Lärarinnan Julia mår inte så himla bra. Hon kämpar med alkoholism och traumatiska barndomsminnen. Därför är det lite märkligt att hon flyttar från soliga Kalifornien tillbaka till sitt barndomshem ?! i regniga Oregon. Staden hon flyttar till är inte hippa Portland utan en miserabel håla vid namn Cispus Falls. Det är en hel del social misär och Julia värnar lite extra för en kille i hennes klass som verkar ha det extra svårt. Han lever med sin pappa och lillebror och ju mer Julia lär känna sin elev börjar hon inse att något verkligen inte står rätt till i hemmet.
Problemet med Antlers är att första halvan är riktigt bra. Innan man vet hur det hela ligger till är det en ruggig film om social misär, barns utsatthet som sprider en allmän ”må dåligt känsla”. Skådisarna är bra och det var härligt att få se den gamle godingen Graham Greene dyka upp som den vise urinnevånaren som vet vad som är i görningen. Det känns som den gubben har varit med mig under större delen av mitt filmtittande liv.
Tyvärr går filmen från obehagligt drama till ganska så ointressant skräck trots att jag är mäkta förtjust i myten om Wendigo. Man har även kryddat anrättningen med bedrövlig CGI som tangerar valfri Aslylum/SCI-FI channel produktion. Det är synd för i grund och botten är det en bra story man sitter på men man schabblar bort den på något vis.
Den hitintills bästa Wendigo storyn jag sett är avsnittet Skin and Bones i den numera avsomnade skräckserien Fear Itself. Den storyn är till skillnad mot dagens rulle väl värd att kolla in.
Regi:Scott Cooper
Betyg: 4/10
FILMITCH 
Helt enig med dig här — white trash-misären var både hemskare och mer intressant än skräckmomenten. Och CGI:n var verkligen horribelt usel!
Undrar vad som hände där – tog pengarna slut? En skräckis vi är helt överens om 🙂
Men iofs, om jag måste välja tar jag nästan hellre horribel CGI med ett ok manus än tvärtom. Här fick man det första ett litet tag iaf 🙂
Håller absolut med