Pandemin satte stopp för musikalen Diana men producenterna fick vad de tyckte en lysande ide. De spelade in showen och sålde den till Netflix, tanken var nog att detta skulle ge musikalen extra skjuts när restriktionerna släppte. När man summerar 2020 talet kommer nog detta räknas till ett av de mest korkade affärsbeslut under decenniet. Om du bara har skit att sälja visa då inte upp i förväg. Trots att en hel del sett musikalen på stream och än fler hört talas om den lyckades man ha ett trettiotal halvfulla visningar (en bedrift i sig självt) innan Diana hamnade på musikalernas sophögen. Jag kunde naturligtvis inte hålla fingrarna borta från detta magplask och även om jag är förhärdad när det rör usla filmer var det en pärs att ta sig igenom eländet.
Musikalen handlar kort och gott om Dianas liv från det att hon förlovar sig med Charles fram till hennes död så två timmar ska täcka en hel del händelser. Storyn jobbar i motvind från start för jag var evinnerligt trött på Diana INNAN hon dog. Redan in i första numret märker jag att det känns lite knepigt. Valet av story känns galet det skär sig på något vis att se Charles och Diana gå runt och sjunga på en scen. Även om jag inte på något vis är en vän av kungahusen känns det lite…… ska vi säga respektlöst?
Värre blir det då texterna visar sig vara bland det värsta jag upplevt. Nödrim, hö-höiga sexanspelningar allt förstärkt av en koreografi som verkligen inte vinner några priser. Detta är nog det närmaste man kan komma om Max Bialystock funnits i verkligheten. Textrader som t.ex ”better than a Guinness better than a wank” får mig att pausa och spela tillbaka filmen för att se om jag hört rätt. När andra akten startar med att James Hewitt i bar överkropp rider på en mekanisk tjur funderar jag allvarligt på att skippa eländet men jag härdar ut.
Egentligen har jag inget emot dåliga filmer de får bara inte bli tråkiga eller irriterande denna musikal lyckas med båda sakerna. I slutändan har jag samma undran som jag hade om filmen Cats varför drog ingen i nödbromsen?
Sofias film är bättre trots att huvudrollsinnehavaren där har samma maner som Åsa Nisse.
Regi: Christopher Ashley
Betyg: 1/10
FILMITCH 
Den här filmen vann Razzie-filmpriset för sämsta film i fem kategorier och nominerades till sämsta i fyra kategorier till.
Och det var anledningen till att jag uppmärksammade filmen 😉
Så då har vi två musikal-haverier att räkna till sophögen 😀 Nä, det här lät verkligen inget vidare. Men det kanske snarare handlade om respektlöshet mot personlig integritet än det brittiska kungahuset? Kan ju inte vara särskilt kul att få sina äktenskapliga misslyckanden att harvas om och om och om igen
Det har du helt rätt i. Kan köpa att man mal på om detta i dramafilmer/böcker osv men inte i en plump klämkäck musikal. Det blir lite av ett hån mot alla inblandade. Det är egentligen bara en tragisk historia utan några vinnare, skurkar eller hjältar. Men som jag skrev jag är makalöst trött på den