Ett dödsfall sker på den brittiska ubåten Vigil och då det är på nationellt vatten kopplas polisen in. Polisen Amy Silva skeppas till båten där hon mest ses som ett störande moment. Läget blir dock ett annat när Amy konstaterar att dödsfallet inte är en olycka utan ett mord. Ju mer hon undersöker fallet desto snårigare blir det och listan på misstänkta växer. Samtidigt på land undersöker Amys kollega och f.d flickvän Kirsten fallet och ju mer hon rotar i det desto uppenbarare blir det att flottan har något att dölja.
Ubåtsfilmer är oftast bra, den klaustrofobiska känslan att vara instängd i en farkost under vattnet skänker en lite extra nerv till vad som nu kan tänkas utspelas på en u-båt. Vigil lyckas fint med detta och till på köpet får man lite extra info om hur vardagen funkar på en u-båt (åtminstone i brittiska flottan) t.ex får man inte röra vid varandra av den anledning att man vill förhindra eventuella konflikter och missförstånd mellan besättningsmedlemmar. Den strikta militära hierarkin är intressant att observera med order och rutiner som inte får ifrågasättas.
Storyn flyter på bra både på land och under vatten. Hela tiden kommer det nya vändningar och uppslag och ett tag hade jag inte en aning om vad det rörde sig om men det blir aldrig onödigt krångligt och f.d paret Amy/Kirsten är bra utredare som tålmodigt på var sitt håll pusslar ihop mysteriet. Upplösningen och anledningen till alla händelser var lite oväntad men klart godtagbar.
Då det är en brittisk serie håller som vanligt alla skådisar hög klass. Har man kollat in GoT dyker det upp en hel del kända ansikten. Mest känt är nog Rose Leslie som där spelade den något påfrestande Ygritte som bräkte på bred skotska. Här kommer dialekten mer till sin rätta då Vigil utspelar sig b.la i Glasgow och inte i ett hitta-på-land.
Om man har tur ligger serien kvar på SVT-play. Klart värd en titt.
Betyg: 7/10
FILMITCH 
”t.ex får man inte röra vid varandra av den anledning att man vill förhindra eventuella konflikter och missförstånd mellan besättningsmedlemmar”. De har extrema problem med detta sedan kvinnor ingår i besättningar. Historierna är många om hur det uppstått myteri, misshandel och avbrutna övningsuppdrag på grund av sexuell aktivitet, svartsjuka, mm. Flera kvinnor (som är i minoritet) har legat med flera olika män ombord, spelat ut manliga besättningsmedlemmar mot varandra vilket lett till våld och skadegörelse. Brittiska flottan har inte lyckats dölja alla dessa problem men moralen i flottan är lägre än förmodligen någonsin i dess historia.
Jag började se den här serien på SVT men slutade efter ett och ett halvt avsnitt ungefär så jag kan nog inte kommentera den på ett rättvisande sätt men min egen känsla var att nu skulle man lyfta fram en kvinna igen som särskilt duktig och överlägsen varje man fast hon samtidigt som hon måste hantera den kriminella verkligheten måste brottas med gamla trauman, typ Indiana Jones ormfobi, och så de vanliga konflikterna kring hierarkier som ältas rätt mycket i sånt som Homeland och annat. I Shinypodden talas mycket om modalitet, även om jag uppfattar att de ofta menar tonläge. I de första avsnitten av den här serien fanns ingen riktig modalitet, bara ett och samma tonläge, det moderna, dystra, monotona grå tonläge som verkar ha importerats från Nordic Noir.
Men jag ska som sagt inte låtsas att jag har grepp om serien.
Hå hå tack för info – intressant läsning om problemen – spännande.
Visst är Vigil gråaktigt och visst fanns det en o annan klyscha men jag är svag för U-båts filmer och gillade skådisarna
Då säger jag bara Das Boot, den långa original-tv-serien. Men den har du kanske då som utställningsföremål i ett vitrinskåp?
Otroligt nog har jag inte sett denna än men den står som så mycket annat i hyllan