Ex Machina (2015 Storbr)

wBUWcOK

Ex Machina är Alex Garlands debutfilm som regissör men då han skrivit manus till filmer som Sunshine, Never let me go och 28 days later hade jag vissa förväntningar.

Det börjar med att  Caleb vinner någon slags tävling på sitt jobb där priset är att få tillbringa en vecka  tillsammans med sin chef i dennes lyxbostad. Personligen tycker jag att både tävlingen och speciellt priset är i märkligaste laget men alla filmer måste väl börja på något vis. Caleb åker glatt iväg men hans chef, Nathan, har andra planer för vistelsen. Det finns en möjlighet att Nathan har skapat en robot som besitter artificiell intelligens. För att utröna detta vill Nathan att Caleb ska föra samtal med Ava som är namnet på roboten. Tanken är att dessa samtal ska visa om Ava har ett medvetande eller inte. Caleb är till en början mycket entusiastisk inför sin uppgift men efter ett par samtal med Ava börjar han fundera över både vad och vem som egentligen testas.

Till att börja med måste jag berömma Alicia Vikander som spelar roboten Ava. Jag har inte sett en bättre robot sedan Arnie dök upp som Terminatorn 1984. Då Ex Machina är ett kammarspel gäller det att skådisarna kan ro projektet ihamn och visst gör de det. Vikander har jag redan nämnt. Oscar Isaac som spelar chefen Nathan är mycket bra i sin roll som blir allt mer creepy under veckan som går. Tilläggas bör att han även har en dansscen som man inte glömmer i första taget.

När jag såg filmen tyckte jag att den var snygg och behandlade ett intressant ämne men filmen var lite väl långsam och därmed trist. Jag har lärt mig att det är bra om jag väntar ett par dagar innan jag formulerar mina tankar om en film för att ge den en chans att ”sätta sig”  I det här fallet blev resultatet positivt. Filmen växer med tiden och jag kan inte släppa greppet om den. Slutet är lite överraskande, det vill säga för mig som är något trögtänkt, frun som också kollade på filmen hävdade att ”det kunde man väl räkna ut efter en kvart”. Just detta slut gör att många scener måste ses i ett annat ljus när man sitter med facit i hand och filmen ska definitivt ses om.

Regi: Alex Garland

Betyg: 7/10

Death spa (1989 USA)

il_fullxfull.382671134_8o66På det populära gymmet The Starbody sker det märkliga ting: Ångbastun pyser ut klorin, vattnet i duscharna blir plötsligt kokhett och folk dör i träningsredskapen. Kan det bero på centraldatorn som sköter det toppmoderna gymmet? Kan det röra sig om sabotage mot gymmet eller kan det månne vara ägarens före detta fru som tog självmord och nu hemsöker anläggningen?

Många frågor som alla får svar i den här härligt sunkiga 80-tals rysaren. Desto fler frågor dyker dock upp under titten. Death spa uppfyller med råge alla krav man kan ha på en film av detta slag. Halvkassa skådisar, märkliga händelseförlopp, konstiga kläder och frisyrer. Det toppmoderna gymmet är en historia för sig. Det verkar som att inköpet av datorn slukade hela budgeten då gymmet endast är utrustat med några få träningsredskap. Däremot verkar man ha gott om duschar samt en bastu som anläggningens kvinnliga medlemmar använder flitigt då de får en chans att visa tittarna sin bröst.

Filmen håller ett högt tempo, folk dör som flugor på de mest märkliga vis (bla attackeras en man av frysta fiskar som verkar föreställa gäddor, lite osäker på fisksorten då jag inte är någon expert i ämnet) utan att någon verkar reagera nämnvärt. Naturligtvis dyker det upp några poliser men de är helt inkompetenta som sig bör i sådana här filmer. Det sista halvtimmen när räkenskapens timme infaller för gästerna, som fortfarande strömmar till till gymmet trots dödsfall och oförklarliga olyckor, når filmen nya höjder. Under en fest på gymmet (bara lilla denna detalj ger upphov till en del funderingar, dels rimmar fest och gym illa och vem vill offra en utekväll på att dansa i ett gym? men som sagt det är en sådan där film) så massakreras folk till höger och vänster av frysta fiskar (gäddor?), drinkblandare, bastubrädor (hur det gick till vet jag inte) etc men trots alla dödsfall pågår festen utan att någon reflekterar nämnvärt över dödsfallen – åtminstone till en början. Death spa är inte någon bra film men nog så underhållande och väl värd en titt om man nu är på rätt humör.

Regi: Michael Fischa

betyg: 4/10

Veckans låt

Välförtjänt vinst i Wien. Jag tänker dock inte ta Heroes som veckans låt då den redan har och kommer spelas till förbannelse. Veckans val blir istället den låt jag tyckte var bäst i tävlingen och som kom på en förvånansvärt hög placering (de låtar jag brukar gilla i tävlingen hamnar vanligtvis långt ned när poängen delats ut).

Kniven är enda vittnet (1985 USA)

4723Rättegångsdramer är oftast underhållande historier. Det finns många klassiker inom genren t.ex 12 angry men eller Åklagarens vittne. I Kniven är enda vittnet står Jack Forrester anklagad för mord på sin fru Page. Han har motiv då frun satt på stålarna och ville skiljas. Åklagaren Krasny är en ful fisk som inte drar sig för manipulera med bevis och det här fallet skulle vara en fjäder i hatten för honom då han väldigt gärna vill vinna nästa val. Jack propsar på att advokaten Teddy Barnes ska hålla i hans försvar en märklig begäran då hon inte längre sysslar med brottmål. Då det är ett rättegångsdrama innehåller storyn hela tider vändningar och som tittare får man fundera både en och två gånger om Jack är skyldig eller ej. En extra komplikation till storyn är att Teddy inleder ett förhållande med den misstänkte.

Jodå filmen håller än, det var många år sen sist men jag kommer ihåg att filmen var lite av en hyrvideofavorit när det begav sig på det fluffiga 80-talet. Filmens styrka är inte dess manus som innehåller en hel del logiska kullerbyttor samt den otroligt korkade tvisten att advokaten blir kär i sin klient. Teddy är en erfaren advokat och borde veta bättre. Filmen är värd att ses pga alla skådisarna som är med. Kvartetten Close, Bridges, Coyote och Loggia som spelar Teddys utredare är ett nöje att se. De två sistnämnda är skådisar som borde fått mer uppmärksamhet under sina karriärer. Coyote är en sådan där ”slå på käften skådis”. Det är något med han sätt att agera och utseende som gör jag vill att han ska råka illa ut eller åtminstone krossas på ett eller annat vis. Det är alltid ett nöje att se denne irriterande man i aktion. Loggia underutnyttjas i filmen, hans uppgift verkar mest vara att rusa in genom dörrar och flåsa fram något budskap, lite mer kunde han gott ha fått sysslat med.

På det stora hela är Kniven är enda vittnet en relativt stabil rättegångshistoria dock med några skavanker. Gillar man genren är den värd en titt.

Regi: Richard Marquand

Betyg: 6/10

George R.R Martin m.fl: En värld av is och eld

9789137143941Tv-serien Game of thrones känner nog de flesta till vid det här laget. Att serien baserar sig på en bokserie som inte blivit färdigskrivna (än är bäst att tillägga) är nog också bekant. Jag är ingen stor fan av fantasy där man reser runt i påhittade länder har konstiga namn och ska lösa massa uppdrag. Martins böcker gillar jag dock. Varför jag fastnade för just Martins böcker vet jag inte, kanske därför att det rör sig mer om politiska intriger än att man ska utföra diverse uppdrag, kanske därför att det inte finns några karaktärer som är helt goda eller onda – alla har sina brister och fel (med ett par undantag). Oavsett vad man tycker om böckerna så är det ett myller av platser, personer och olika adelshus. I böckerna ges det inte alltid några djupare förklaringar och man får som läsare ana sig till ett och annat. Som en skänk från ovan kom då boken En värd av is och eld skriven av George R. R. Martin i samarbete med två svenskar, Linda Antonsson och  Elio García som på uppdrag av Martin sammanställer hans värld.

Boken består av fyra delar: Fornhistorien, Släkten Targaryens styre i Västerros, de olika rikena i Västerros historia samt andra områden i den kända världen. Då man valt att ge boken en skimmer av att den är skriven av mästarna i Citadellet i Gammelstad har boken ett mer direkt tilltal till läsaren samtidigt som den av och till blir lite tragglig och rörig.

Det är en strid ström av namn som möter läsaren. Individer och släkter staplas på varandra. Skeenden blandas på ett sätt jag ogillar t.ex berättas det om hur en av Aegons fruar dör under ett krig i Dornien men detaljerna kommer hundra sidor senare i kapitlet om Dornien. Av och till nämner bokens ”författare” händelser och personer men lämnar dessa därhän med orden att vi läsare känner till detta (det gör åtminstone inte jag). Platser nämns men bortsett från Västeros saknas det många kartor vilket är mycket irriterande. Nu blir platserna bara ord som inte ger någon relevans till varandra. Däremot har man fyllt boken med teckningar på fotomodellsnygga fantasytjejer,i sådan mängd att boken ibland känns som en illustrerad Playboy. Överlag ogillar jag denna fantasykonst med förföriska kvinnor och bredaxlade män. Då boken som sagt kryllar av namn och släkter kunde man istället för dessa förföriska bilder tryckt in lite fler regentlängder än bara Targaryens. En tidslinje hade också varit önskvärt.

Det är mycket jag är kritisk till men jag hade kanske väntat mig en annan bok. Till dess fördel är att jag nu begriper mer av individerna och släkternas agerande i böckerna om Västerros och platser och ting har fått en något djupare betydelse. Vill man ha bra kartor och fakta rekommenderas istället den här sajten som känns mer informativ än boken och den är gratis.

Fast & Furious 7 (2015 USA)

Mot bättre vetande traskade jag iväg och såg senaste produkten i Fast & Furious franchisen. Statham var med och ”alla” hade sagt att filmen var bra så jag tog en chansning. Jojjenito hade rått mig att lämna hjärnan i entrén men trots att jag hade en musslas IQ under titten är det ett och annat jag undrar över.

Jason-Statham-21-HD-Image

Öppningsscenen med Statham är su-ve-rän. Jag kommer i perfekt humör och känner att ”det här kan nog bli något”. Sedan går det raskt utför.

NM4

Efter Stathams öppning blir det dags för rövar i slowmotion. Redan här tappar jag koncentrationen och börjar fundera på följande:

Varför kopplar man ihop bilar och kvinnor? Är det så simpelt att det är ett försäljningstrick dvs har du en snygg bil får du snygga tjejer? Går vi män på det? Finns det statistik på sambandet? Tänder kvinnor på snygga bilar?

Varför vill man arbeta som bilmodell? Är det bra betalt? Ger det en själslig tillfredsställelse att åma och kråma sig bland massa motorer? Det verkar inte vara speciellt bekvämt.

Jag funderar även lite på filmens rövstatister. Hur gör man när man ser filmen med sina kompisar och ska visa när man är med i filmen? Pekar man på sin bakdel och säger ”Där är jag”. Märklig situation och känner man igen sin egen röv så pass bra att man kan peka ut den bland en hel hop?

iggy-azalea-hair

Mitt bland alla rövar dyker rapperskan Iggy Azaela upp, iofs inte så märkligt då hon är ganska förtjust i att twerka loss. Hon har två repliker och försvinner sedan ut ur handlingen. Nu undrar jag lite varför hon är med. Varför envisas man med att stoppa in s.k kändisar i filmer när de egentligen inte fyller någon funktion? Det kanske är som så att producenterna såg en chans till gratisreklam för filmen som alltmer börjar kännas mer som en produkt som ska säljas in med hjälp av bilar, bakar och kändisar och inte en film.

fast-furious-7

Filmen blir dock lite bättre när det körs bil men jag kan inte låta bli att undra över hur man styr en bil i fallskärm. Funderar lite lätt på att skicka den frågan till den här sajten. Jag undrar också lite över varför Statham och Vin Diesel måste frontalkrocka så fort de får syn på varandra? Mycket konstigt beteende.

fast-and-furious-7-cast

Filmen största problem är dock de talanglösa skådisarna. Speciellt nr tre och sju i raden räknat från vänster borde aldrig ha fått satt sin fot på en filminspelning.

För att vara riktigt säker på att de skådisar som har ett uns av talang (nummer ett, två och fyra i raden räknat från vänster)  inte sticker ut och gör sitt jobb har man tydligen anställt en floskelmakare så inget vettigt kommer ut ur deras trutar när de öppnas.

Bilåkningen, Statham och när The Rock spräcker sitt gips genom att spänna musklerna räddar ”filmen” från total kollaps.Själv stapplar jag ut från visningen och undrar vad det är för fel på mig då ”alla” tydligen gillar spektaklet.

Regi: James Wan

Betyg: 3/10

Mad Max: Fury road (Australien 2015)

Mad Max Fury Road - Tom Hardy - 2015 Movies (4)Förväntningar kan ställa till det. Mina förväntningar på Mad Max: Fury road låg i paritet med ”decenniets bästa film” så den hade ett och annat att leva upp till. Det tog ett tag innan det blev en fortsättning på Max Rockatansky öden och äventyr i den postapokalyptiska ödemarken. Något man kan tacka både Bin Ladin och Mel Gibsons impulser att göra skäl för smeknamnet ”Mad Mel” för. Länge var det tänkt att Gibson skulle reprisera sin paradroll men pga av ålder (och vansinnesutbrott) blev det istället Tom Hardy som fick axla manteln.

Berättelsen startar med att Max infångas och hamnar i ett samhälle som styrs av en figur vid namn Immortan Joe. Denne Joe har genom tillgång på rent vatten skapat en nära på religiös kult kring sin person. Folk är förbrukningsvaror och Max hamnar långt ned på samhällsstegen och blir blodgivare till Joes fanatiska soldater. När en av Joes främsta krigare, Imperator Furiosa, får nog och drar iväg med hans avelskvinnor tar Max chansen och hänger på. Resten av filmen är i stort sett en enda lång biljakt genom öknen.

Mad-max-2

Det kanske inte blev decenniets bästa film men gott och väl den bästa actionfilm jag sett på år och dag, skälen till detta är många. Regissören Miller har öst på med extra allt. Scenografin är helt galen, människorna är i det närmaste skogstokiga och det är i stort sett fullt ös från början till slut.  Skådisarna bra med Charlize Theron i topp som Furiosa (Något som tydligen har retat upp män i USA som manar till bojkott då de anser att filmen är feministisk propaganda. Jösses!) Hardy är Hardy och det kan ingen ta ifrån honom men Gibson hade trots allt lite mer edge i rollen som Max om man nu nödvändigtvis ska jämföra.

movie_mad_max_fury_road_tom_hardy

Filmens scenografi är både storslagen och detaljrik. Exempel på detaljer jag uppskattade är användandet av ord vars betydelse sedan länge gått förlorade till utrustningen på fordonen och hur Joes samhälle är uppbyggt. Många av detaljerna skymtar förbi och som tittare får man ha både hjärna och ögon med sig för att snappa upp allt. Vanligtvis är jag inte värst förtjust i filmer som utspelar sig i en öken men Miller vet hur han ska nyttja miljöerna på bästa vis och vi bjuds på hisnande vyer av en näst intill steril värld. Jag såg filmen i 3D vilket är att rekommendera, tänk Gravity.

Rictus-And-Nux-Mad-Max-Fury-Road-2015-Images

Actionscenerna är outstandning och regissören Miller har vad jag förstått varit mycket sparsam med CGI något som gör att filmen känns mer äkta.Det blir en helt annan tyngd i actionscenerna. Vid flera tillfällen och jag satt och ojade tyst för mig själv i fåtöljen då filmen i sina stunder var riktigt spännande. En anledning till spänningen är att det är en Australiensk film (iofs med amerikanska pengar) och vid det här laget har jag lärt mig att de regler man är van vid i filmer från Hollywood inte riktigt gäller i filmer från det landet. Ok att Max överlever begriper man men i övrigt kan det mesta hända.

madMax-MAIN

Hardy har skrivit på för tre filmer till och jag håller tummarna för att filmen går bra för det är precis så här action ska göras. Bra skådisar utan massa CGI och en total avsaknad av den där våta sentimentala filten som dränker all möjlighet till att skapa egna känslor och upplevelser av en film. Jag kanske får ångra betyget vid en omtitt men det som fällde avgörandet mellan en nia och högsta betyget var att jag kände direkt vid eftertexterna att jag ville se om filmen på stört, en vanligtvis helt främmande känsla för mig.

Regi: George Miller

Betyg: 10/10

Daredevil (2015 USA)

Daredevil-Netflix-Motion-PosterDaredevil är den första av fyra tv-serier på Netflix som baseras på olika Marvelkaraktärer som har det gemensamt att de s.a.s agerar mer på gatunivå. Daredevil har tidigare dykt upp som en riktigt usel men påkostad biofilm med Ben Affleck som den blinde brottsbekämparen. Den här gången hade man tack och lov tänkt till lite. I ett tidigare inlägg här på bloggen önskade jag mig en reboot på Daredevil med orden ”gör om och gör rätt” och det är precis vad man gjort, åtminstone till viss mån.

Advokaten Matt Murdoch råkade som barn ut för en olycka som gjorde honom blind. När han förlorade synen stärktes hans andra sinnen så till den grad att han kan höra, känna lukta och smaka avsevärt bättre än gemene man. Serien startar när Matt tillsammans med sin kamrat Foggy Nelson öppnar sin advokatbyrå Murdoch & Nelson. Redan i sitt första fall fall hamnar paret i hetluften då de tar sig an den oskyldigt mordmisstänkta Karen Page. Hennes fall leder i sin tur till Wilson Fisk en skum figur som slagit sig samman med andra kriminella element för att ta över New York. Murdoch beslutar sig för att till varje pris stoppa Fisk dels med hjälp av lagen men även som maskerad brottsbekämpare.

daredevil

Den här tvserien skiljer sig ganska mycket mot vad man är van att se från Marvel, om man ska jämföra ligger den närmare Nolans version av Batman än t.ex X-men eller Captain America. Det verkar som att man inspirerats mycket av Frank Millers The man without fear. Det är mörkt, skitigt och relativt jordnära. Det finns en hel del s.k easter eggs för oss serienördar och tv-serien är i sina stunder spännande och lyckas faktiskt  få en luttrad tittare som mig att dra efter andan åtminstone ett par gånger.

daredevil-netflix-marvel-stills-07

Skådisarna är av varierande kvalitet: Vondie Curtis-Hall som reportern Ben Urich, Toby Leonard Moore som Fisks närmaste man Wesley, Deborah Ann Woll som Karen Page och Bob Gunton i rollen som den slemme maffiabankiren Owlsley är alla bra. Matt Murdoch spelas av Charlie Cox som är en aning okarismatisk men å andra sidan är karaktären ganska torr och man har lyckats peta in Daredevils religiösa kval fint i serien (han är troende katolik). Vincent D’Onofrio som Wilson Fisk vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om, man har gjort honom i mitt tycke lite för obalanserad och känslosam i tv-serien men i sina stunder är D’Onofrio ruggigt bra. Svårast hade jag för Elden Henson som spelar Matts kompanjon Foggy Nelson. Jag irriterar mig på både skådisen och karaktären när han är i rutan vilket är allt för ofta.

DD_WilsonFisk_16001

Serien tappar under den andra halvan. Det blir lite för mycket prat och personliga konflikter för min smak och trots explosioner och slagsmål känner jag mig lite uttråkad. De tre sista avsnitten gör man två stora misstag dels tar man kål på ett antal karaktärer som gott kunde få vara med längre i serien och slutet är lite väl paketerat för min smak. Det kommer en fortsättning och man blir då så smått tvungen att starta om med en ny story istället för att bygga vidare på det man redan har etablerat vilket känns synd. Om det öppnar upp för The Hand och Elektra vilket det hintas om är det iofs positivt och man kan väl inte skippa favoritskurken Bullseye?

Slutomdömet blir en klart sevärd serie men med en del skavanker.

Betyg: 7/10

 

Veckans låt

Jag kör igång så smått nu efter min självvalda semester. Förhoppningsvis har det stillat sig på jobbet och jag kan glida in i mål den 12/6. Veckans låt gick i graven för en tid sedan men jag tar och livar upp detta inslag åtminstone under den ljusa årstiden. Vi får se vad jag kan bjuda på i film, musik och bokväg men det blir som vanligt gammalt och nytt. Jag har trots allt hunnit med att se en och annan film under de här veckorna men startar upp med en tv-serie jag nyligen sett. Den kommer imorgon. Dagen till ära blir det knarkkollektivet Happy Mondays med en skön låt.

 

Årets filmer: 1997

1997

Det visade sig att jag tydligen sett mycket film detta år. När jag kollade igenom listan över året på IMBD kände jag igen var och varannan film. En hel del bra filmer och många filmer som är vad jag kallar: Helt ok.

maxresdefault

10. Nothing to lose: Det är sällan jag skrattar när jag ser på film men när jag såg den här filmen skrattade jag otroligt nog en gång. Oväntat rolig historia.

ipir845

9. Breakdown J.T Walsh en mästare på att spela osympatiska personer här är han extra otrevlig. Spännande film.

ron-perlman-as-johner-in-alien-resurrection

8.Alien:Resurrection Om man bortser från det sunkiga slutet hör denna film till de bättre bland Alien filmerna.

oiy8g3

7. Starship troopers Trots att åsynen av Denise Richards ger mig kalla kårar har Starship troopers en mycket hög omtittningspotential. Det har säkerligen blivit en fem sex tittar under årens gång.

299_4_screenshot

6. Event horizon Enda filmen som inte är från USA på listan. Ruggig rymdrysare.

vlcsnap-2014-03-16-23h03m08s187

5. L.A confidential Tung kriminalare baserad på Ellroys bok med samma namn. Många bra skådisar och ett välarbetat manus.

PT-Anderson-Boogie-Nights-1997-1

4. Boogie nights Porrbranschen i LA på 70-talet. Mer gripande och ömkansvärt än snaskigt. Fullproppad med bra skådisar tom Burt Reynolds får glänsa en sista(?) gång.

4

3. Men in black Fantastiskt trevlig film det här. Känner man sig lite nere är det bara att sätta på M.I.B. Fantasifull och full av berättarglädje.

j-reynolds

2.Gummo Fantastiskt otrevlig film det här. Känner man sig lite nere är det bara att sätta på Gummo och inse att ens liv inte är så pjåkigt i alla fall.

titanic-1997-ending-jack-and-rose-reunited-leonardo-dicaprio-kate-winslett-best-picture-review-my-heart-will-go-on

1. Titanic Pekoral och klichéfylld kärlekshistoria men trots att jag får sitta med skämkudden i beredskap katapulterar jag inför den här storslagna kärlekssagan. Fantastisk slutscen där det dammar rejält i rummet.

Bubblare: Austin Powers man of mystery, Donnie Brasco, Face-off,Scream 2, Cop land, The Ice storm. Shooting fish.

Av tio filmer hör fyra till sf-genren, något som förvånade mig lite när listan var klar. Jag gillar sf men det är inte en favoritgenre, eller så kanske det är just det utan att jag vet om det? Hur som helst ett filmår med många bra filmer men kanske inte så många filmer som är minnesvärda. Jämntjockt skulle man kunna säga.

Andra listmakare:

Rörliga bilder och tryckta ord

We could watch movies

FLMR

Jojjenito

Movies noire

Fripp

Fiffi

Filmspanarna: Det går åt helvete

grace

Jag har iofs ”bloggsemester” men när filmspanarna kallar ställer man upp. Temat för dagen är ”Det går åt helvete”. En fras som kan tolkas på olika vis. Mina tankar vandrade direkt till filmer där det verkligen går åt helvete för folk. Filmer som inte lämnar något som helst hopp om att det finns en bättre morgondag. Filmer där man bara sitter och stirrar på den tomma rutan en bra stund efter att eftertexterna slutat rulla. Irreversible, Requiem for a dream eller eller varför inte Larry Clarks andra och i mitt tycke bästa film Bully var filmer som flöt upp till ytan. Valet föll på Bully men ganska snabbt undrade jag om jag verkligen ville se en film med mord, våldtäkt, droger och trasiga människor. Det är ljust ute på kvällarna och livet känns helt ok. Varför då mörka till det? Jag bytte film och dagens val för temat ”Det går åt helvete” blev istället John Huges bästa film Fira med Ferris.

fb2

Kastar direkt in en spoilervarning här för er som inte sett detta mästerverk från 80-talet. Filmens handling är ganska enkel: Ferris som går sista året på highschool inser att det är nu eller aldrig som han har en chans att få en alldeles egen dag. En dag där han tar ledigt från skolan och alla förpliktelser och bara gör det han vill. Kort och gott han tänker skolka. Tillsammans med sin flickvän Sloane och sin bästa vän Cameron drar de till Chicago i Camerons pappas Ferrari. De har en drömdag och allt är perfekt. Men…….

original (1)

Ferris Bueller är nämligen i vissas ögon en ganska motbjudande individ då han är en människa som glider genom livet på en räkmacka. Ferris två största antagonister är hans syster Jeanie och skolans rektor Ed Rooney. Rooney anar, nej vet, att Ferris skolkar och gör allt i sin makt för sätta dit honom. Hans hopp är att få Ferris krossad, förnedrad och i bästa fall få en möjlighet att förstöra hans framtid. Om  Roooney vetat hur det skulle gå hade han stannat kvar på rektorsexpeditionen och dragit en lättnadens suck när Ferris tagit studenten. Nu blir det som så att Rooney är den som förnedras och tillintetgörs. Rektorn gör vad jag kallar en Rastapopulos (skurken i Tintinalbumet Plan 714 från Sidney). I början av historierna är de båda välklädda och självsäkra män som är övertygade över sin egen förträfflighet i slutet av historien har dessa alfahannar förvandlats till trashankar krossade både psykiskt och fysiskt. Det märkliga är att deras antagonist (Tintin och Ferris) inte har något med deras förnedring att göra den har de ordnat på egen hand genom otur och ogenomtänkta beslut.

40534

I filmens final får Rooney uppleva en mikrosekund av triumf innan allt tas ifrån honom och han fall blir desto större. Det är en tillintetgjord man som som kliver upp på skolbussen under filmens eftertexter. Kameran dröjer sig kvar en lång stund vid Rooneys ansikte och man inser att man tittar på en människa som allt har gått åt helvete för.

Principal_Edward_R._Rooney

Övriga filmspanares tankar om temat.

filmspanarna-bred

 Absurd cinema

Har du inte sett den?

The Nerd bird

FLMR

Jojjenito

Fripp

Rörliga bilder och tryckta ord

Fiffi

Filmspanarna: Cat Ballou (1965 USA)

MPW-14381Månadens tema bland filmspanarna är den lite bortglömda genren western. Det är lite synd att denna genre hamnat lite i bakgrunden då den oftast har en ganska hög lägsta nivå. Vad detta beror på (lägsta nivån och lite bortglömd) kan man säkert orda om men det får bli en annan gång.

Jane Fonda spelar huvudpersonen Cat som återvänder till föräldrahemmet efter sin utbildning till lärarinna. Hemkomsten blir lite av en chock då hon märker att ranchen/bondgården förfallit under hennes frånvaro. Hennes far går på knäna då hans verksamhet saboteras då någon som vill driva honom från hus och hem för att komma över hans vattenrättigheter som behövs till stadens växande industri. Vem denne någon kan vara är höjt i dunkel men att personen i fråga har köpt stadens sheriff står snart klart för Cat. När den okände revolvermannen Tim Strawn gör entré och hotar familjen Ballou ser Cat sig nödgad att svara med samma mynt. Hon hyr den kände revolvermannen Kid Sheleen. Hon har läst om hans äventyr men blir varse om att verklighet och fiktion inte alltid går hand i hand.

Det här är vad jag kallar för en riktig hejsan svejsan film (det var ett tag sedan sist). Den är gjord med ett mycket gott humör och trots att en och annan i ensemblen stryker med under resans gång verkar de flesta ha det ganska trevligt. Det finns många roliga scener och skådisarna håller hög klass. Jane Fonda är oerhört charmig som Cat och Michael Callan är underhållande som den småklurige Clay Boone men det är Lee Marvin och hans häst som stjäl hela showen. Marvin har två roller i filmen dels Tim Strawn men det är när han gestaltar den gravt alkoholiserade revolvermannen Kid Sheleen som han verkligen glänser. Iofs är det en tragisk roll han fått sig tilldelad då Marvin stundtals hade svåra problem med spriten under sitt liv. Beklagligt nog är det kanske därför han är så övertygande som Kid Sheleen. En extra bonus i filmen är att Nat King Cole och Stubby Kaye medverkar och står för filmens musik med hjälp av små melodier tar de och länkar samman scener och för handlingen framåt.

Cat Ballou är ingen stor film, den har sina skavanker men de överskuggats av att det är en trevlig och mysig film som dock har en del allvarsamma undertoner. Under historiens gång påminns huvudpersonerna om att de hör till det förgångna då det gamla vilda västern allt mer trängs undan av den moderna tiden.

Regi:  Elliot Silverstein

Betyg: 7/10

Jag kommer nu att ta en paus i bloggandet för att ta lite vårsemester från den virtuella världen men kommer tillbaka så småningom då med bla dödliga spaanläggningar, porrstjärnor, tragiska levnadsöden, Bingo Rimér,  lönnmördare och annat smått och gott.

filmspanarna-bred

Andra filmspanare har också skrivit om Western ta och kolla in:

Absurd cinema

The Nerd bird

Filmmedia

FLMR

Jojjenito

Movies noir

Rörliga bilder och tryckta ord

Fiffis filmtajm

Fripp

Årets bästa filmer: 2004

 

2004

2004 ett otroligt jämnt filmår då jag känner mig osäker på alla filmers placering (inkluderat bubblarna) förutom nummer ett på listan.

grudge_banner

10 The Grudge: Likt The Ring är den amerikanska nyinspelningen överlägsen det japanska originalet. Efter att ha sett den här filmen är det för mig otänkbart att gå upp på vinden om jag är ensam hemma.

Kill Bill Vol 2

9 Kill Bill 2: Knepigt val det här, ska man baka ihop filmerna till en eller dela upp dem? Hur som helst så gillade jag tvåan bäst.

saweer

8 Saw: När den kom visste man inte att det skulle komma en ändlös ström av uppföljare som vattnade ur konceptet eller vad man nu ska kalla det. Om man inte låter dessa trista filmer solka ned den första filmen är det en blodig, klurig och oerhört spännande thriller.

hellboy

7. Hellboy: Till skillnad mot de flesta gillar jag uppföljaren The Golden army men den här är strået vassare då den innehåller: Nazister, Rasputin, slemmiga monster och tentakler i mängder. Härligt äventyr kort och gott.

still-of-nick-frost-and-simon-pegg-in-shaun-of-the-dead-(2004)-large-picture

6. Shaun of the dead: Korkade britter i kamp mot zombies. Överraskande rolig film som tog mig lite på sängen när den kom.

collateral-cut

5. Collateral: Vanligtvis är jag inte så speciellt förtjust i regissören Michael Mann. Snygga men lite halvtrista filmer. I den här filmen klickar det dock perfekt mellan mig och regissören.

the-polar-express-(2004)-large-picture

4. Polarexpressen: Var inte speciellt förtjust i filmen när jag såg den första gången. Men den har växt rejält sedan första titten och hör nu till ett av mina julmåsten trots att alla inblandade ser ut som de är inavlade.

before-sunset-movie-poster-slice-01

3. Before sunset: Del två i trilogin om Celine och Jesse. Rappare dialog, mindre vemod och ett slut som jag älskade.

The-Butterfly-Effect

2. The Butterfly effekt: Tidsresethriller som jag sett många gånger. En ganska så obehaglig historia där man inte riktigt vet hur det ska gå. Det finns vad jag vet tre (!) olika slut. Vilket har stor betydelse på hur högt filmen hamnar.

dawn-of-the-dead-(2004)-large-picture

1. Dawn of the dead: Det finns en och annan kritiker och filmvetare som börjar hulka och vrida sina händer i vanmakt så fört de talas om en remake. Troligen har de inte sett Snyders överlägsna version av folk som belägras av zombies. Mästerlig film.

Bubblare: En långvarig förlovning, Shutter,  Kärlek och fördom, Creep, Million dollar baby, Undergången, Eurotrip, Kung Fu Hustle och Ladykillers.

Skulle jag se om alla filmerna på listan samt bubblarna är chansen mycket stor att tio i topp för 2004 skulle se helt annorlunda ut. Mycket beror på humöret och vad jag kommer i håg för tillfället om filmerna. Det enda film är hitintills är helt ohotad är den på första platsen.

Kvar att se: The Phantom of the Opera, The Notebook, Hotel Rwanda, Blade 3, Mean creek, The Woodsman.

Ta och spana in vad andra bloggare har grävt fram för 2004.

 Movies Noir

Fiffi

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

We could watch movies

Spel och film

The Nerd bird

Fripp

Filmmedia

FLMR

It follows (2014 USA)

It-Follows-Movie-PosterAlla goda ting är tre men just denna afton visade de sig vara fyra. Jag hade med mig ett trevligt sällskap bestående av min bror och dotter. Väl inne på biografen visade det sig att min favoritbiografvaktmästare Jan arbetade och han hälsade hjärtligt på mig då det var ett tag sedan vi sågs. När jag köpte mitt biokaffe och drog mitt biokort slentrianmässigt blev jag upplyst om att jag hade tre biobiljetter i bonus och slutligen var filmen vi såg en positiv överraskning. Med så mycket trevligheter på en bräde lär väl ödet balansera detta med att jag får ebola samtidigt som jag får gå från hus och hem av outgrundliga anledningar.

Men nu var det den något upphaussade skräckfilmen It follows det skulle handla om. Historien utspelar sig i den neddekade staden Detroit som visade sig passa ypperligt för en historia av detta slag. Vid en dejt har Jay sex med sin pojkvän för första gången. Genom denna handling drabbas hon av en förbannelse. Den går ut på att man blir förföljd av en varelse som tar olika skepnader. Denna varelse förföljer den drabbade, visserligen i promenadtakt men enträget, och man vill verkligen inte att den ska hinna ifatt en. Enda sättet att bli av med förbannelsen är att föra den vidare genom att ligga med någon och det var precis det Jays pojkvän gjorde. Den enklaste lösningen för Jay torde vara att hon hoppade in i porrbranschen men det är nog lättare sagt än gjort så istället får hon och hennes vänner försöka hitta en lösning på förbannelsen.

Filmen sätter sig direkt redan i första scenen då man får se en tjej som springer skrikandes i ett villaområde iförd nattlinne och (mycket viktig detalj) högklackade röda skor. Med en sådan start på en skräckis vet jag jag med stor sannolikhet kommer gilla filmen och det är mycket jag gillar med It follws: Miljöerna har jag redan nämnt. Det jag kan tillägga är att filmen ger en retrokänsla. Det enda som skvallrar om att det är nutid är någon sorts IPAD eller liknande en av ungdomarna har annars är det tjockteve apparater och en sunkig 70-tals miljö för hela slanten. Skådisarna är för mig okända men de håller genomgående en hög nivå. Likt miljön är de lite luggslitna och är inte sådär highschool perfekta som man vanligtvis är van vid. Slutligen är musiken helt fantastiskt. Bräkande tunga syntar som för tankarna till Carpenters Halloween. Själva storyn är inte så värst avancerad men regissören och tillika manusförfattaren David Robert Mitchell lyckas med mycket små medel (filmen kostade 2 milj $) krama ut det mesta av sin story och jag är osäker om den blivit bättre med mer pengar då det troligen inneburit glassigare miljöer och tröttsamma CGI-effekter. Nu fick vi istället en sparsmakad men i sina stunder hårresande (bokstavligen) rysare.

Största rysaren för mig var när huvudpersonen krockade med en lånad bil. Där undslapp det mig ett ”oj oj oj hur ska det gå” i biomörkret då jag började tänka på man skulle lösa försäkringsfrågan och andra besvärligheter. Som sagt jag börjar bli gammal.

Även Jojjenito, Fiffi, Movies Noir och Sofia har sett filmen. Klicka vidare och se vad de tyckte.

Regi: David Robert Mitchell

Betyg: 8/10