Dra dialog och bra action. Men dramat var bra mycket bättre än dess action vilket för mig gjorde att filmen flög fram. Tror att de flesta skådisar upplevdes som bättre för att filmen hade överlägset manus och ffa dialog jämfört med tex Spectre. Inte svårare än så… Gillade den långa introscenen trots att det var hysteriska störmoment i salongen som mest under introt när jag såg filmen.
Ana de Armas var ruskigt bra, vilken scene stealer! Var inte alls förtjust i den nya 007, hon saknade karisma.
Filmen hade mycket hjärta och smärta, inte minst det senare. Detta var överraskande och något jag inte känt i någon Bond sedan OHMSS.
Jag kan för mitt liv inte se vad en bondkonservativ skulle ha för problem med denna film så nu ser jag fram emot dina filosoferingar. Jag kommer dessutom läsa dem ute på havet! Sista seglingen för säsongen startar imorgon… 🙂
Tackar för pingen.
Vi har nog lite olika infallsvinklar ang 007 som du nog kommer att märka.
Läste om den där serveringen låter mer som ett tredjeklassens besök än ett vip-besök.
Segling? Lycka till med vädret hoppas det blir fint.
Jag orkar inte….
Tydligen är filmen en stor succé globalt, men i USA har den dragit in $56M mot att ha förväntats dra in $100M under öppningshelgen.
Vad är det för fel på mig? Jag pratar lite skadeglatt om filmens ekonomi (som ändå är en vinstmaskin) istället för vad det är för en film eller vad du skriver om den. Ett tecken på att jag dömt ut den på förhand.
Jag har tydligen fel. Filmen kräver $900M dollar för att gå jämt ut. De är uppe i $400M. Galet.
Och vad är det som är så fruktansvärt med att spela in en Bondfilm så man hellre tar livet av sig än är med i ännu en? Är skådespelaryrket så tråkigt/outhärdligt? Kan han inte ägna sig åt sin trädgård istället?
Som du nog anar är jag ett stort fan av 007 något som alla kanske inte är. Hur filmen går får vi väl se. hamnar den hos kineserna är den nog i hamn.
Craig har fått äta upp det påståendet kanske inte rätt tillfälle att ge en intervju så pass nära inpå filmen när man kanske är less på filmen.
Om jag hade haft hans stålar att jag anställt någon att påta i min trädgård och jag hade tittat på 😉
Haha, jag börja känna mig väldigt ensam i min ringhörna 🙂 JAg skulle nog kunna hålla med om att prestationerna egentligen inte går att ifrågasätta, jag tror att det jag hade problm med snarare låg på manusnivå. Även när det gäller Malik, jag tror att han levererade precis det man var ute efter. Det var bara att jag själv uppfattade den här tonlösheten som affekterad snarare än obehaglig. För mig blev det långtifrån någon tidsflykt, jag kände mig väldigt mätt när det gått typ två timmar och då var ju hela slutuppgörelsen fortfarande kvar… Ser mycket fram emot ett filosofiinlägg!
Då jag inte alls köper det som Henke hyllar är nog manuset lite smådarrigt om man ser till stort. Dialogen o skådespeleriet var bättre. Och jag menar när Armas dyker upp som Paloma – med tre veckors utbildning! Då är filmen i hamn för mig.
Vissa plågar sig igenom Dune andra Bond olika faller smakens lotter