Ännu en bröllopsfilm på bloggen. Denna gång är det Piotr som ska gifta sig med Zaneta. Då han bott i London har han inte träffat brudens familj mer än över Skype så det är lite stelt till en början. Hur som helst är det ett stort bröllop och man knusslar inte med mat och vodka. Allteftersom festen fortskrider börjar Piotr må allt sämre. Han känner sig yr, ser syner och blöder näsblod. Svärfadern börjar ångra den påkostade festen och är mer orolig vad gästerna ska säga om brudgummens beteende än dennes hälsa. Piotr svamlar om ett skelett han sett kvällen innan och om en främmande kvinna. Kan han möjligen ha blivit besatt av en dybbuk?
Först hade jag tänkt ta med filmen i förra veckans skräckfilmstema men Demon är ingen skräckfilm. Lite smårysligt är det vid något tillfälle men filmen är mer att likna vid ett drama med en del komiska inslag. För en gångs skull begrep jag vilken underliggande historia regissören ville berätta. Demon är ett anklagande finger mot Polens val att försöka sopa undan den egna befolkningens behandling av judarna under 2:a världskriget. Detta har gått så långt att man i landet har börjat skriva om sin historia och det är numera brottsligt att påstå att en del polacker hjälpte till i förintelsen. Piotr representerar här judarna och svärfadern naturligtvis den polska staten.
Ovanstående tolkning kan kanske låta långsökt men i filmen ges ett flertal ledtrådar om vad det rör sig om så om man bara känner till lite om andra världskriget och nutida nyhetsrapportering från Polen torde det inte råda några tveksamheter. Det var också trevligt med en film som har ett underliggande budskap som inte pressas ned i halsen på en (Candyman 2021) eller är helt obegripligt om inte regissören berättar för den oförstående publiken vad denne menar (A Serbian film). I Demon är det alldeles lagom klurigt för en person som mig och det gör att filmen växer lite.
Om man vill kan man naturligtvis strunta i detta och se Demon som en tragikomisk film om ett väldigt misslyckat bröllop pga en sorgsen ande, Det funkar också.
Regi: Marcin Wrona
Betyg: 7/10
FILMITCH 
Mycket intressant text och en film jag vill se. Segrarmakterna har skrivit ny falsk historia ända sedan de vann (innan dess skrev Nazityskland en hel del falsk historia också) och detta fortsätter än idag. Det blir alltmer absurt sedan EU beslutat att den sanktionerade historieskrivningen inte får ifrågasättas och att den nu fastlagda historieskrivningen ska gälla för all framtid, Amen. Att det i Polen nu är förbjudet att påstå att polacker och judar jobbat som kollaboratörer med Naziregimen är en skymf mot sanningen. Det följer liknande lagar som KGB-diktator Putin stiftat i Ryssland med hjälp av sina rabbiner till ”rådgivare”. Din analys är mycket intressant. Låter som en angelägen film.
Jo historia bör man vara mycket källkritisk till oväntat ofta finns det en hel del andra infallsvinklar man kan ta.
Filmen som sådan var trots sitt ämne ganska så lättsmält och underhållande
Aha, låter som en lite lättsammare version av den svartvita Ida. Låter som en ganska innovativ tagning på ett nationellt trauma
Jo och det fina i kråksången är att man kan se den som en vanlig drama komedi om man är på det humöret